I'm not your way to happiness.. ~ f.s

10: "my secret story"

Blir långt kapitel peepz👋
______
~förra kapitlet~
"asså jag förstår att du tycker jag är världens tönt, och jag förstår inte ens att du bryr dig om mig men om du vill veta så ska jag berätta för din skull..
~~~
Den tvekande känslan föll över Oscars ögon, jag tog hans hand i min och kramade den hårt. Jag tittade på honom och nickade mot honom för att visa att det var okej att berätta.
"Okej det är så här att för ca 3 år sedan så separerade mina föräldrar och 1 år senare träffade pappa en ny tjej, Madeleine. Och hon var jätte snäll i början men sen typ.." Han blev genast känslosam och tårarna låg längs vattenlinjen och var redo att falla. "det är okej Oscar" sa jag med en mjuk röst. Jag hoppades på att han skulle få förtroende för mig, det tog några sekunder innan han återhämtat sig och fortsatte att berätta. "Sen så åkte min pappa på affärsresa och under 2 veckor och då började allt. Hon kallade mig tjock och ful, hon tafsade på mig och sa att jag vet vidrig och att ingen tjej någonsin skulle ligga eller ens kyssa mig. Jag fick ingen mat heller" mina tårar kunde inte hindras jag kunde inte rå för det. "Du får gärna fortsätta" han nickade och fortsatte "min självskadebeteende började och jag slutade äta, sen började jag få sms av henne där det stod saker som 'Oscar ditt vidriga kryp se hur ful du är' det slutade heller aldrig. En natt kom hon inte till mig, hon slog mig och slog mig och jag vet inte varför heller. Det har hållt på i 1 1/2år nu och jag vet inte vad jag ska göra längre, jag vågar inte berätta för någon för jag skulle framstå som en tönt.." Jag var frusen, jag var mållös, jag var förvirrad och orolig. "Så hur kommer det sig att du inte har någonstans att bo?" Han snyftade till "för pappa är i Saudiarabien på affärs resa och jag vågar inte bo med henne. Jag är rädd Steph"
*
"Så Oscar hur länge har du tänkt att stanna här då?" Jag gick fram till mamma och knuffade till hennes axel och viskade till henne "du får inte fråga så mycket han är jätte känslig har jag ju sagt" mamma återgick till sin köttfärssås och började babbla om receptet istället. Oscar tog tag i min handled och drog mig in i badrummet. "Steph jag kan ju inte äta!! Vad ska jag göra?" Han var så orolig och det såg jag. Jag tog ett lugnande grepp kring hans axel "det gör mig så glad om du äter lite, du behöver inte äta mycket men äta några tuggor jag förklarar för mamma."
"Eh mamma kan jag få prata med dig lite snabbt?" Hon vände sig snabbt om och mötte min blick "ja.. Ehh.. Ahh visst. Oscar skulle di kunna röra om i grytan?" Han nickade och gick fram mot köttfärsåsen och greppade tag om träsleven. "Asså Oscar han så här.." "Han vadå?" Mamma tittade frågande på mig.
^Men kom igen steph ut med det bara för gudskull😑^
"Hanharanorexia, men du får inte..
"Vänta vad sa du nyss? Sa du kdkfiiffleken?"
"Nej, han har anorexia, men det är super viktigt att du inte nämner det för honom, Jätte viktigt!!" Hon nickade och återgick till sin gamla köttfärssås.
*
"Du ser Oscar, middagen gick bra eller hur?"
"Asså ja, men jag kommer nog spy snart.." Han mötte min skärrade blick. "Oscar vi går en sväng utomhus, det kan vara skönt och det kan behövas." Han nickade och följde mig mot hallen.
Mörkret låg som ett täcke över våra varm klädda kroppar där vi gick på den knarrande snön.
"Känns det bättre Oscar?" Han hann precis skaka på huvudet innan han försvann ner mot marken och middagen kom upp mitt framför näsan på mig..
_____
Jaha vad tycker ni då? Blev inte så långt iallafall Ahahah..
Anledningen till att det inte blev något kapitel igår var för att jag vill ha fler läsare och ville ha minst 170 läsare. Nu har jag över 200 SJUKT.😱 11 kanske inte kommer imorgon för håller på och ändrar det för att annars hoppar jag liksom av den röda tråden jag försöker hålla igenom boken.
Hoppas ni gillar boken och fortsätter rösta❤️💗