Mitt första steg i USA. Sen den där gången då jag gick vidare i tävlingen Little Star (När jag var 11). Det känns...historiskt!
- Jippie! utbrister Alicia.
Såklart drar hon till sig massa fans på det viset, och jag suckar åt henne.
- Vill ni ha autograf? frågar hon fansen. Jag ger er gärna!!
Alla tittar förvånat på Alicia.
- Vadå?! frågar hon.
- Det är mig de vill ha autograf från! suckar jag.
- Ja just det! säger hon och försöker få till ett leende, men hon lyckas inte så bra.
Jag går rakt genom folkmassan. När kommer har kommit igenom, frågar Alicia förvånat:
- Varför skrev du inga autografer?
Jag svarar inte, för jag har redan berättat det flera gånger till henne.
- Vad är det Carro? frågar hon i en mjuk ton.
- Nej, jag är bara väldigt trött! svarar jag.
Ja det kan man ju förstå! Vi åkte från skolan vid 3, då vi slutade, och det tog 9 timmar att åka hit. Så i mig är klockan 10, men här är ju klockan 4! På kvällen/eftermiddagen, alltså. Alicia nickar. Jag tror att hon också är lite trött efter den långa resan och att klockan är "10". Vanligtvis är jag van vid att somna 11/12, men nu efter den långa resan blir man ännu tröttare.
Vi får sjuss av en taxi, som Beata beställt, och nu sitter vi alla påväg till hotellet. Chauffören, jag och Alicia där fram, och Angelica och Marcus med Beata i baksätet. Det får inte plats med en till, så vi får göra ett undantag så att filmgubben kan sitta i bagage utrymmeet och filma. Men det gör han inte just nu, han sitter och pratar med Beata. Beata kan vara lite ensam ibland, så det vore bra om hon fick en kompis.
Alicia puttar till mig och jag glor på henne med en vad-gör-du blick. Hon böjer sig fram för att viska nåt till mig, och hennes vackra halvlockar faller över hennes axlar.
- OhLala! viskar hon i mitt öra.
Jag tittar fortfarande oförstående på henne. Alicia suckar och himlar med ögonen.
- Beata och filmgubben!
- Aha! flinar jag.
När vi kommer fram till hotellet går vi till receptionen, får våra rum och går dit. Alicia springer genast fram till dubbelsängen och paxar överslafen.
- Pax, pax, jag paxar överslafen!
- Ska du alltid få den?!
- Japp! Jag är ju alltid först!! Hihi!
Jag putar ironiskt med underläppen och slänger min stora bag och mina andra resesaker på underslafen. Alicia verkar missförstått min ironiska gest, för hon säger:
- Men du kan få överslafen!
- Nej, nej, nu har du den! Jag är nöjd med underslafen! svarar jag.
- Nej, alltså ärligt! Du får den!
- Nej, du har den nu! Jag kan ta på en annan resa!
- Jo, men ta den!
- Nej!
- Jo!
- Nej!
Så håller vi på och blir nästan sura på varandra när Beata kommer in.
- Oj, oj, ojdå! Här förs det ett oväsen! skrattar hon. Carro, vi måste öva lite, på sång alltså!
- Oh! Okej, men det är det sista jag gör!
Jag säger hejdå till Alicia, men hon vägrar och kommer med istället. Vi går längs korridoren och ner för många trappor, tills vi går ner för trappan till källaren.
- Har vi tillstånd? frågar jag.
- Det vet jag väl inte! svarar Alicia, och jag svarar frustrerat och trött:
- Men jag frågade inte dig!
Alicia skrattar och svarar tillbaka:
- Jag vet!
Jag himlar med ögonen men ler. Beata svarar på min fråga att ja, det är klart, vi har ju en sån stor stjärna i vår grupp. Men jag skrattar bara.
- Varför skrattar du? undrar Alicia frågande.
- Så stor är jag inte heller!
Nån timme senare är jag helt slut och ska gå lägga mig, när jag ser en gestalt dra tillbaka huvudet när jag kollar i den riktningen. Jag ruskar bara på huvudet och tänker:
- Jag inbillar mig säkert bara! Det är nog tröttheten.
----------------------------------------------
Hej alla kära läsare!
Tack för alla röster!! Det värmer mitt lilla hjärta💗
Jag är nog typ som Carro, vi gjorde en tysklandresa för en vecka sen och jag är fortfarande trött😖😖och typ förkyld
Dessutom är det så mycket i skolan nu och jag kommer absolut inte kunna skriva varje dag!! Förlåt att det kommer så sent...det här kapitlet alltså!
Jag vet inte hur den här boken kommer bli, kanske helt😜😜😜=vrickad, korkad. Ni får ursäkta!!
Och ja, det var väl det.
Bara så ni fattar att jag mår lite dåligt och hoppas att ni accepterar!!😔❤️
Ses i nästa kapitel!!
Siiiiiiiri
YOU ARE READING
Sångens hjärta
RomanceJag kan inte tvinga dig till nånting, men jag kan be dig om nånting; Läs prologen, även om den är tråkig, boken blir bättre!! Caroline är en tjej på 15 år som blev världsberömd för några år sen. En kväll när hon gör en av sina konserter, ser hon en...