not over you ~Ogmar~

can't remember to forget you 0.1

Mina ögon förblev stängda när sömnen lämnade min kropp och jag sträckte lätt på mig. December. Vilken skit månad. Snö och kyla, men det värsta måste vara julafton. Det är en glädjens högtid som man spenderar med sina nära och kära. Men inte jag, inte Oscar Molander. Han vill bli lämnad ensam i sin lägenhet inne i stan. Jag öppnade tillslut ögonen och kollade på klockan som jag placerat på min vägg. Halv två. Jag måste gå upp i bättre tid. Med några enkla rörelser stod jag på fötter och började min vandring mot badrummet. Väl inne i badrummet tog jag av mig mina pyjamasbyxor och kalsonger innan jag ställde mig i duschen. Det svala vattnet gav mig en energirush och tröttheten i mina ögon sköljdes bort. Jag blundade och tänkte tillbaka till festen som ägde rum för några veckor sedan. Jag hade druckit, det erkänner jag, för jag klarar inte av människor annars. Jag kunde tydligt se honom. han med de bruna ögonen, det bruna håret, den mörka hyn och den näst intill perfekta kroppen. Namn? Ingen aning. Troligt något riktigt passande som... Som... Jag kan inte komma på ett enda passande namn.

När jag klev ur duschen slogs kylan emot mig och en rysning spred sig genom hela min kropp. Snabbt virade jag en svart handduk om min midja och gav mig själv en snabb blick i spegeln. Fest ikväll? Ja, why not! Med mina erfarenheter så visste jag att Aden skulle dra igång en fest vid nio. En snabb blick på klockan. Kvart över två. Jag gick bort till min garderob och öppnade dörrarna. Ett par svarta jeans och en vit t-shirt får duga som festkläder. När jag fått på mig både underkläder och vanliga kläder, placerade jag min kropp framför spegeln. Mitt hår var lika rufsigt som jag vet inte vad, så en röd snapback fick agera skydd. Det här måste duga som festkläder. Eller? Borde jag ta på mig den röda t-shirten och den vita kepan istället? Nej, det här duger. Men tänk om han är där? Vad skulle han tycka om de här kläderna? Ser jag ut som en lodis? Nej! Det här får fan duga! Skit i vad fan han tycker Oscar. Sakta släpade jag min kropp mot köket där jag bevarade den heliga maten i det dyrkade kylskåpet. Nöjt plockade jag fram kvarg, nötter, müsli, mjölk, hallon och en färsk mango. Det här är något av det bästa med att bo själv, jag får själv välja vad jag ska köpa för mat och när jag vill äta den. Vill jag inte äta, så äter jag inte, men vill jag äta, så äter jag. Lätt som en fjäder. Snabbt och smidigt skar jag upp mangon i tärningar innan jag klickade en sked kvarg i min skål. På det hällde jag lite nötter, hallon och müsli innan jag hällde upp ett stort glas med mjölk. Nöjt ställde jag min frukost på en bricka som jag sedan bar ut till vardagsrummet. Som vanligt gick inget roligt alls på tv:n så jag sökte snabbt fram netflix och slog igång Adventure Time, då det är den enda roliga serien som finns. En hög suck lämnade min mun när jag insåg att skeden låg kvar på bänken i köket. Med trötta steg gick jag in till köket och plockade fram en ny sked, då den som låg framme redan äcklade mig med sina baciller och parasiter. Snabbt sprang jag in till vardagsrummet, där KLP's röst tog över min lägenhet, och slog mig ned i soffan med en duns. Hennes röst gav mig inget annat att tänka på än ren glädje då hon är så fantastiskt underbart framförd som figur. Många hatar henne på grund av att hennes röst låter som den gör men det är den dom får mig att älska henne så mycket. Den står ut från mängden och hon är inte rädd för att säga vad hon tycker. Hon är bara en underbar seriefigur. Efter ytterligare några avsnitt hade min frukost försvunnit och min hunger var dämpad. Tjugo i tre. Vad ska jag göra i flera timmar nu då? Svaret på frågan fick bli min mobil. Det kanske var någon som tog kort på den där killen, den där kvällen i November. Några av de som var på festen kände jag sen tonåren så jag plockade fram instagram och sökte fram en av de alla tjejerna jag kände igen. Snabbt skrollade jag ned men fann till min besvikelse att hon inte hade lyckts få med killen på en enda bild. Då är det bara att leta hos nästa. En kille som gick i min klass under årskurs sju till nio var också där så han fick bli det perfekta stalker offret. Men icke, inte en enda bild på honom. Varför la inte en enda människa ut en bild på honom? Förtvivlat gick jag igenom flera annvändare men fann till min besvikelse inga bilder alls. Snälla nu då, jag sökte fram den sista jag kände igen och skrollade ned en bit. Hon hade enbart lagt upp en bild från den kvällen så chansen var liten. Och som jag trott, ingen bild här heller. Han kanske är som mig? Gillar att vara osynlig och inte ta plats? Skulle kunna förklara varför han inte finns med på bilder. Eller så satt han i något rum med den där tjejen, som han pratade med flera gånger under kvällen. Dom kanske har något på gång. Varför tänkte jag inte på det? Han har säkert redan en flickvän. Varför skulle han vara gay? Bara för att jag är det och gillade det jag såg, så måste ju inte han va gay. Med en suck öppnade jag twitter och kollde runt där ett tag, men som vanligt fanns där inget kul. Som jag nämnde tidigare var det Aden som hade fest, och det betyder att det kommer vara mycket folk för Aden är festfixaren här i stan. ALLA vill gå på hans fester men bara de som känner honom få komma.

Eyy! Vänta! Han var ju på en Aden-fest, vilket betyder att antingen känner han Aden eller så känner han någon som känner Aden. En känsla av glädje fyllde min kropp och jag öppnade Adens twittersida. Som trott så fann jag många bilder från fester och jag lyckades på något sätt hitta de från novemberfesten. Varje tweet från den kvällen innehöll en bild så jag öppnade varenda en tills det bara fanns två kvar. Jag klickade in på den näst sista men tyvär syntes inte han till. Jag blundade när jag öppnade den sista och med ögon stora som tallrikar, såg jag det perfekta ansiktet när jag öppnade mina egna. Texten till bilden, löd som följande: "just hanging around with my brother!♡"

Så Aden känner honom, det är en bra sak att veta för min chans att träffa honom igen ökar väldigt. Jag studerade honom noga och mina ögon som nu inte såg dubbelt, såg hur snygg han faktiskt var. Han hade rufsigt brunt hår, bruna ögon, mörkare hy, en snygg svart t-shit och ett par svarta chachi pants. Enligt mina ögon, såg jag den sexigaste människan någonsin på bild. Jag kunde även skymta något blänkande på hans öron och helt plötsligt såg han ännu mer perfekt ut. Hål i öronen, kan det bli mer perfekt? På fötterna hade han ett par silvriga sneakers som till och med jag skulle kunna ha på mig. Aden som så klart hade en ölburk i handen såg helt lullig ut medans han såg helt normal ut. Ingen alkohol skymtades genom de vackra ögonen och jag blev genast en smula avundsjuk. Han kan visa sig ute utan att vara full, medans jag får panik. Eller så har han druckit men det enda jag kan se är perfektion? Han kanske vinglade hem för att han hade druckit för mycket? Eller så var han nykter, han kanske är en bra människa. Klockan hade tickat vidare och jag såg att klockan visade 15.47... har jag setat och glott på den här bilden i 40minuter!? Jag har fan allvarliga problem. Men om fem timmar kanske, bara kanske, möter jag honom igen. Eller ja, ser honom, vi pratade ju inte med varandra sist. Men ikväll, om han är där, så ska jag prata med honom.