Hjärtslag-Noel Flike

Exempel 66 (pt.2)

-Jag har sett dig förut, men minns inte var-

Wilma
När Noels blick mötte min var det nästan som om tiden stannade. Vi båda frös till. Jag vet inte hur länge vi bara stod och stirrade på varandra, några sekunder? Minuter?

Till slut verkade det som om Noel fattade vad vi höll på med och tog några steg mot mig.

"Noel Johan Ossian Flike", sa han artigt och drog in mig i en varm kram. Den var riktigt bra. När vi drog i från tittade jag upp på honom. Han var riktigt lång.

Förutom lång var han otroligt fin. Hans väl skulpterade ansikte var inramat av ett långt blont hår, ungefär till axlarna gick det. Hans ögon var blå och hans läppar formade till ett stort, fint leende.

"Wilma Sofia Thelin", svarade jag artigt och log brett. Plötsligt brast Ludwig ut i skratt.

"Varför kör ni hela namnet med mellannamn och allt?"

Noel ryckte på axlarna och log brett. "Det kändes väl rätt så", sa han med blicken fäst i min. "Iallafall jag tänkte gå och röka, ska du med?", frågan han ställt var riktad till mig.

"Okej", svarade jag enkelt och nickade lite sakta.

"Inget sex i korridoren!", skrek Ludwig efter oss.

"Äsch, tyst Ludwig", svarade Noel men jag hann skymta ett flin på hans läppar. Dock försvann det väldigt snabbt när han tittade på mig.

"Förlåt, han är full", viskade han.

"Det är lugnt Noel", flinade jag.

Noel ledde mig snabbt genom de få gångarna ut mot den friska luften. Det var dock tur att han gick först eftersom jag redan glömt bort vägen. Inte så konstigt kanske, eftersom Dante nästan sprungit hela vägen till rummet med den vinröda soffan i. Rummet vi för bara några minuter befunnit oss i. Nu stod vi ute i den kalla kylan igen. Jag huttrade till och drog den svarta skinnjackan tätare omkring mig. Kontrasten mellan den fuktiga värmen av svett inne i lokalen och den kalla oktobernatten ute var brutal.

Noel drog smidigt upp ett paket cigg ur bakfickan och valde försiktigt ut en av cigaretterna innan han sträckte fram paketet åt mig. Jag tog snabbt en cigg och tackade honom. Jag rotade runt lite i väskan efter min vita tändare och hittade den snabbt. Jag tände ciggen och kollade på Noel.

"Får jag?", frågade han och pekade på min tändare. Jag nickade och han tog den ur min hand innan han långsamt tände sin cigg. Han studerade tändaren, vred på den för att se den från alla vinklar. "Du vet att vita tändare ger otur va?"

"Tror du på skrock Noel?", flinade jag. Han ryckte på axlarna och gav tillbaks tändaren och jag stoppade ner den i väskan igen. Jag vände mig åt Noels håll. Det var ganska mörkt ute nu. Om det inte hade varit för lampan över backstage dörren som lyste upp hans ansikte hade det varit svårt att urskilja något alls. Han drog långsamt in ett bloss och tittade på mig.

"Vad fin du är", viskade han. Inte högt alls men jag hörde det ändå.

"Tack Noel, du med", han log stort. Jag rökte det som var kvar av min cigg innan jag slängde den på marken och trampade långsamt på den. Samma gjorde Noel.

Vi hade inte sagt så mycket under den lilla stunden vi stått här ute i kylan, men det behövdes inte. Det kändes bra med Noel. Han var lugn vilket fick mig att bli lugn och faktiskt tänka på något annat än alla mina problem.

"Fryser du?", frågade han plötsligt.

"Lite kanske"

Noel log smått och drog in mig i en varm kram. Förvånat virade jag mina armar runt hans överkropp.

"Bättre?", frågade han och jag nickade. Han placerade försiktigt sin haka på mitt huvud och jag log för mig själv.

Vi stod så en stund. Jag har ingen aning om hur länge. 5 minuter? 20 sekunder? en halvtimma? Det var som om tidsuppfattningen bara försvann när jag var nära honom. Jag kom på mig själv med att räkna hans hjärtslag. Dem var snabbare än normalt, var han...nervös? Vare sig om han var nervös eller inte var han extremt fin. Och han luktade otroligt gott.

Vårat lilla "moment" förstördes av två tjejer. De var inte gamla. Kanske som Kajsa, 15. De var iallafall allt för små för att komma in på klubben.

"Noel! Kan vi få ta bild?", Noel log och släppte kramen.

"Självklart! Wilma du kan väl ta bilden?", han log mot mig och räckte över den ena tjejens telefon. Jag nickade och log stort mot tjejerna. Noel ställde sig mellan dem och hukade sig lite så han var i deras höjd. Försiktigt placerade han sina armar på tjejernas axlar och log brett. Likaså gjorde tjejerna. De var ganska söta faktiskt och bilden blev riktigt fin.

"Vad fina ni är", log jag och räckte över telefonen. Noel log brett.

"Du med!", svarade en av tjejerna innan dem vände sig mot parkeringen och jag mot Noel. Plötsligt hörde jag springande steg mot oss och när jag vände mig om stod tjejerna bakom oss. Med andan i halsen frågade den ena av dem:

"Förlåt att jag frågar men, vem är du?", hon skruvade nervöst på sig. Nästan som om hon skämdes över frågan hon ställt. Det var lite gulligt, men jag hade absolut ingen aning om vad jag skulle svara på frågan. Jag var inte ett fan, inte en vän och absolut inget mer än en vän. Så ja, frågan återstod. Vem är jag i förhållande till Noel Flike? Jag öppnade munnen men stängde den snabbt igen.

"Det här är Wilma, min kompis", jag vände mig om och kollade upp på Noel. Han log brett. Jag vände mig om igen och kollade på dem. De log exakt lika brett som Noel.

"Tack för svaret", dem skyndade återigen mot parkeringen och man kunde höra deras konversation på långa vägar.

"Omg Emma vi träffade Noel, wtf hände nyss?"

"Omg Noel wtf du är ju svin känd", skrattade jag och han tittade på mig med ett flin på läpparna.

"Sluta dem var ju söta", han slog till mig på armen men skrattade lite han med.

"Men du jag måste gå, vi ses", avslutade jag konversationen med och gav Noel en kram. Han besvarade kramen. När jag drog ifrån harklade han sig.

"Okej kompis, kan man få snapen då?

/Hov1