Stockholm Syndrome

#4 I'm Sara

Saras perspektiv:
Harry tog tag i min hand och drog upp mig för trappan. Jag gick frivilligt efter. Vad skulle jag annars göra? Jag kunde inte göra någonting annat, för tillfället. När vi kom upp gick vi igenom en lång korridor. Huset var verkligen stort. Han öppnade en dörr och gick in i rummet med mig bakom sig. I rummet stod en stor dubbelsäng och massa andra möbler som finns i ett sovrum. Dock fanns det inga fönster som man kunde se ut i, det fanns bara ett fönster där man kunde se in i ett annat sovrum.
- Okay, this is how it's gonna be. You live here, this is your room. Louis will be watching you trough the window over there, sa han och pekade. And you will be here in the night, I wake you up in the morning and yeah... get it? Just do what we say please. Louis hurted you pretty bad!
Jag svarade inte utan gick och satte mig på sängen. Harry ryckte på axlarna och stängde dörren. Jag hörde sedan hur dörren låstes. Då tappade jag allting. Jag la mig ner på sängen och började gråta. Men jag kände att någon kollade på mig. Juste fan, fönstret. Jag torkade bort tårarna och vände mig om mot fönstret. Där stod Louis och kollade på mig lite i smyg. Han vinkade och flinade sådär lite gulligt som bara vissa killar kan göra. Jag gav honom en bitchblick, men han fortsatte flina. Varför flinade han? Jag hatade honom, han slog till mig riktigt hårt förr. Men nu la jag märke till en sak. Liam hade verkligen gett mig någonting mot smärtan, jag som trodde att han ljög..!
***
Louis perspektiv:
Hon hade en stor blåtira vid ena ögat. Hon började byta om. Jag borde inte titta. Men jag har ju liksom kidnappat henne så jag kan ju göra vad jag vill med henne! Jag började le. Kanske ska jag smyga in till henne genom fönstret. Hon tog av sig tröjan och jag såg blåmärkena på magen och ryggen. Vid det här laget har jag fått tillräckligt mycket skuldkänslor för att gå in till henne genom fönstret och be om ursäkt.
Jag öppnade fönstret sakta så att det inte hördes så mycket. Jag smög mig upp bakom henne och tog tag i henne lätt. Hon vände sig om och jag såg att hon hade tårar i ögonen. Skuldkänslorna gav mig ett slag i ansiktet. Det var ju verkligen inte nödvändigt att bli så arg på henne.
- Why so sad princess? frågade jag och jag gav mig själv ett mentalt slag i ansiktet då jag lät som ett peddo.
- What do you think? You guys kidnapped me! And you Louis, you hurt me pretty bad.. svarade hon och jag ville bara krama om henne.
- Yeah, about that.. I'm sorry. I have a really bad temper and you have all the rights to be angry with me, svarade jag och hoppades på att allt skulle bli okej. Men varför skulle det bli det? Som hon sa så hade vi ju kidnappat henne..eller bokstavligen Harry, men vi är ju ett gäng.
Jag stirrade på henne ett tag. Tog fram handen och torkade bort tårarna från hennes ansikte.
Saras perspektiv:
Jag steg blixtstilla. Min kropp kunde inte röra sig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var livrädd för att jag skulle göra någonting fel igen som gjorde att han skulle göra mig illa. Jag stirrade in i hans ögon. Han kollade in i mina. Till slut började han komma närmare. Han lutade sig över mig och snart snuddade han vid mina läppar. Min första tanke var: shit vad han är bra på att kyssas, men jag kom snabbt tillbaka till verkligheten och gav honom en fet smäll i ansiktet.
- WHAT THE ACTUAL FUCK?! Who do you think you are? skrek jag och Louis backade några steg och muttrade någonting tyst för sig själv.
- What is happening in here? Liam hade kommit in genom dörren och hade på sig ett rosa förkläde. Antagligen höll han på att baka eller någonting och jag höll andan för att inte börja skratta, men jag kunde inte och började gapskratta rakt ut.
Både Liam och Louis kollade på mig konstigt. Sedan började Liam skratta och kort därefter satt även Louis med ett stor leende på läpparna.
*****
Efter att vi hade skrattat klart hade Liam bjudit hela gänget på en ganska god middag. Det var först lite stelt vid bordet men efter att Liam sagt ett skämt så lättade stämningen direkt. Liam var rolig. Men när vi ätit klart och det var kolsvart ute så började vi bli trötta.
- A funny thing, we don't even know you're name.. frågade Louis helt plötsligt.
- Haha, yeah I don't know all your names either. But hi! I'm Sara, svarade jag enkelt. Killarna log och jag fick vet att Niall hette Niall. Resten av killarna visste jag ju redan.
- Okej, hi Sara! We should go to bed now. We have a big day tomorrow, right? sa Harry efter en stunds tystnad. Alla höll med och började resa sig upp. Jag passade på att fråga en grej nu när stämningen var på topp.
- Why did you kidnap me? Have I done something wrong? frågade jag så snällt och oskyldigt jag kunde. Killarna kollade på mig en stund innan de ännu en gång började resa sig och gå mot trappan. Harry tog ett fast tag i min hand och strunta i att göra motstånd, det var ingen idé. Harry puttade in mig i mitt sovrum och jag hörde hur han låste dörren. Genom fönstret kunde jag se hur Louis kollade på mig med en ledsen blick. Sedan släcktes lampan i hans rum.
______________
Det blev lite tråkigt kapitel. Men jag tycker det är riktigt kul att skriva. Så det här kanske kommer gå framåt ändå. Trodde inte det när jag började. Men det här kan bli någonting bra känner jag. Vi får se vad som händer sen!
//Sofia