Svar

45 3 2
                                    

Förra året var James i Thailand i en vecka. Han bodde hos tre killar, hade trevligt, åkte hem, och kom tillbaka ett halvår senare. Den gången stannade han i nästan en hel månad. Jag minns att jag var lite orolig, men när han kom hem berättade han att det var den bästa tiden i hans liv.

Det var Augusti och James hade just kommit hem från Thailand för andra gången. Jag frågade om killarna som han hade bott hos. Han berättade att Pravat var i hans ålder, och att de två andra var lite äldre. Han sade att alla tre var ganska snygga, log och sade att Pravat faktiskt var riktigt stilig. Han berättade om hur bra han hade haft det och jag var glad för hans skull, glad för att han var glad.

Lite senare frågade jag om hur läget var med Matt. Han svarade att Matt fortfarande var snygg och singel, men att han hade gått vidare. Jag trodde inte på honom då.

***

Jag hoppar upp från stolen och skyndar mig till datorn som står inne i sovrummet. Jag har en plan, jag vet exakt vad jag ska göra nu.
Jag går fram till datorn, trycker på den röda startknappen och sätter mig på stolen som står vid skrivbordet medan jag väntar på att datorn ska starta.

Den startar och jag väljer användaren "James", skriver in lösenordet och ser sakta hur ikonerna blir synliga på den helvita bakgrunden. James hade aldrig någon annan bakgrund, han sa att han gillade att ha det så, att det kändes tryggt, och då behövde han inte byta hela tiden.

Skype öppnas med ett ljudligt läte, och innan jag hinner kryssa ner rutan kommer jag på något och låter Skype vara uppe.

Jag trycker på konversationen som James hade med Pravat och det känns så fel, jag vill inte göra det här, det känns som privat intrång.

När konversationen laddas och jag ser det senaste de skrev till varandra blir jag bara sittandes på stolen och stirrar på skärmen framför mig en lång stund, jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men inte det här i alla fall.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det blev ett ganska kort kapitel den här gången, men jag ville inte avslöja för mycket haha!
Om ni tycker att det är jobbigt med så mycket mellanrum i de senaste inläggen så kan jag fixa det (:
När man kopierar från word till Wattpad blir alla radhopp dubbelt så stora, men självklart kan jag ändra det om det blir jobbigt att läsa! :)

Vad tycker ni om det så här långt? Jag måste ursäkta mig för att det inte är super-kvalité, men jag utvecklas fortfarande i mitt skrivande haha (:

Och nu börjar berättelsen snart närma sig sitt slut, men om ni vill så kan jag fortsätta skriva efter det "utsatta" slutet, allt hänger på vad ni tycker c:

(Säg gärna till om jag skriver något som inte stämmer överrens med något jag har skrivit tidigare)

När livet går för fortTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon