Sångens hjärta

Kapitel 11: Studion

Plötsligt kommer två Securitas inrusandes. De puttar undan oss.

- Vi måste komma fram!!

De tar ett hårt tag om killen som kallar sig Johan. En Securitas vänder sig mot mig.

- Det här är en kille som också letade efter dig på flygplatsen. Han lyckades fly från sjukhuset han var på. Där hann man upptäcka att han inte hade nån sjukdom, utan hade tagit droger.

Killen som han talar om, drar och sliter, men Securitasen håller ett starkt grepp om honom. Killen tittar på mig med lidande ögon.

- Inte den här gången grabben, säger jag.

Alicia fnissar till.

När Securitas går bort, ser vi plötsligt en identisk kille komma från ett av rummen i den långa korridoren. När han kommit fram tittar han på mig.

- Tja! säger denna killen och nickar.

Jag ler.

- Jag gillar din attityd, säger jag och Alicia brister ut i storskratt.

Kameragubben drar kameran närmare Alicia.

- Ehm, säger hon och lägger sin hand för.

Kameragubben tittar irriterat på henne. Då kommer Beata fram.

- Jag tror vi ska gå lite hitåt, Stefan!

Hon drar med sig kameragubben, Stefan, och ställer sig i andra änden av vårt lilla gäng. Jag ser hur killen framför oss håller sig för skratt. Men sen skärper han till sig.

- Jag har glömt att säga vad jag heter! Hej, jag heter Johan, och jag jobbar här och ska visst jobba med er. Jag antar att du är Caroline? säger han och tittar på mig.

Jag flinar, för jag har fortfarande scenkläderna och sminket på mig.

- Ser man det?

- Men ja, det är det, kalla mig Carro! fortsätter jag sen.

- Kul! säger Johan. Och ni är?

- Alicia

- Angelica

- Marcus

- Beata

Sen berättar de hur de känner mig, och sen går vi bak till rummet Johan kom ut ur.

- Hur kan ni se så lika ut? frågar Alicia.

- Jag fick höra att den där killen hade plastik opererat sig så att han skulle se ut som mig! svarar Johan medans han öppnar dörren in till ett rum.

Jag känner mig snopen. Men också skyldig för allt det här med den där killen.

- Här kommer vi då spela in din nästa skiva.

Inne i rummet ser jag bara ett skrivbord med massa papper på och ett pennställ vid väggen mittemot.

- Och...vart ska vi spela in? undrar jag.

- Jo, här! säger Johan och tar fram en nyckelknippa, sedan tar han en av nycklarna och sätter in den i ett nyckelhål i en dörr till vänster sett från dörren som jag inte sett innan.

Där inne är det lite trångt, men det finns bra plats för en person. Hälften av väggen är riktig vägg, och den översta delen är av glas. I det vänstra hörnet nere på glasväggen finns det ett hål. Där går en svart sladd igenom, upp till en inspelningsmikrofon (Ni vet vad jag menar).

Johan går fram till en dörr mittemot när man kommer in i det lilla rummet. Denna dörr leder till rummet bakom glasväggen i inspelningsrummet. Här sitter alltså en dator och ett bord där man fixar extra effekterna, osv.

- Vad mysigt! säger Marcus.

Kameragubben har fortfarande följt efter oss. Han stör mig riktigt mycket. Plötsligt hörs en glad melodi.

- Oj, förlåt, säger Johan och pekar på sin ficka där hans mobil darrar.

- Visst! säger Angelica och ler, medans hon öppnar dörren till inspelningsrummet.

När jag tittar på Ange, gör jag en märklig upptäckt.

- Ange...säger jag, och hon vänder sig om.

- Ja?

Jag tittar henne noggrant i ögonen. Sedan tittar jag ner på hennes mage. Då rodnar hon. Jag ser att Marcus också rodnar i ögonvrån.

Jag vänder mig mot Alicia och gör som Adam brukar göra; lyfter på ögonbryna två gånger. Alicia verkar fatta och skrattar.

- Hur långt har den kvar? frågar jag.

- 8 månader, svarar Marcus.

- Äntligen!! säger Alicia och kramar om Angelicas mage.

- Äntligen kommer en liten plutt och...

Då kommer Johan in i rummet.

- Jag har goda nyheter! Imorgon kan min kompis komma och hälsa på! Och imorgon spelar vi också in din nya låt, 97 Ways.

- Men, säger Alicia plötsligt besviket. Vi åker ju imorrn!

- Vi kan boka om! säger Beata. Fast...du måste nog åka ändå...skolan tillåter nog inte att du är borta för länge!

Alicia ser ledsen ut.

- Men vi ringer varandra varje kväll, ok? säger jag och lägger min arm om henne.

Hon ler och nickar.

- Oj, vi måste skynda oss till föreställningen! säger Marcus.

Vi säger hejdå till Johan och springer iväg till Carr-o-bilen.
----------------------------------------------
Jaa...vad tyckte ni? Save ducks!!!!!!!

Vad kommer hända? Vad hade Angelica och Marcus för hemlighet? Och hur kommer det att gå med killen Carro träffade på konserten???

Jaa ni...Sångens Hjärta börjar lida mot sitt slut!😔Som tur var kom jag på hur denna kommer sluta!

Jag är ganska nöjd med idén, och det här kap blev väl sådär...men jag hoppas att NI tyckte om det!😃😃😃😃😃

Så skriv vad ni tycker i kommentarerna! Och rösta😉🌟

Japp det var det

Tyvärr kommer jag inte skriva några tips på böcker, men kolla in mina läslistor så får ni tips! Aron är min bror, så bry er inte om hans läslista😝

SAVE DUCKS är det enda jag säger så

See ya later alligator!🐊
/Siri