Han förändrade mitt liv ~F.S

Kapitel 15 "Dead"

Tidigare:
Jag kände hur Lovas hand smög sig in i min.
-Ni va aldrig på Donken, eller hur?
---
Två veckor senare:
19/10

•Lova•
Nu sitter jag på tåget påväg till Sundsvall, igen.
Men jag ska överraska Lina och Vanessa.
De spelar innebandy match ikväll klockan 18 och nu är klockan 04.
Woho.
Jag kommer komma fram vid 09 ungefär men tänkte shoppa lite eftersom att Felix fyller år snart, och tvillingarna är beräknade till den 10 mars.
Sen är det ganska bra att vara i god tid med julklappar efter som att det är Julafton om 66 dagar.
---
Jag hoppade av tåget och gick ut från tågstationen.
Jag skulle ta några bussar för att komma till hotellet som jag ska bo på.
---
-Lova Windolf, säger jag och receptionisten knappar in något på sin dator.
-Rum 361, svarar hon surt och ger mig nyckeln.
Jag tackar och börjar gå mot hissen.
Jag känner mig iakttagen.
Det står en man vid hissen med en dotter på ska vi säga, 10 år, vid hissen som stirrar intimt på mig.
Jag går osäkert in i hissen och trycker på trean.
-Är du Felix Sandmans flickvän? Frågar dottern och kollar på mig med stora ögon.
Jag nickar och ler mot henne.
-Omg, viskar hon för sig själv.
Jag ler för mig själv och kliver ut ur hissen.
355 356 357 358 359 360 här, 361
Jag sticker ner kortet i låset och dörren öppnas med ett klick.
Jag drar upp min telefon medans jag går runt och kollar på rummet.
Till Felix:
"Framme nu💏"
Från Felix:
"Vad bra, älskar dig gumman🙉💖"
Jag ler för mig själv och går in i badrummet.
-Oh jävlar! Viskar jag med ett skratt.
Fettstort badkar och spalikt badrum.
Dags för lite Me-time!
---
Jag fönade klart mitt hår och drog på mig koftan.
Sedan snörade jag på mig mina converse och låste dörren efter mig.
Jag gick glatt ner.
-Ursäkta? Hördes en röst bakom mig.
Jag snurrade runt och möttes av den tioåriga flickan med pappa fast nu utan pappa.
-Åh Hej.
-Hej jag är Tea, säger hon blygt.
-Lova.
-Skulle jag kunna få ta en bild med dig? Fnissar hon.
Jag nickar och hon ger mig sin telefon.
Vi tar några bilder sedan tackar hon och går iväg.
Jag fortsätter ner mot lobbyn och går glatt ut.
Vägen till sporthallen kan jag utantill eftersom att jag har spenderat mycket tid till innebandy.
Det ska bli kul att träffa alla "kompisar" i laget.
Eller alltså de pratade med mig ibland.
Det va ju bara Lina och Vanessa som jag kunde lita på.
---
Jag hörde att matchen hade börjat och gick osynligt in på läktaren.
Jag kollade på siffertavlan.
H - G
1 - 0
Yey.
Sundsvall leder med ett mål.
Jag sätter mig bredvid en gammal tant som jag tror är Emmas, Sundsvalls målvakts mormor.
Jag studerar Sundsvalls motståndare och konstaterar ganska snabbt att det är Timrå.
Jag fortsätter att läsa av deras spel och märker att deras backar spelar väldigt högt upp.
Så får man en kontring har de ingen chans.
---
Det är halvlek och jag skyndar mig ner från läktaren.
I matchen står det 1-1 just nu.
Jag springer mot omklädningsrummen.
Sundsvall /Tjejer/
Jag knackar lätt på dörren mummel inifrån hörs.
Snart rycks dörren upp.
Martin, deras tränare syns i dörröppningen.
-Lova? Säger han frågandes.
Han låter mig gå in i omklädningsrummet.
-Lova? Frågar vissa av tjejerna och reser sig.
De kramar mig lätt och börjar prata i mun på varandra.
Vanessa harklar sig lätt och alla flyttar på sig.
Jag går snabbt fram och kramar om henne.
-Var är Lina?
Jag ser hur det glänser till i hennes ögon. Inget bra sätt dock.
-Vad har jag missat?
Hennes hals gubbar till medan hon går bort till hennes blåa träningsväska.
Ur den drar hon ett brev.
Alla andra går ut ur rummet och Vanessa ger mig brevet.
-Läs det påvägen hem, viskar hon och följer efter de andra.
---
Matchen slutade 4-1 till Sundsvall och tjejerna var jätteglada. De hade nu tagit ledningen i serien.
Det va två matcher kvar och för att vinna serien måste de vinna båda matcherna. Vinner de serien kommer de till Superettan.
(Wtf, ingen aning om det heter så)
Jag höll brevet i min hand när jag klev på bussen.
Den började rulla mot hotellet.
Folk som satt runt om kring viskade om mig.
Jag blundade och lutade huvudet bakåt.
Vilken bra dag detta blev.
Not.
Jag skulle ju bara hälsa på Vanessa och Lina, ha en rolig dag med de.
Men så är Lina inte där och Vanessa är gråtfärdig och säger att hon inte kan vara med mig idag.
Jag ska helt enkelt åka hem till Stockholm imorgon igen.
---
Framme på rummet sliter jag upp dörren och dundrar in i rummet.
Brevet i handen har blivit knöligt och jag lägger nervöst ifrån mig det.
Sen.
Jag bestämmer mig för att gå ner och ta något att äta eftersom att min mage kurrar och morrar efter mat.
---
Tveksamt öppnar jag brevet.
Bara av att se första ordet börjar ångesten växa.
Men jag bestämmer mig för att fortsätta läsa brevet.
Låttips:
Say Something - A great big world
"Förlåt.
Förlåt Lova.
Förlåt för att jag inte kunde hålla mitt löfte.
Mitt löfte om att jag skulle stanna kvar. Men jag orkar inte mer.
Förlåt för allt.
Nu har de börjat hata på mig igen och jag har bara en att vända mig emot.
Du bor så långt bort.
Du kan inte hjälpa mig.
Detta är inte ditt fel.
Det är mitt.
Jag är så tjock och ful att jag stör andra.
Jag älskar dig och min familj och så och nu vill jag tacka er men jag ska ta mitt eget liv när ni inte längre ser.
Men jag klarar inte av att låtsas längre.
Jag klarar inte av att försöka svälta ihjäl mig.
Jag är trött på mitt liv.
Mitt liv går ut på att låtsas vara glad, varenda dag.
Få andra att tro att man mår bra.
När insidan gnager sönder en.
Dag efter dag.
Och min dag är här.
Allt jag egentligen ville säga va att jag älskar dig.
Så fortsätt leva ditt liv, hur dåligt du än mår.
Snälla, för min skull.
Jag kommer alltid vara den stjärnan som vakar över dig, som skyddar dig.
Jag älskar dig Lova.
Men jag pallar inte med allt längre.
Jag ska ta mitt eget liv.
Tack för min tid på jorden.

15/10
Xoxo Lina"
Okontrollerade tårar rinner ner för kinderna och jag hyperventilerar.
Jag kastar ifrån mig brevet och drar upp knäna mot bröstet.
Jag lutar huvudet mot knäna och bara låter alla känslor komma ut.
Jag skriker och gråter.
---
Efter flera timmar är jag alldeles utmattad.
Jag snörvlar till och sträcker mig efter telefonen.
01:28
Tårar rinner fortfarande långsamt ner för kinderna och droppar ner på skärmen.
Jag letar igenom alla kontakter tills jag hittar Felix.
-Hallå?
-Hej, snyftar jag.
-Lova vad har hänt?
-F-Felix jag B-behöver dig N-nu!
-Älskade lilla vän, vad är det som har hänt?
Hur han kan vara så lugn hela tiden beundrar jag.
-Lina h-hon finns i-inte längre!
-Vad menar du?
Jag förklarar allt och Felix bara lyssnar.
-Älskling, försök att sova nu, vi syns ju imorgon.
Jag hummar till svar och vi lägger på.
Trött kollar jag upp i taket.
Min bästa kompis.
Jag har förlorat henne.
Hon är död.
Hon är så jävla död.
Och jag kunde inte hindra henne.
-------------
Okej, förlåt men jag va tvungen.
GOD JUL❤️🎅
Vi har ingen snö😭
Hoppas ni tyckte om kapitlet.
Puss❤️