Sångens hjärta

Kapitel 12: 97 Ways

Jag känner en fot slå lite mjukt på min rygg och jag vaknar till.

- Alicia, mumlar jag, och sluter ögonen igen.

- Förlåt, väckte jag dig?

Jag suckar. Det är alltid såhär. Alicia vaknar först, och "råkar" väcka mig. Fast den här gången verkar som om hon råkade på riktigt. Hon sitter med benen dinglande ner från överslafen. Där sitter hon på kanten och har dragit sitt hår så att det bara ligger på den högra sidan av huvudet, medans hon pillar med sin mobil. Hon har sin vanliga pyjamas på sig, en svart t-shirt med en stor lila stjärna på som det står STAR i med lysande gul färg. Sedan ett par svarta pyjamas shorts med massa stjärnor med massa olika färger på.

- Varför glömmer du alltid att byta om när du ska gå och lägga dig? väcker Alicia mig ur mina tankar.

- Bra fråga, svarar jag.

- God Morgon! här jag kameragubben viska.

*Suck*

Plötsligt kommer ett gällt skrik ur Alicias mun.

- The Fooo har svarat mig på insta!!

Jag som först var så upphetsad vad som händer, vänder mig till väggen och drar upp täcket till axlarna.

- Kul, muttrar jag.

The Fooo Conspiracy är något killband som Alicia är helt förtjust i, efter mig då, medans jag inte tycker de är särskilt spännande.

- Tack då, muttrar Alicia tillbaka.

Plötsligt knackar någon mig på armen. Jag vänder till den sidan, och ser att kameragubben håller upp ett papper där det står:

Studion!!!

Med en gång far jag upp ur sängen.

- Alicia! Vi måste till...Jag sänker blicken när jag kommer ihåg det.

Men sen tittar Alicia på klockan och suckar.

- Jag måste gå. Flyget går om en timme.

- Du ska då alltid ha det stressigt! flinar jag, och som tur är skrattar hon.

Vi tar på oss våra kläder, hon jeans och en vit t-shirt med Monster High dödskalle på (lol kom inte på nåt annat), och jag mörkblåa, nästan svarta mjukisbyxor med ett vitt linne och en grå hoodie, och såklart mina Ray Ban solglasögon i håret. Jag låter håret vara utsläppt, Alicia gör en hög tofs. Sedan packar hon. När vi kommer ut i korridoren, följer kameragubben vartenda steg vi tar ända fram till flygplatsen. Framför flygplatsen stannar jag och sträcker ut armarna som en liten barnunge. Alicia märker inget, hon går bara vidare.

- Alicia, skrattar jag matt.

Hon stannar och vänder sig om. Vi står sådär och tittar in i varandras ögon. Hon i mina bruna, och jag i hennes blåa. Sedan springer hon fram till mig och slänger sig på mig. Kameragubben står där och ler som ett fån, typ:

"Åh vad gulligt!"

- Jag kommer sakna dig! snyftar Alicia mot min axel.

- Jag kommer sakna sig med.

Hon släpper mig och tittar på mig glansiga ögon.

- Du måste gå, säger jag.

- Du med, svarar hon.

I vanliga fall skulle vi skrattat åt det, men nu är det inget vanligt fall. Alicia kramar mig en sista gång innan hon går.

- Lova att ringa varje kväll!! ropar jag efter henne.