Han förändrade mitt liv ~F.S

Kapitel 24 "She's not there"

Tidigare:
"Dear badboy, you win your game but you lost a heart"
---
11 Februari
•Lova•
Det va dags för killarnas andra konsert i år.
Denna gången va den i Norrköping och jag skulle stanna hemma.
Jag vill absolut inte se Felix.
Killarna åkte igår och kommer hem imorgon.
Helena, Hans och Wille skulle följa med och förstod varför jag ville vara hemma.
Wilma skulle komma över ikväll för det va ett tag sen vi sågs.
Eller inte.
Igår sågs vi.
I skolan.
Några hade gett mig medlidande blickar och vissa hade bara kollat konstigt på mig.
Fast det kanske inte är så konstigt, va man ihop med Sveriges kändaste pojkbandskille vet nog alla vem man är.
Om jag har fått hat?
Skojar du?
Alla tror att JAG sårade Felix, haha omg vilket skämt.
Fast vissa foooers hade sätt min bild på Instagram och pang bom hade jag några på min sida.
---
Om en halvtimme kommer Wilma och allt va förberett.
Vi skulle kolla på The Fooo's konsert på livestream från Aftonbladet klockan 18:00. Så när Wilma kommer har hon med sig pizza så käkar vi och kollar på den.
Jag la mig ner i soffan och slog på nyheterna.
Inget intresserade mig direkt så jag tog upp min telefon och drog iväg ett meddelande till Ogge.
"Lycka till nu bror, kör så det ryker, Love❤️"
Han svarade ganska snabbt.
"Tack, alla håller på och hypar runt och är skittaggade, Love❤️"
Jag la ner den och kopplade in iPaden i TV och gick in på Aftonbladets livestream.
Jag gick in i köket och hämtade bestick.
Precis i tid när livestreamen började hörde jag hur ytterdörren öppnades.
-Fucking jävla pizzeria! Fnyste Wilma och sparkade av sig sina skor.
Hon joggade in i vardagsrummet och ställde pizzan på bordet.
Vi öppnade locket och började äta.
-Norrköööööööping är ni reeeeeeedooooooo! Skrek Oscar och gjorde så att vi vände våran uppmärksamhet mot TV.
Introt till freestyler började och fansens hysteriska skrik fyllde lokalen.
Killarna började dansa och sjunga medan svetten pärlande i pannan och publiken grät.
Nu förstår jag hur mycket dessa killar betyder för tjejerna.
Och hur mycket dessa tjejer betyder för killarna.
---
Jag hade aldrig hört killarna såhär, visst jag har sätt de öva i studion och hört någon random låt av de, men inte med massa skrik och gråtande fans och måste ta i för att höras.
Detta är amazing.
Killarna är verkligen grymma på det de gör.
Men bara av att se på honom tåras mina ögon upp och jag försöker hålla med blicken på de andra.
Vilket inte går så bra.
Jag älskar honom fortfarande.
Men jag hatar honom för det han gjorde.
---
Konserten gick mot sitt slut och precis när livestreamen avslutades och Wilma stönade till av mätthet ringde min telefon.
"Ogge"
-Hej!
-Hej, såg du konserten? Flåsade han.
-De ä' klart, fan va grymma ni va!
-Haha tack.
-Va de kul du?
-Jaja, nu ska vi duscha och sen sova sen imon, vänta Omar vill prata med dig!
-Okej puss.
-Puss.
-Hej! Hörde jag Omars glada röst och ett skratt lämnade mina läppar.
-Hej Omis.
-Vad görru?
-Jag har precis ätit pizza och kollat på eran konsert.
-Visst va vi bra!?
-Jaja!
-Vi syns på torsdag Lovabjörnen.
-Ja det gör vi.
-Älskar dig.
-Älskar dig också.

•Felix•
Efter varje konsert vill jag att hon ska stå där. Klappa händerna och ge oss varsin kram. Jag vill att hon ska stötta mig när jag sjunkt fel. Eller om jag bara allmänt gjort bor mig.Men hon är inte där. Hon klappar inte händer. Hon kramar oss inte. Hon stöttar mig inte. Längre. För jag svek henne. Jag hånglade med någon annan. Och jag brydde mig inte ens. Då.
---
Killarna kollar ledset på mig när vi kliver in på hotellrummet.
-Jag vill inte ha det såhär! Utbrast Omar och sätter sig ner på en av sängarna.
-Vad menar du? Frågar Oscar och sätter sig bredvid Omar.
Omar sjunker ihop och en tår rinner ner för hans kind.
Oscar lägger en arm runt Omars axlar.
Han kollar upp på oss och ännu en tår rinner ner för hans kind.
-Jag förstår inte, hur har det blivit såhär? Varför pratar vi inte med varandra?
Jag kollar upp på Ogge som kollar på mig med.
-Förlåt, säger vi båda samtidigt och ett litet leende smyger sig fram på våra läppar.
-Men jag måste bara fråga, säger han och kollar ner på sina skor. Varför?
-Vi vill höra sanningen Felix, snyftar Omar och begraver huvudet på Oscars axel som stryker honom lugnade över ryggen.
-Jag va ju hemma hos Olivia, vi körde snurra flaska och jag va tvungen att hångla med Bella, hade jag inte gjort det hade de tvingat mig till att ha sex med henne eller någonting sånt! Jag slår ut med armarna och killarna kollar seriöst på mig. Ingen av tjejerna är speciellt förtjust i Lova, se tyckte hon förstörde mig, så de hade säkert planerat allt!
Ingen av killarna säger något.
-Ni måste tro mig! Jag faller ner på knä och ber seriöst till de. Jag svär, jag skulle aldrig ljuga om något sånthär viktigt för er, vad tror ni om mig egentligen?
Tårar har börjat strömma ner för mina kinder och killarna sitter bara tysta.
-Men säg någonting för i helvete, viskar jag och torkar bort en tår med handryggen.
-Men Vafan gå och vinn tillbaka henne då? Flinar Ogge.
Jag skakar på huvudet och hans flin försvinner från hans ansikte.
-Jag kan inte.
-Varför? Frågar han förvirrat.
-Hon skulle aldrig förlåta mig.
-Jo, bara du säger sanningen så.
Jag skakar återigen på huvudet.
-Hon vill aldrig mer se mig igen, jag är inte välkommen in i hennes eller något av barnens liv igen.
Killarna flämtar till och jag faller till marken.
Jag orkar inte mer.
Jag orkar inte kämpa, när jag vet att det är kört.
---------------------
Okej, det kommer komma 30 kapitel, sen är boken slut, just so you know )):
Men det kommer en uppföljare ((:

Xoxo Cirka