The True Alpha

Kapitel 23

Men det gör han inte. Istället tar han ett nytt grepp över min nacke och ruskar mig som en liten vante tills jag är helt lelös, då släpper han mig med en duns på marken.

Jag skiftar ofrivilligt tillbaka till människa.

Helt utslagen ligger jag på marken, i regnet. Blodig och hjälplös.

Kaaro skiftar tillbaka han också. "Så, vad var det jag sa? Du förlorade"

"Du kunde dödat mig, varför gjorde du det inte?" Frågar jag med klen röst, fortfarande liggandes på marken.

"Jag tänker istället ge dig två val" säger Kaaro. "Antingen försvinner du härifrån, helt oskadd, nåväl.. nästan oskadd. Eller så blir du min alfahona och får stanna"

Hela publiken, flocken, drar efter andan när de hör ordet alfahona. Jag hade nästan glömt att de var där..

Det bästa för mig vore att gå, klara mig härifrån levandes, utan att bli experimenterad på. Det är ett väldigt generöst erbjudande han ger mig, problemet är att jag då måste lämna alla mina vänner, de andra utsatta varulvarna och.. Leòn.

Jag tittar mot flocken. Anton skakar på huvudet, han vet vad jag tänker. Men jag kan inte lämna dem, jag bara kan inte det.

"Får jag fundera på saken?" Frågar jag.

"Nej" svarar Kaaro. "Du får välja nu"

Sakta reser jag mig och håller nästan på att ramla, men kommer tillslut upp på benen.

"Då väljer jag att bli din alfahona" säger jag så högt och tydligt jag kan.

Flocken drar än en gång efter andan.

"Smart val" flinar Kaaro.

Inne på högkvarteret blir jag vänligt visad av vakterna till ett rum som ska föreställa mitt kontor.

Jag tittar mig omkring "Vart är mitt sovrum?" Det var ett fint kontor, men troligtvis inget jag kommer använda.

"Här miss....?" Han står framför en dörr inne på kontoret.

"Du kan kalla mig Nancy"

"Okej, Alpha Nancy, här är ditt sovrum" säger han och öppnar en brun trädörr.

Alpha Nancy.. jag smakar på orden.. nej, jag är ingen Alpha, men vad jag är vet jag inte.

Jag kliver fram till den bruna dörren och kikar in. Där inne är som en större garderob. Taket lutar snett över en madrass. Det är allt som finns där inne, en madrass, på golvet.

"Okeeej.. trodde jag skulle få något finare som Alphahona, men okej" säger jag och drar ut huvudet därifrån och går och sätter mig på stolen bakom skrivbordet. "Vart sover Kaaro?" Frågar jag och slänger upp benen över armstödet.

"Alpha Kaaro sover inte" svarar han.

Jag rynkar ögonbrynen och sätter mig normalt och slår armbågarna i skrivbordet. "Sover han inte alls?"

Vakten drar fram en stol och sätter sig framför skrivbordet. "Tror inte det, han har då inget sovrum"

Kvällen kommer fort och jag kan inte tänka mig att sova i den där skrubben. Så jag springer över till där Julia, Simon och Anton bor.

"Hej Nancy!" Säger Julia när hon öppnar dörren och ser att det är jag som står där. "Eller ska jag kalla dig Alpha nu?"

Jag fnyser. "Nej, Nancy går bra. Jag känner ändå inte att jag är någon Alpha, jag är någonting annat" säger jag och kliver in.

"Någonting annat som vadå?" Frågar Julia.

"Det vet jag inte, jag bara känner det"

Vi sätter oss vid köksbordet och dricker en kopp te tillsammans.

"Får jag sova här?" Frågar jag innan jag tar en klunk ifrån tet.

"Självklart! Men jag tror inte att Kaaro skulle bli så glad över det" svarar Julia.

Plötsligt flyger dörren upp och in kommer Simon. "Han lever! Han lever!" Ropar han.

Både jag och Julia reser på oss och kollar på varandra. "Vad snackar du om?" Frågar jag och byter blick till Simon.

Anton kommer nerrusande från övervåningen. "Han har rätt. Jag tror också att han lever"

Jag rynkar ögonbrynen. "Vänta vänta vänta här nu, vad snackar ni om?"

"Leòn!" Skriker båda i kör.