Där står Denise. Med sin ena hand på min axel och ett vackert leende. Jag fryser till när jag ser in i hennes ögon, även fast vi bara står så i ungefär två sekunder, känns det som att tiden står stilla. När vi upptäcker vilken obekväm och stel situation vi befinner oss i kollar hon blygt ner i marken och mina kinder rodnar. Hon räcker fram ett par böcker som hon håller i sin andra hand.
-emm.. d-dina böcker, säger hon
-ee tack! säger jag och tar böckerna från hennes hand.
Hon går vidare i korridoren och jag ropar efter henne
-vi ses på torsdag!
Hon vänder sig om med ett leende och säger
-ja det gör vi.
Jag känner hur det pirrar till i mellangärdet, vänder mitt ansikte mot skåpet och ler som ett fån. Hon pratade med mig, hon vet att jag existerar!
____________________________
Förlåt för ett kort kapitel! (Livet kom emellan) god jul!
Kik: emiliasvea
Instagram: emiliasvea och stretchkallender
Snapchat: emiliasvea
Twitter: Emiliasvea
/millins
