WHEN WE COUNT THE STARS

~Del 20~

Nicholas Sparks sa att "min pappa sa att första gången du blir förälskad, kommer det att förändra dig för alltid och det spelar ingen roll hur hårt du försöker, den känslan kommer aldrig att försvinna."

Jag stod framför den stora, runda spegeln och försökte bestämma mig för om jag skulle ha håret uppsatt eller utsläppt. Jag suckade och lät det vara utsläppt. Jag sminkar klart mig och borstar igenom håret innan jag tog på mig ett par svarta jeans och en helt vanlig, tråkig vit, t-shirt. Jag gick ut till vardagsrummet där Summer och Em redan börjat festandet och stod och sjöng högt till låten "What Makes You Beautiful" med One direktion. Jag fyllde upp ett glas med vin.
"Du, ta det lugnt det kommer gå bra." Säger Em och lägger en arm runt mina axlar. Jag drog en nervöst suck och tog en stor klunk av vinet för att få ner mina nerver.
"Och han är inte den enda killen i det här universumet, kom ihåg det." Säger hon och pussade mig på tinningen innan hon gick tillbaka till Summer för att fortsätta sjunga klart sången.
"Men han är den enda killen i universum som betyder något." Mumlade jag tyst för mig själv innan jag halsade det sista vinet i mitt glas. Det plingade på dörren och jag höll på att sätta vinet i halsen.
"De är häääär!!!" Kvittrade Em exalterat. Nerverna tog över och jag kunde knappt andas. Jag gick ut på altanen och den svala luften gjorde det lättare att andas. Jag lutade mig mot räcket och slöt ögonen. Jag borde inte vara så nervös, det är bara att prata med honom.

Jag hör röster inifrån, men här ute är det knäpptyst. Det enda ljud är från vågorna som slår mot klippkanten och båten som guppar.
"Undviker du oss?" Hör jag en röst bakom oss och jag ryckte till och vänder mig hastigt om. Där stod han, i sitt perfekta hår, svarta tröja med de svarta jeansen och de sneda leendet.
"Jag tog bara lite luft." Säger jag och lutar mig mot räcket igen. Han kommer och ställer sig bredvid mig.
"Jag vill bara säga förlåt, Blake." Säger han och mitt hjärta börjar slå fortare.
"Jasså? Varför då?" Säger jag dumt.
"Kom igen, du vet varför. Jag har inte sett dig sen.... Sen stranden?" Jag kollade ut i mörkret.
"Förlåt." Säger han.
"Din ursäkt är inte godtagen, ledsen Kingston du måste jobba hårdare." Säger jag och ett svagt leende växer på hans läppar.
"Kom hit" säger han och drar in mig i hans famn.
"Jag har saknat dig, Collins." Säger han och hans haka vilar mot mitt huvud.
"Jag har saknat dig också, Kingston." Säger jag.

Jag vet vad du tänker, "kom igen Blake, berätta för honom! Berätta vad du känner för honom." Jag ville bara skrika ut det, men en stor del av mig satte stopp för det, för den delen av mig ville inte förstöra det vi redan har. Istället knep jag ihop ögonen och höll om honom hårdare.

Vi gick in till de andra som satt i soffa. Där satt alla, Summer, Em, Benjamin, Ryan och Bryan, Sirerra och Jessica.
"Hej! Blake!" Säger Jessica och jag går och sätter mig bredvid henne och Sierra i soffan.
"Vad roligt att se er." Säger jag och ger dem en varsin kram.
"Jag visste väl att vi skulle ses igen." Svarar Jessica efter att vi har kramats.

Jag sätter mig vid Jessica och Sierra och dricker några cider och pratar. Mitt emot mig sitter Colton med en öl i handen, han pratar med Benjamin och skrattar. Även fast han sitter mitt emot mig så känns han så långt bort. Jag önskar att jag kunde fråga honom, vad han tycker om mig? Ser han mig bara som hans vän, eller finns det något mer? Om jag ska vara rökig så vet jag inte hur länge jag klarar av att vara vän med honom, för varje gång jag tittar på honom så ser jag allt det där jag vill ha, men inte kan få. Ända sedan vi träffades så har jag vetat att vi var något speciellt. Sättet vi pratar och skrattar med varandra är annorlunda än med någon annan och jag vet att jag aldrig kommer att hitta någon som han som jag litar så mycket på som jag gör med honom. Det är det som gör allt så mycket svårare, för tänk om? Tänk om jag skulle förlora allt det där, på grund av känslor? Är allt det där värt att förlora verkligen? Om jag kan få en liten del av honom, ska jag inte behålla den lilla delen istället för att riskera allt jag har?