När livet går för fort

Kärleken är den starkaste kraften

James har alltid berättat allt för mig, enda sedan vi blev vänner på mellanstadiet. Det är därför jag blev så förvånad när han lämnade livet utan minsta ledtråd till varför han inte ville leva längre.
Jag minns när han var 13 år och sa att han ville dö, den gången menade han det inte på allvar, jag vet det, men efter det ringde jag honom nästan en gång i timmen i en hel vecka.
Den här gången var jag inte förberedd, jag fick inte veta någonting.
***
Jag läser igenome James och Pravats konversation och den är full av <3-hjärtan, "love you" och "miss you". Det senaste de skre var dagen innan James gav sig iväg.

Pravat: "Now I'm on my way to my sisters place"
James_:"That's nice! Is it a long way?"
Pravat:"Not really, I think it'll take around two hours"
James_:"Okay, have a nice trip <3"
Pravat: "Thank you bbe <3"
James_:"<3"
James_:"Pravat!! ARE YOU ALIVE?!"
James_:"I'm gonna meet you, I'm leaving tonight. I miss you too much, see you soon <3"

Jag sväljer hårt och går in på Facebook, går in på James vänner och söker på "Pravat". När jag kommer till hans Facebook-sida kommer där upp inlägg från andra människor där de taggat honom, flera stycken postade dagarna innan James dog. De flesta är på ett språk som jag inte förstår, men ett är på Engelska. Det är skrivet av en tjej som heter Sophie och det står "yesterday a bus in Thailand drove down in the water, and almost everyone died. I'm writing this in memory of my good friend Pravat Paopula that was one of the many victims, you'll live forever in my heart"
Jag känner hur tårar börjar rinna nerför mina kinder när jag förstår hur allt hänger ihop. Att kärleken kan vara så stark slår mig som en jävla hammare rakt i magen.

------------------------------------------------------------------------------------------

FÖRLÅT FÖR KORT OCH RÖRIGT INLÄGG :s