Jag stirrar in i hans vackra glittrande ögon. Det blir tyst. Pinsamt tyst.
"Luke Robert Hemmings, jag tror jag är kär i dig, får jag ur mig och bryter tystnaden."
hans leende blir större en fenan på en val.
"Jag tror jag är kär i dig också Amber, vad du nu heter i mellannamn, Olsson."
Jag slänger mig ner på sängen och han detsamma.
"Är du törstig? frågar han."
Jag nickar och han ställer sig upp för att gå.
"Kommer strax tillbaka, säger han och försvinner ut genom den gröna dörren."
Hur kan man måla en dörren när väggarna är röda?
Jag sitter och tänker på värdelösa frågor som vad 1738563 x 8462003748 blir och sånt.
Efter 30 minuter av väntan går jag ut genom dörren. Och där sitter någon med mörkbrunt hår och en batman keps och hånglar men en kille med krullit fluffigt hår med en bandana på pannan och en fruktansvärt ful lila T-shirt.
"Amanda!"
När jag kommit fram till den begagnade skinn soffan tittar hon upp och jag kan se hennes söta bruna nallebjörns ögon.
"Hej, säger jag och avbryter deras kyss."
Hon tittar upp.
"Hej Amber, säger hon och ställer sig raskt upp och ger mig en plötslig kram."
Luke kommer upp tillslut igen och sätter sig brevid mig.
"Tja Ash! säger han och ger killen som Amanda just kysst en klapp påryggen."
"Din pojkvän? frågar jag henne tyst och hon nickar."
"Har du någon? viskar hon tillbaka."
"Altså.... jag och Luke blev typ ihop för en halvtimme sedan om det räknas, sägerjag och flinar generat."
"Grattis då! säger hon och dunkar mig i sidan."
Sorry för kort kapittel nästa kommer vara ett lite lucia inspirerat kapitel så det kommer om kanske två veckor så att ni vet (srry) Och efterdet kommer en jullovs specilal som kommer vara run 2000 - 3000 ord så... hoppas att det kangottgöra mitt inte särskilt långa kapittel.
//Simone
