Mitt bästa misstag (the fooo fanfic)

Kapitel 2

Kapitel 2

"Det är nu du ska håla ett litet tal om hur mycket jag betyder för dig också." flinar Felix mot mig men jag skakar bara lätt på huvudet åt honom. "Idiot, jag tar tillbaka allt jag nyss sa. Jag hatar dig." mumlar han och låtsas vara sur men misslyckas då jag direkt ser hur ett litet flin leker i hans ena mungipa och direkt börjar vi båda två skratta. "Tyst du distraherar mig!" skrattar han och slår till mig lite lekfullt på ena armen viket bara relaterar till att vi börjar skratta ännu mer.

"Med vad? Att se sur ut?" flinar jag och får ännu ett lekfullt slag på min arm.

"Ja! Så tyst." mumlar Felix surt men jag bara skrattar åt honom och jag kan verkligen se hur han anstränger sig för att se sur ut och inte börja skratta.

"Du är så ful!" skrattar jag ännu högre och innan jag visste ordet av börjar Felix flina och sätter sig snabbt upp i sängen innan han häver sig över mig och placerar var sitt ben på varje sida av min kropp. "Felix!" skrattar jag högt då han börjar flina busigt emot mig och höjer sakta sin händer över min mage. "Du skulle bara våga!" skriker jag högt och försöker låta allvarlig men misslyckas då Felix händer attackera min mage och börjar vilt kittla mig på alla ställen hans små ivriga händer kan komma åt.

"Ger du dig?" skrattar Felix högt utan att flytta bort sina vilda händer från min mage. "Elin! Gör du det?"

"Fe-Fe-Felix!" kippar jag mellan skrattattackerna samtidigt som jag vrider mig fram och tillbaka i ett förgäves försök att komma loss. "Sl-sluta!"

"Säg dom magiska orden!" flinar Felix och om jag kunde skulle jag slita mig upp från madrassen som jag för tillfället låg pressad emot och slå till honom för att han var så jobbig just nu. "Okej en ledtråd. Tre ord." fortsätter Felix och jag gör ett förgäves försök att resa mig upp. Felix är och har alltid varit mycket starkare än mig och jag slår vad om att hålla fast mig och kittla mig är en riktig barnlek för honom.

"Detta ä-är mobbning!" skriker jag skrattande.

"Första ordet är jag och sista är dig. Säg de."

"Du är s-så elak!"

"Andra ordet är älskar. Så Elin, vad blir det?" Förbryllat börjar jag söka i mitt minne efter vad första och sista ordet samtidigt som jag försöker att inte dö av för mycket skratt.

"Jag... Älskar... Dig!" skriker jag ropar lite extra högt på dig. "Jag älskar dig, jag älskar dig Felix, jag älskar dig över allt och annat okej?! Låt mig va!"

"Okej bara för att jag är snäll." flinar Felix med hans typ Felix-flin innan han försiktigt flyttar bort sina händer från min mage och jag ger ifrån mig en hög suck innan jag andfått börjar andas in och ut med tunga andetag.

"Jag hatar dig." mumlar jag andfått och Felix höjer upp sina händer igen som en rörelse för att visa att han när som helst kan börja kittla mig igen. "Älskar. Jag älskar dig." rättar jag mig snabbt och Felix börjar flina sådär gulligt igen.

"Nu mitt tal." ler Felix belåtet och lutar sig lite bakåt genom att ta stöd med sina händer fortfarande utan att sittande gränsle över mina höfter.

"Okej... Du är en självgod liten jävel som för ett år sedan var personen som gick mig på nerverna mest av alla 7 miljarder människor på denna jord men ändå är du den personen som jag idag värdesätter nästan mest i hela mitt liv." ler jag och möter Felix busiga blick. "Nu ge mig en kyss." skrattar jag och direkt lutar sig Felix fram och pressar sina mjuka läppar emot mina.

"Vet du? Jag älskar dig. Över allt annat på denna jord." mumlar Felix i vår kyss och jag ler. "Till och med mer än pizza och Panda Express." skrattar Felix innan han långsamt drar ifrån kyssen. "Och det säger en hel del."