Han förändrade mitt liv ~F.S

Kapitel 30~Del 1

Tidigare:
-Jag har känt något annorlunda för dig, det har pirrat i magen och det har känts speciellt, jag har varit kär i dig så jädra länge, men du har aldrig märkt något och jag har ingen aning om vad jag ska göra, har man inte fått besvarade känslor, är allting svårt.
---
3 September
•Lova•
Alla dessa månader va en dröm för mig o Felix.
Barnen hade utvecklats bra och allt va bara super.
Vårat förhållande va nu stadigt och han va den enda för mig.
Omar har fått sina känslor besvarade och efter två månader gick han och Ogge ut som ett par.
Oscar och Estelle hade hittat varandra och också gått ut som ett par.
Fansen blev ju såklart ganska ledsna att ingen i bandet va singel men stöttar de till 100%
---
Jag gick runt i lägenheten för att leta efter Annies napp.
Hon har ett utbrott och måste ha den 'speciella' nappen.
Felix va bara helt plötsligt borta.
Han hade försvunnit för en kvart sen.
Jag såg en lapp på köksbordet och läste den nyfiket.
"Lova, nej det har inte hänt något!
Jag fick bara ett sms från Krille och det är fest, jag hakar på, jag har inte varit på en fest på evigheter, och jag lovar, Ingen sprit eller någonting!
Ska bara träffa gamla 'festkompisar' så lita på mig nu❤️
Du kan alltid nå mig på mobilen om det är något.
Älskar dej, pussi!
Förresten ligger Annies napp på översta hyllan i sovrummet"
Jahopp, så han har lämnat mig ensam med tvillingarna.
Soft.
Men jag skulle ju lita på honom, så det finns väll inget annat att göra.
Fannie kom krypandes mot mig och jag bar upp henne.
-Ska vi ringa Wilma? Frågade jag och Fannie spärrade upp ögonen.
Wilma är den personen som har stöttat mig med barnen när det är lite svårare, det är inte lätt att vara snart 18 och ha tvillingar samt en pojkvän som är borta ganska mycket.
Wilma blev gudmor till Fannie och Felicia (Felix syster) blev gudmor till Annie.
Ogge blev gudfader till båda vilket han älskar.
Jag gick in till sovrummet och tog Annies napp.
Varför den va speciell är för att den har ett läppstift på och Annie älskar den. Konstigt nog.
När jag hade fått Annie att sluta gråta ringde jag Wilma.
-Hallå? Frågade hon.
-Jag tror att det är någon som vill att du ska komma, skrattade jag.
Hon skrattade och bestämde att vi skulle ses i en park om en timme.
---
När den timmen hade gått vägrade Fannie fortfarande att ta på sig ytterkläder.
Så hon fick världens utbrott och slog med armarna och benen omkring sig.
Jag suckade uppgivet och tryckte ner henne i tvillingvagnen.
Det va ändå sommar ute.
Annie tog jag på lätt som en plätt och låste dörren till lägenheten.
Jag gick ner med vagnen och möttes av flera blickar ute på gatan.
Dock är jag ganska van, jag menar, jag är tillsammans med Sveriges kändaste kille och är mamman till hans två barn liksom.
Plus att jag är gravid med hans tredje.
Ja ni hörde rätt.
Detta va facktids halvt planerat.
Alltså vi båda va allmänt sugna och pallade inte med kondom, såååååå.
Hen är planerad till den 10 April.
---
Wilma skrattade högt åt maten vi gjorde. Som blev bränd och smakade uselt.
-Vi är såååå duktiga på att laga mat, skrattade hon.
Jag bara flinade och skakade på huvudet.
-Ett nobellpris skulle sitta fint, flinade jag och petade i maten.
-Du? Är det något? Frågade Wilma seriöst.
Jag tittade upp på henne och la ner gaffeln.
-Nja, bara lite orolig för Felix, suckade jag.
Hon höjde ögonbrynen och släppte sina bestick.
Jag suckade och tog fram lappen ur mina jeans.
Hon läste den långsamt, sedan knycklade hon ihop den och kastade den i soptunnan.
-Vad gör du? Frågar jag förvånat.
-Städar? Svarar hon och skrattar på slutet.
-Men va?
Hon går fram till mig och lägger händerna på mina axlar.
Samtidigt leker ett oskyldigt leende på hennes läppar.
-Hämta hem honom då?
-Va?
-Du skulle ju ringa honom, om det va något.
-Men är jag inte för på då?
Wilma suckar och går mot diskmaskinen.
---
-Hej älskling, säger han.
-Hallå?
-Hej, skrattar han.
-Är du full?
-Hahha nej såklart inte.
-Vad gör ni då? Suckar jag.
-Nä vi bara pratar, hurså?
-Vill att du ska komma hem, viskar jag fram.
-Vad sa du?
-Tycker du jag är för på om jag säger att jag kommer hämta dig?
-Nej såklart inte, men vet du vart den är då?
-Ja hos Krille?
-Mm ses snart då!
-Ja det gör vi, puss.
-Puss.
Jag trycker av samtalet och drar en hand genom mitt hår.
Jag kan inte köra moppe och om polisen ser mig nu är jag illa ute.
Jag suckar för mig själv och tar på mig en hjälm från översta hyllan.
Den andra tar jag under armen och går ut till moppen.
Jag sätter mig på den och startar den försiktigt.
Den börjar brumma och jag tar ett djupt andetag innan jag åker iväg mot adressen Wilma gett mig.
---
Jag gick runt huset där musiken kom ifrån.
Bara träffas?
Några gamla festkompisar?
Här va ju värsta festen.
Typ 200 pers.
Klockan va liksom åtta och antingen kräktes någon/sov på gräsmattan eller så åt man upp någon.
Så va det helt enkelt.
Jag gick runt husknuten och kände mig iakttagen.
Jag ökade mina steg och gick fortare mot där Felix hade messat att han skulle vara.
Det ställde sig en kille framför mig vilket gjorde att jag gick in i honom.
Han höll fast i mina handleder och ledde mig bort lite avlägsnare plats på festen.
-Och vad gör en sån här fin tjej ute själv på kvällen, vet du inte att det finns dumma typer här ute eller?
Hans ord gjorde så att jag kollade upp på hans ansikte.
Flintis, med piercing i underläppen och en i näsan och ögonbrynet.
Han flinade mot mig så att hans stora gula tänder syndes.
Säkert knarkare eller nått.
-Jag letar efter min pojkvän?!
-Ooh och vem är det då?
-Det angår inte dig.
-Lägg av med din attityd tjejen, du säger vem det är, väste han fram och puttade mig bakåt.
-Felix, Felix Sandman? Sa jag darrande.
Hans flin växte.
-Nej men det säger du.
Han puttade på mig igen och gick bort mig hans kompisar.
Jag gick lugnt därifrån till baksidan av huset mot poolen.
Jag fick se Felix sitta på en solstol med någon kille.
Som jag antog va Max eller Fredde.
-Hej, sa jag och ställde mig framför honom.
Felix kollade upp på mig och log.
-Hejsan.
Jag hjälpte honom upp och han placerade en kyss på mina läppar.
-Ses, sa hans kompis och de gjorde något slags handslagsklapp.
Felix flätade in sina fingrar med mina och tillsammans gick vi bland allt folk.
Felix gick närmre och närmre mig.
-Värst va du va myssjuk då?
Felix skrattade bara och kysste mig återigen en gång på läpparna.
Jag ser hur killen som uppehållde mig kommer från sitt gäng och börjar gå mot oss.
Jag knuffar till Felix och pekar mot honom.
-Fan, inte Krille.
-Men tjena Sandman! Mumlar han och går ännu närmre oss.

•Felix•
Jag suckar irriterat och försöker dra med mig Lova bort från Krille.
Han bara skakar på huvudet och håller ut handen som ett tecken på "stop-stanna där du är".
Jag himlar med ögonen och Lova greppar min hand hårdare.
-Nej men är det inte du igen? Frågar han och tar ett steg närmre Lova.
Hon hostar till och hoppar -omöjligt- ännu närmre mig.
-Igen? Frågar jag oförstående.
-Ja jag träffade på din brud innan.
-Men kan du bara låta oss vara? Fräste hon.
-Din attityd tjejen!
Lova gömde sitt ansikte mot min arm.
-Sandman ge mig bruden, Krille log sitt fula flin.
Jag skakade på huvudet.
Krille gav mig en hård käftsmäll och utan att riktigt tänka gav jag Krille ett hårt slag i magen.
Han staplade bakåt och kollade med argsinta ögon på mig.
Oj, detta va inte något bra.
Jag han knappt blinka förens jag blev nerknuffad på marken och Krilles knytnävar matades mot min näsa/kindben.
Jag slog tillbaka och träffade rätt på hans läpp så den sprack.
-Din jävla lilla manliga bitch.
Hans kompisar sprang fram och ryckte bort honom från mig.
-Ge.Mig.Bruden, sluddrade han.
Jag skakade på huvudet och höjde ögonbrynen.
Han letade efter något i sin inre jackficka.
-Du vet vad som händer annars, muttrar han och håller fram något svart mot oss.
En pistol.
Han siktar den mot min bröstkorg och håller in avtryckaren.
-En sista chans Sandman, spottar han ur sig.
Lova försöker gå från mig men jag håller bara hårdare i hennes hand.
Hon kollar oförstående på mig.
-Du kör alltså på det svåra sättet, Sandman.
Han riktar den mot min vänstra del av bröstkorgen och jag blundar.
Är det såhär jag ska dö?
På en fest om en brud?
Fast jag gör allt för Lova.
Det är ju såklart.
Ett skott avfiras och jag väntar på smärtan.
Efter en lång stund vågar jag öppna ena ögat.
Krille håller fortfarande pistolen riktat mot mig och han kollar förvånat ner på marken.
Jag tittar också neråt och min andning blir alldeles hackig.
-Lova! Skriker jag och faller handlöst ner på marken bredvid min flickvän.
-F-Felix, viskar hon.
Jag sliter av mig min tröja och trycker den mot hennes sår.
-K-Kämpa! Gråter jag.
Hon bara blundar och blir alldeles slapp.
Små andetag tars fortfarande.
Jag tar upp min flickväns kropp och trycker den mot min.
-Ring ambulansen någon, snälla? Hulkar jag.
Flera personer tar upp sina telefoner för att ringa.
-Snälla dö inte, gråter jag.
Hon kan inte dö.
Hon får inte dö.
Hon ska inte dö.
Detta händer inte.
Hon offrade sitt liv framför mitt.
Nej.
Hon får inte dö.
Hon får inte sluta leva.
Hon får inte lämna mig!?
---------------------------------
Bestämde mig för att göra 2 delar av kapitel 30😏
Iallafall ska jag på finmiddag hos min kompis nu, så bays bays💋

Xoxo Cirka