Hjärtslag-Noel Flike

Forever Young

-Stockholm håller andan, till tonerna av forever young-

Noel

Leendet som för tillfället prydde mina läppar var nog löjligt stort men det var inget jag brydde mig om. Det var med ett glatt humör jag stängde bildörren efter mig och låste bilen samtidigt som jag med stora steg flög fram över kullerstenarna till hennes port. Fascinerat såg jag på när hennes skakiga händer slog in den fyrsiffriga koden och hon med stor möda tryckte upp den allt för tunga dörren som ledde in i en mörk trappuppgång. I taket hängde en ensam liten lampa som gav ifrån sig ett svagt lysande sken. Wilma suckade högt åt lampan och svor tyst åt den. Jag antog att detta var något hon klagat på innan.

När vi efter tre trappor nådde hennes dörr fumlade hon ett tag med nycklarna innan hon fick i dem och vred om tills det välbekanta klicket hördes. Att hon var så skakig tydde förmodligen på två saker: antingen var hon lika nervös som jag eller så var hon fullare än jag uppskatt henne som, kanske båda.

Wilma klev in i hallen och drog snabbt av sig klackarna som prydde hennes fötter. Hon tittade långsamt upp på mig och log lite snett.

"Kommer du eller Flike?", melodin av hennes lite smått sluddriga stämma fyllde mina öron och jag insåg att jag faktiskt inte rört mig ur fläcken än. Jag tog två kliv in i hennes hall innan jag vände mig om och tyst stängde dörren, med respekt för hennes grannar som förmodligen sov vid det här laget.

"Syrran är hos en kompis så det blir visst bara du och jag inatt, om du stannar såklart", rösten som nu kom från köket lät nästan lite orolig. Varför var hon orolig? Trodde hon ärligt att jag skulle säga nej, eller var hon orolig över att vara ensam med mig?

"Klart jag stannar, om du är okej med det för om du inte är det kan jag gå", mina ord kom ut osäkrare än planerat och jag drog hastigt av mig jeansjackan innan jag slängde den över en närliggande pall, precis som Wilma gjort med sin jacka.

"Det är okej Noel", fnissade hon. "Vill du ha något förresten? Du fick väl inte i dig någon alkohol hos Viktor antar jag", jag klev ur hallen och in i köket där hon stod med ett glas i ena handen och en flaska vodka i den andra. Tydligen hade hon inte blivit allt för full då hon verkade ha ytterligare planer som involverade flaskan.

"Har du oboy?", flinade jag

"Ska du ha oboy?", skrattade hon och jag log brett och nickade åt hennes fråga. Hon tittade allvarligt på mig och brast sen ut i skratt. Trots det ställde hon sig på tå och drog ner två glas på diskbänken. "Kan du ta ner oboyen? Lovisa ställer den så högt upp så jag når aldrig". Jag flinade brett åt henne och intog snabbt platsen hon förflyttat sig från innan jag öppnade skåpet hon pekat på. Jag fick lätt ner den från översta hyllan och räckte nöjt över den till henne. Hon slog mig lätt på armen men log brett åt mig.

Några minuter senare hade oboy pulvret blandats med den varma mjölken och noga vispats runt. Nu befann vi oss båda lutandes med varsin diskbänk med en varm kopp oboy i vardera hand. Jag studerade noggrant muggen jag höll i min hand innan jag förde den mot munnen och smuttade lite på den varma drycken. Muggen var vit och det stod med en svart tjock text  "BEST DAD IN THE WORLD". Jag log lite snett mot Wilma och pekade på den. 

"Har jag gått och blivit pappa?", frågade jag lätt och Wilma kollade sorgset på mig. Hennes blick fick mitt lilla leende att minska och den busiga blicken att bytas ut mot en orolig. "Förlåt sa jag något dumt?". Wilma skakade kraftigt på huvudet och blinkade snabbt för att tränga tillbaks några tårar. 

"Nej du kunde inte veta, jag borde egentligen slänga iväg den men jag förmår mig inte att göra mig av med den", suckade hon och strök långsamt bort den lilla tår som hunnit bildas. En stel tystnad uppstod. Ingen av oss visste vad vi skulle säga och jag vågade inte öppna munnen i rädsla att råka ta upp något känsligt igen. 

Efter några minuter fick Wilma nog och öppnade munnen. "Kom, jag vill visa dig en sak", viskade hon och sträckte ut sin hand mot min. Jag lät henne ta tag i min hand och rös till av beröringen. Hon drog med mig genom köket ut till vardagsrummet där hon släppte min hand och tog upp några filtar från soffan. Hon öppnade balkongdörren med en knuff och  en mysig balkong uppenbarade sig. I ena hörnet stod ett par apelsinlådor som någon hade lagt en madrass på. Längs räcket hängde en ljusslinga virad och ett par kuddar stod lutade mot det på lådorna. På andra sidan dörren stod ett litet cirkulärt bord med en askkopp på och en blomma bredvid på marken. Wilma slängde filtarna på den temporärt byggda soffmöbeln och drog med mig ut innan vi satte oss ner på madrassen. Jag lutade ryggen mot staketet och Wilma sprang in och hämtade något. Jag hade inte lagt märke till det innan, men hennes utsikt var jävligt fin. Några gula hus tornade upp sig i backen ner mot vattnet. Vattnet som var Mälaren var alldeles mörkt förutom stjärnorna och lamporna som reflekterades på den blanka vattenytan. Slussen var verkligen magisk i mörkret.

"Cigg?", hon kastade paketet på mig och jag kunde urskilja henne i lågan hon tänt för att tända ciggen och där med aktivera den. Jag drog smidigt upp en av de fyra cigaretterna som låg kvar i paketet. Wilma satte sig med ryggen mot mig så jag särade på benen och hon lutade sig bakåt för att lägga huvudet på mitt bröst. Hon sträckte på armen och tände lätt min cigg över hennes huvud. Jag drog in ett djupt bloss och tittade upp på stjärnorna och andades lätt ut röken som fyllt mina lungor. Wilma drog filten över sig och letade efter min hand som hon mer än gärna fick grabba tag i. Det gjorde hon också. Efter ett tag fimpade hon ciggen mot lådkanten och kastade den över balkongräcket så jag beslutade mig för att göra samma. Varsamt tog hon upp oboy muggen och hällde i sig det sista så det enda som fanns kvar i muggen var pulvret som inte blandats ut.

"Hör du Noel?", frågade hon efter hon återigen ställt muggen på marken. Jag lyssnade efter noga. Någonstans långt bort kunde man höra tonerna till Alphavilles 'Forever Young', säkert någon fest som var i full gång. Vred man huvudet åt ett annat håll kunde man höra ljudet av en cykel mot kullerstenarna, hjulen snurrade för fullt och ringklockan plingade till lite ibland av de plötsliga guppen. Men bortsett från det var det helt tyst.

"Nej, vadå?", frågade jag och borrade ner min näsa i hennes hårbotten.

"Exakt, ingenting. Det är så tyst. Nästan som om hela Stockholm håller andan till dem där avlägsna tonerna till forever young", suckade hon. Jag nickade.

"Poetiskt", viskade jag och hon mumlade något till svar. Jag avlägsnade näsan från hennes hjässa för att hitta henne halvt sovandes i mina armar. Jag skrattade lite men lät henne somna innan jag försiktigt bar in henne och la henne i en säng. Om det var hennes eller hennes systers fick kvitta. Försiktigt svepte jag av hennes smink med en servett och drog av de stora jeansen och den obekväma tröjan och drog istället t-shirten jag haft på mig innan över hennes huvud då jag inte ville rota runt i hennes garderob. Jag drog täcket över hennes kropp och pussade henne lite lätt på pannan innan jag la mig i den andra sängen som stod i rummet vägg i vägg. 

Fan vad fin hon är.

/Thomas Stenström