The True Alpha

Kapitel 4

Efter allt kaos så gav sig motorcykel-gänget snabbt iväg från puben.

Gubbarna skålade för mig. "För krigsgudinnan!" ropade de.

Jag bara fnös. Krigsgudinna? Snälla nån.. det är väl att överdriva lite?

Jag och Tom tog några fler glas.

..tyvärr.

Och jag blev såklart stupfull.

"Näe, nu ska jag nog ta och dra mig" mumlar jag och kollar vad klockan är.

22:10.

Shit, hur länge har jag varit här egentligen?

"Okej" svarar Tom kort. "Du vill inte ta soffan hos mig då?"

"Nej, det är snällt att du erbjuder dig men jag avstår"

Vi säger hejdå och jag vinglar mig ut från puben.

Fan vad allt snurrar..

Jag tar mig ner en bit längs gatan och hamnar till slut på en bänk, det verkar vara en busshållplats, men jag är inte säker, allt är så suddigt.

Efter några minuter så pyser någonting till och jag inser att jag somnat för några sekunder.

Det är en buss som stannat framför mig och öppnat dörren.

"Ska du med eller?" Ropar busschauffören inifrån bussen.

"Va? Jag? Nej?" Ropar jag förvirrat tillbaka, men jag vet inte om han ens hör vad jag säger då jag sluddrar en hel del.

Han skakar hopplöst på huvudet och trycker sedan på en knapp så dörren stängs, sen pyser det till igen och bussen åker iväg.

Jag ser bussen åka iväg och kollar upp på himlen. En stor gul fullmåne syns till mellan några tunna moln.

...Och det är det sista jag minns utav den natten. Resten är helt svart, jag minns ingenting av vad som hände sen.

* * *

Jag reser mig snabbt upp och inser snart att jag inte är kvar på busshållplatsen.

Vart är jag?

Det är mörkt och jag kan inte ens se himlen, är jag ens utomhus?

Jag sträcker ut handen i mörkret och snuddar vid någonting hårt och kallt, en stenvägg?

Jag sluter mina ögon och byter till vargsyn. Öppnar ögonen igen och inser att jag verkar vara i någon slags grotta.

Det är jord under mina skor och väggar och tak är av stora stenblock.

Jag hör vatten som forsar men kan inte se något.

Från där jag står syns tre gångar, två lite mindre och en större. Jag väljer att följa den större gången.

Ju längre jag kommer desto högre hörs vattnet och snart sipprar lite solljus in mellan stenarna.

Jag kommer ut ur grottan och.. wow.. det är allt jag kan säga.. wow verkligen. Vilken plats!

Bredvid mig en liten bit ner ligger en liten sjö.. eller vad man ska kalla det.. det är som en liten damm med vatten, vatten som är så klart att man kan se ner till botten, precis som mitt ställe vid Hans och Bella.

Ett vattenfall hänger över stenarna och faller mjukt mot den lilla sjön.

Jag går ner och ska känna på vattnet, men när jag sträcker fram min hand så upptäcker jag blod.. det är blod på mina händer.