I'm not your way to happiness.. ~ f.s

32: "you damn motherfucker"

Jag betraktade Oscar som satt och stirrade mot den fyrkantiga tv-skärmen som om inget hänt. Han hade suttit så i en timme utan att sagt ett ord. Vi båda kunde känna den stela tystande mellan oss. Jag tror vi båda bara satt och väntade på att den andra skulle säga något.

Ett svagt knackande på dörren kunde höras. Det kändes lite som räddaren i nöden från den hemska tystnaden.
"Jag öppnar" sa jag enkelt innan jag reste mig från soffan och tassade till dörren.

Ansiktet jag möttes av när jag öppnade dörren tillhörde en kille. Han hade mörkblondt halvlångt hår som stack fram lite under den keps som satt på hans huvud. Ögonen som hade en nyans av grön tittade mot mig. Men dom var svullna och hade tårar i sig.
"Felix?"
"Snälla förlåt mig" bad han med samma ledsamma blick i ögonen. Det var nu jag ville kasta mig i hans armar och förlåta honom, mer än allt annat ville jag de.
"Ja-jag kan inte det Felix" stammade jag. Tårarna brände bakom ögonlocken och började rinna inom kort tid.
"Jag vill, men jag kan inte"

"Snälla Steph, jag är ett svin men kom tillbaka"

"Snälla hejdå Felix Sandman det är över" sa jag nu lite lugnare med ett fastare grepp på rösten.
"Vem är det?" Ropade Oscar från vardagsrummet?
"Nej ingen" sa jag och försökte stänga igen dörren.
Men i samma ögonblick jag skulle stänga tog felix tag i dörren och röck upp den. Han trängde sig förbi mig och raka vägen in vardagsrummet.

"OSCAR DIN JÄVLA MOTHERFUCKER. FÖRST VÅLDTAR DU HENNE SEN TAR DU HENNE IFRÅN MIG? ÄR DU HELT JÄVLA SJUK?!" Röt han åt Oscar som satt skärrad i soffan var nu mer eller mindre livrädd.
"Du måste gå Felix" sa jag lågt.
"Eller du kanske låg med honom med flit?" Han hade en ondskefull blick som var riktad mot mig.
"Sluta Felix du vet att jag inte gjorde de"
"Jävla hora" röt han.
"DET RÄCKER FELIX" röt Oscar som tagit sig i kragen och rest sig upp.
"S-snälla Felix gå" snyftade jag. Han gjorde plötsligt som jag sa och gick.
Det högg rakt in i hjärtat. Jag hade aldrig trott att han skulle göra så mot mig. Varför?

Jag släppte blicken från Felix tomma steg som försvann ut och sjönk ner på golvet med ansiktet pressat mot händerna. Jag snyftade högt och lät tårarna kleta ut mascaran.
"Så lugn Steph" viskade Oscar som höll om mig lite tveksamt.

Jag ville resa mig upp och skrika åt Oscar att fara åt helvete. Jag borde inte tagit med Oscar hit, jag borde skitit i att han mådde dåligt, jag måste sluta bry mig om alla andra.

"Varför gjorde du så?" Viskade jag mellan snyftningarna. Han svarade inte. Jag tittade upp och mötte dom dystra ögonen som hade en ångrande blick. Han spände käkarna och svalde.
"F-för att-" han flyttade sig närmre mig och la sin hans ovanpå min.

"-min bästa vän hade tjejen jag är kär i" avlutade han och pressade sina läppar mot mina. Det fanns inget i det jag ville, jag ville inte ha mina läppar mot hans. Jag ville springa därifrån och kräkas. Men något stoppade mig.

Blicken blev plötsligt famlande och allt jag såg var ett par fina gröna ögon, mörk blondt hår, tjocka ögonbryn och ett vackert leende. Jag såg han.

_______________
Förlåt för kort kapitel men jag är hopplös. Istället för att skriva det här kapitlet satt jag och skrev SISTA kapitlet av boken. Känner att inywth lider mot sitt slut. Några kommentarer på det?

mina vänner 10K innan 2015? Inga problem det fixar vi😎 ahah vilket självförtroende förlåt.. Men hoppas ni läser "His beyonce ~ f.s" för då blir jag jätte glad.
Sen åker jag iväg snart och ska sitta i en bil i 5timmar säkert mer så det är perfekt för mig att skriva lite kapitel till er😇
Puss allihopa😘