Han förändrade mitt liv ~F.S

Kapitel 8 "Jag kommer ha dig"

En vecka senare
•Lova•
Idag hade Felix och jag bestämt träff hemma hos honom.
Han skulle bjuda på lunch och vi skulle prata.
Jag va rädd.
Trots att Ogge hade sagt att han inte va farlig.
Men det hade ju jag ett bevis på.
Runt min midja hade jag ärr från hans fingrar och i min mage har jag hans barn.
Felix vet inget. ÄN.
---
-Hur mår du lilla gumman? Frågade Helena och satte sig bredvid mig i köket.
-Sådär, suckade jag och drog handen genom ansiktet.
-Vad har hänt?
-Jo du vet ju att jag blev v-våldtagen och jag fick veta att det va, jag tog en paus.
-Har du fått veta vem det va?
Jag nickade och torkade bort tårarna som bildats i mina ögon.
-Det va Felix.
-Den Felix?
-Ja den Felix, Ogges kompis.
-Men kära barn. Helena reste sig upp och kramade om mig. Vet han?
Jag skakade på huvudet.
-Skulle du kunna skjutsa mig till Felix, vi ska träffas idag och jag vet inte vart han bor.
Helena log ett halvhjärtat leende.
-Vart är Ogge då?
-Studion.
-Men är inte Felix också där då?
Jag skakade på huvudet.
-Katia sa att han skulle prata med mig istället och att hon redan hade pratat med honom.
Hon nickade.
-När skulle ni träffas?
-Nu! Skrattade jag.
Hon rynkad pannan innan hon tog sin handväska.
-Kommer du?
Jag nickade och tog på mig mina skor.
Vi gick ut och satte oss i bilen och jag kände hur nervös jag blev.
---
•Felix•
Jag kollade på klockan för säkert åttonde gången på fem minuter.
Jag drog nervöst handen genom mitt hår och vände blicken mot dörren.
Steg hördes utanför.
Mina hjärtslag ökade.
Sekunderna efter ringde dörrklockan och jag kollade så att den vita basic tröjan jag hade på mig samt ett par boyfriendbyxor satt bra. Ringklockan hördes igen och jag tog tre nervösa steg mot dörren.
Min hand skakade.
Va jag rädd?
Hallå det är hon som ska vara rädd, du våldtog ju henne!
Jag tryckte ner handtaget på dörren och möttes av en mycket osäker person. Jag blev som förtrollad i hennes ögon.
-Ehm hej, sa hon efter några minuter.
-Åh hej kom in! Sa jag med ett skratt och flyttade på mig så att Lova kunde komma in.
-Vill du ha kaffe?
-Eh nej tack, sa hon.
Jag gick ut i köket medan hon utforskade lägenheten.
Jag hörde sedan trippande steg och en likblek person mötte mig i dörröppningen.
-Vad har hänt? Frågade jag.
-D-det står någon i ditt rum!
Jag gick mot mitt sovrum.
-Där! Viskade hon och pekade mot ett utav hörnen på mitt lilla sovrum.
Jag brast ut i gapskratt.
-Det är en kartondocka av mig! Fnissade jag.
Hon kollade generat på mig innan hon också började skratta.
-Vill du sätta dig i soffan? Frågade jag och hon nickade.
Jag gick mot köket för att hämta mitt kaffe.
När jag kom ut till vardagsrummet satt Lova ihopkurad under en filt i soffan.
-Jo jag tänkte efter som att vi måste snacka så satte jag mig lite skönt! Sa hon ursäktande.
Jag satte mig bredvid henne.
-Är du fortfarande singel? Frågade jag och kände direkt att jag ville ge mig själv en käftsmäll.
(För er som inte fattar, Felix och hon träffades på festen och de berättade lite fakta om sig själva, bland annat att de var singlar)
-Japp, svarade hon och tog min kaffekopp.
Hon tog en klunk och grimaserade.
-Jag glömde att det va kaffe! Hostade hon.
Jag flinade.
-Jag hade trevligt på festen, ja förutom det där duvet, sa jag osäkert och kliade mig i nacken.
Hon klappade mig löst över kinden och log.
-Fast du var ju ganska bra, fnittrade hon och blickade ner mot mina läppar.
Jag lutade mig långsamt framåt och våra läppar snuddade vid varandra.
-Du är så fin, sa jag och lutade min panna mot hennes. Vacker.
Hon rodnade lätt.
-Jag vill verkligen kunna kalla dig för min! Jag har tänkt på dig hela tiden. Klyschigt men sant. Du är den ända som har varit i mina tankar. Jag har inte kunnat koncentrera mig. Du är så fin. Helt perfekt. Helt..
-Jag tycker om dig Felix.
-Jag tycker om dig också.
-Men du, sa hon försiktigt. Om detta ska kunna måste du veta en grej.
Hon bet sig lätt i läppen och log snett.
Hon tog min hand och förflyttade den till hennes mage.
-Grattis! Du ska bli pappa, viskade hon och pressade återigen sina läppar mot mina.
Jag kramade om henne.
Jag? Pappa? M-men jag är s-sjutton?
Hon drog sig tillbaka.
-Du vill inte längre eller hur? Frågade hon besviket.
-Jo men alltså jag knullade dig bara inte! Jag knullade dig utan kondom! Hur alltså?
Jag gick frustrerat runt i vardagsrummet.
-Språket!
Jag suckade.
-Såå du vill alltså inte?
-Jo det är klart! Detta kommer lösa sig pruttis, jag kramade om henne igen.
Hon log lite.
-Vi kan ta det som det kommer, jag nickade och samtalet flöt på.
Jag fick veta mer om henne.
Från favoritmat - till barndomen.
Hon fick veta mycket saker om mig mäd.
-Felix, detta är en känslig fråga, men du kan väll få veta.

•Lova•
-När jag vaaa, tolv, så skickade mina föräldrar iväg mig och min lillebror till socialen, jag har flyttat runt bland fosterfamiljer från, Malmö till Uppsala till Nybro till Sundsvall, jag har bott hos nio olika familjer.
-Men kommer du bo kvar här nu då?
-Ja jag har ju värdens bästa bror och familj, kompisar och jag kommer ju ha diiiiiiiiig!
Han log stort.
-Iallafall så jag har alltid varit "mobbad", på varje ställe, jag har aldrig varit "populär", i Norrköping lyckades jag hamna med en mobbad, det gjorde ju att jag också vart mobbad, j-jag har skärt mig, det har jag, min Instagram är bombad av hatkommentarer, jag har nog ett x antal hatkonton mot mig.
Jag kände hur ett par starka armar lindades runt mig.
-Jag finns alltid här okej?
Jag nickade och han torkade bort mina tårar med hans tumme.

•Ogge•
Kat ville prata med mig, Oscar och Omar eftersom att hon inte kunde prata med oss i lördags.
-Såååå killar, varför är inte Felix här?
-Lova blev våldtagen och gravid och Felix är pappan, svarade jag och ryckte på axlarna.
-Hade inte han slutat festa och ligga runt med folk? Kat suckade när jag skakade på huvudet.
-Men vad den goda nyheten? Frågade Omar exalterat.
-Jo det är såhär att, Kat tog ut några små papper ur hennes väska.
-Ni ska till USA!
Omar började skrika och Oscar och jag började dansa.
-Men Mickis kunde inte följa med så vi har ju en biljett över, Kat suckade.
-Kan vi inte typ överraska Lova med biljetten, hon va ju asskön? Sa Omar.
-Jo det kan vi väll? Sa Kat.
-Bra! Sa Omar.
-Bra!
-Bra!
-Bra.
-Braaaaaa!!
---------------------
Sååååå❤️
🐗🐗🐗🐗🐗🐗🐗🐗
Hejdå❤️
Puss❤️