~Del 34~

661 38 12
                                    

~Coltons Perspektiv~

Jag vaknade av telefonen som vibrerar på nattygsbordet. Utan att öppna ögonen sträcker jag mig efter den och håller telefonen mot örat.
"Mm..." mumlade jag nyvaken.
"Hallå? Är du vaken?" Frågar Jessica, jag öppnade långsamt ögonen och kollar på telefonen och lägger den sedan mot örat igen.
"Jessica, klockan är halv fyra?" Mumlar jag och gnuggar mig i ögonen.
"Ja, du alltså, du måste komma hit." Säger hon och jag suckar lätt.
"Kan du inte hitta någon annan att få skjuts av?"
"Nej alltså, du måste hit. Blake är helt förstörd, jag tror något har hänt." Svarar hon och jag sätter mig upp i sängen.
"Vad pratar du om? Är hon kvar?"
"Ja, jag hittade henne hemma hos Kim och hon är alltså, helt förstörd."
"Jag kommer." Säger jag och lägger på. Jag reser mig från sängen och drar på mig ett par svarta jeans och svart luvtröja och ett par, svarta vans. Jag tar bilnyckeln och skyndar mig ner mot bilen. Ute var det svinkallt och det hade kommit frost på rutorna. I bilen var det kallt så det kom rökmoln från mina andetag. Jag startade bilen och började köra mot Kim. Jag visste att jag inte borde ha lämnat henne, jag förstod innerst inne att något skulle gå fel.

Jag parkerar bilen på uppfarten och trots att klockan är så oss sent är det fortfarande massor med folk kvar i huset. Jag låser bilen och går upp mot huset, när jag kommer in i hallen blir det svårt att andas på grund av all rök. Jag letar efter Jessica och Blake men det är svårt att se. Jag tar upp telefonen och ringer Jessica, det tar en stund innan hon svarar.
"Hallå?" Säger hon.
"Vart är ni?" Frågar jag och ser mig om efter dem.
"Toaletten." Säger hon.
Jag går mot toaletten och kommer fram och knackar försiktigt på dörren. Det tar en stund innan jag hör ett klick från låset och dörren går upp lite och fram kikar Jessica.
"Vad bra att du kunde komma." Säger hon och stänger dörren bakom sig, jag ser frågande på henne.
"Vad är det som händer?"
"Jag vill bara förvarna dig om att hon är jätteledsen men hon vägrar berätta något för mig eller Sierra, men jag tror något är fel." Jag nickade bara och går förbi Jessica och går in på toaletten.

Inne på toaletten hittar jag Blake hängandes över toaletten, snyftandes. Jag låser dörren bakom mig och går fram till henne.
"Hej." Säger jag lågt och sätter mig på golvet, hon ser upp från toan med rödsprängda ögon och mascaran som runnit nerför hennes kinder.
"Vad gör du här?" Säger hon med en hes röst.
"Jessica ringde, vad gör du här?" Hon knep ihop läpparna.
"Jag vet inte." Pep hon och brast ut i gråt. Jag hasade mig närmare henne.
"Tänker du berätta nu vad det är som har hänt?" Hon öppnar munnen för att säga något men tvingas luta sig över toaletten igen och spy, jag samlar ihop hennes hår från ansiktet och väntar tills hon är klar.
"Jag är verkligen en hemsk flickvän." Pep hon och kollade upp mot mig.
"Vad menar du?" Frågade jag och försöker tolka hennes ansiktsuttryck.
"Du får inte bli arg och du måste tro på mig." Säger hon och försöker torka bort tårarna från kinderna men det kommer bara nya.
"Jag ljög för dig, om att jag skulle sova hos Summer. Jag vet inte varför jag sa så, jag ville bara inte åka hem. Och helt plötsligt är jag i det här pundarhuset och det kommer en kille och han frågar först om jag vill ha drogor, men jag tackar ju självklart nej, men så började han ta på mig men jag sa att jag inte ville men så kysste han mig." Tårarna blev allt fler på henne och hon började hyperventilera.
"Vänta, va? Ni kysstes? Du och vem då? Frågar jag och hon nickade och gömde hennes ansikte i hennes händer samtidigt som hon försökte hålla andan för att få slut på hyperventilerandet. Jag svalde ilskan och hasade mig närmare henne.
"Jag vet inte v-vem han är. Men han hade snaggat hår och en p-piercing här." Säger hon och pekar på ögonbrynet och jag vet precis vem hon menar, Kim. "Jag lovar, j-jag ville i-inte." Sa hon hackigt.
"Du måste sluta hålla andan, annars kommer du att svimma." Säger jag men hon nickar bara samtidigt som hon fortfarande håller andan.
"Kom, du måste verkligen andas." Säger jag och drar in henne i min famn, till min förvåning kramar hon mig hårt tillbaka.

WHEN WE COUNT THE STARSWhere stories live. Discover now