The True Alpha

Kapitel 21

Jag berättade. Jag berättade allt.

Anton sitter som chockat och bara stirrar ut i tomma intet.

"Jag ska hitta Kaaro och döda honom, jag lovar" säger jag och kramar om Anton. Men han är lika stel som fruset vatten.

Plötsligt dyker en dam upp, en liten dam som jag känner igen.. det var hon som pratade med mig när jag träffade på familjen vars dotter Kaaro mördade.

"Hur står det till?" Frågar hon med hes röst och kollar oroat på mig och Anton.

"En vän till oss.. Kaaro lät honom mördas idag.. på torget.." förklarar jag.

"Åh nej.." säger tanten och sluter ögonen medans hon skakar hopplöst på huvudet. "Kaaro är en mycket elak alfa"

"Jag vet" svarar jag.

"Men du mitt barn.. jag har hört att du också är en alfa. Och inte vilken som helst, den enda kvinnliga, den äkta alfan"

Jag nickar. "Det verkar som det" suckar jag.

"Det är bra mitt barn! Du är starkare än vad du tror, du fixar det här"

Jag vet inte varför hon ska envisas om att kalla mig barn.. jag är faktiskt tjugoett år..

"Fixar vad?" Mumlar jag hopplöst.

"Att skapa din egna flock såklart! Ser du inte hur många det är som är här? Alla de står på din sida"

Det kanske är som Julia säger.. jag skapar mig en flock utan att ens veta om det.

"Jag ska knäcka hans nacke.." tanken på Leòn slår mig igen, jag ska mörda Kaaro.

"Jag är på" säger Anton som hört vad jag mumlat för mig själv.

"Ta hand om er, jag är för gammal för att följa med" skrockar tanten och vänder om och går iväg.

Plötsligt när vi är påväg därifrån så dyker en annan kille upp, han presenterar sig som Zorro, om han verkligen heter det eller om det bara är ett smeknamn vet jag inte.

"Vad händer alfa?" Frågar han och bugar inför mig.

"Sluta.. du behöver inte göra sådär.." säger jag åt honom och himlar med ögonen.

"Okej alfa. Vad vill du att jag ska göra?"

"Jag ska ta ner Kaaro, vad du vill göra är upp till dig"

"Jag är på!" Säger Zorro innan han hoppar upp på en sten bredvid oss.

"Hör upp! Vår alfa är här!" Ropar han och sträcker ut handen mot mig. "Vi ska följa henne i krig, tills dagen vi dör, är ni med?"

Höga rop hörs bland publiken. "JA!" Skriker de.

"Dåså, följ vår alfa!" Är det sista Zorro säger innan han hoppar ner igen och går bredvid mig mot högkvarteret. På andra sidan av mig har jag Anton och bakom oss följer en hel flock varulvar, några i vargform och några i människoform.

Vi vandrar vidare mot högkvarteret, där Kaaro så gott som alltid sitter.

Jag vinkar åt de andra att hänga på, sen slänger jag mig mot marken och landar som varg. Min svarta långa päls fladdrar med vinden. Jag tittar bak en sista gång för att se så alla är i vargfom, vilket de är.

Jag börjar springa, med Zorro och Anton bredvid mig. Och resten utav "min" flock bakom oss.