The True Alpha

Kapitel 10

Leòn's synvinkel:

Fan att jag tappade bort henne, hon var så jäkla snabb.

"Leòn!" Ropar någon plötsligt bakom mig där jag står och yrar omkring. Det är Simon.

"Var är Nancy?" Frågar han när han kommit fram till mig.

"Jag tappade bort henne" svarar jag med en djup suck och slår mig själv i pannan.

"Fan Simon, du skulle bara veta-"

"Hon är en alfa, ellerhur? Den äkta alfan?" Avbryter han mig.

"Ja. Och jag har tappat bort henne." Jäkla klant jag är.

Plötsligt kommer folk springandes förbi mig och Simon, springandes ner mot centrum.

"Vad är det som händer?" Frågar jag en kvinna som passerar oss.

"Alfan kommer avrätta en liten flicka!" Utbrister hon med gråten i rösten.

Jag och Simon kollar på varandra en snabb sekund innan vi båda slänger oss ner på marken och förvandlas till vargar i luften.

Vi springer ner till centrum där det samlats hundratals människor. De står i en ring och i mitten står alfan med sina vakter och en liten flicka som inte kan vara äldre än 6 - 7 år.

Jag och Simon skiftar om till människor och tränger oss fram mellan folket så att vi ska se bättre.

"Såhär går det för vargar som inte följer reglerna!" Ropar alfan ut över alla människor som står blixtstilla och håller andan.

"Fadern till den här tjejen tyckte att det var en bra idé att lämna nationen, utan min tillåtelse. Det kommer att kosta honom dyrt" säger han och höjer en kniv upp i luften.

Hela publiken drar efter andan och precis då ser jag Nancy på andra sidan, vi får ögonkontakt och jag ser att hon är påväg att göra något riktigt dumt.

Jag skakar på huvudet men hon bryr sig inte utan börjar istället gå ut från publiken och rakt mot alfan.

Fan. Detta måste jag stoppa.

Nancy's synvinkel:

Folk samlades i en stor klunga runt någonting. Jag fick tränga mig fram för att se vad alla stod och kollade på.

När jag trängt mig förbi alla så ser jag den lilla tjejen jag sett förut gå med sina två föräldrar längs trottoaren innan de sedan förvandlades tillsammans och sprang iväg.

Alfan, Kaaro, håller ett hårt grepp om henne och viftar med en kniv.

Jag inser snabbt vad som är påväg att hända. Han tänker döda den lilla flickan.

Jag får syn på Leòn och vi får ögonkontakt, han skakar på huvudet åt mig att inte göra något, men jag kan inte bara stå här och se på när en liten flicka blir avrättad.

Jag är den äkta alfan. Jag kan rädda henne.

Jag kliver ut från publiken och närmar mig alfan med snabba steg.

När jag nästan är framme så blir jag stoppad utav vakterna.

Kaaro får syn på mig och sätter kniven mot strupen på den lilla flickan med ett flin. Han börjar långsamt dra kniven över hennes hals. Flickan skriker och gråter av rädsla och dödsångest.

"Sluta!" Skriker jag och försöker förgäves ta mig lös från vakterna som håller ett hårt grepp om mina armar.

Kaaro bara glor på mig med det där elaka flinet medans kniven skär allt djupare in i flickans hals. Hon tystnar allt mer och börjar nu hosta blod.

Jag stannar upp och tar ett djupt andetag och ska precis förvandla mig så jag kan rädda flickan när något, eller snarare någon, flyger på mig från sidan så jag åker i marken.

Över mig står en stor grå varg med gula ögon och stirrar mig rakt in i själen.

Jag slänger blicken mot alfan som ser mycket belåten ut. Flickan hänger nu livlöst över hans arm och en stor pöl av blod har bildats i gruset vid alfans fötter.

"Neeeej!" Skriker jag och lyckas på något vis kasta av mig den stora grå vargen, som i nästa sekund skiftar om till.. Leòn.

Han greppar tag om min arm och vi får ögonkontakt.

"Du får inte avslöja dig" viskar han.

Han drar med mig ifrån platsen och in bland publiken.

Innan vi försvinner in bland resten utav folket så slänger jag en sista blick mot Kaaro. Vi får ögonkontakt och han trycker ihop ögonen och ler elakt, jag svarar med att visa tänderna.

Väldigt våldsamt kapitel, jag vet. Men här får ni en inblick i hur hemsk Kaaro är.

Tack för att ni läser. ♡