~ The Hunger Games ~ fanfiction ~

Kapitel 2. Cato, pojken med svärdet.

× 3 år senare ×

Att vara i topp eller bäst i träningshallarna det är allt som betyder något. Med svärdet i handen är Cato en av dom bästa i hallarna men inte lika lätt på fötterna som Clove och hennes knivar.

Hon skulle han aldrig vilja bli osams med när hon håller i dom.

Men att veta att om några månader kommer Cato vara i huvudstaden göra sig fördig för en arena som ligger någon stans ute i det vilda markena.

Och i flera månader har han undrat vem av tjejerna som kommer att ta någons plats för att vara med, hoppas inte Clove, det får inte vara Clove.

När dom träffades för 3 år sedan hade han sagt till henne när han skulle vara med men det sa hon aldrig och var ända gång han tar upp det svarar hon aldrig och börjar att prata om andra saker.

När dagens träning var över blev Cato stoppad av tränaren.

"Cato, kan jag få låna några minuter av din tid?" Frågar tränaren som heter Karmen. Han nickar kort och följer efter Karmen till ett mindre rum som ligger bredvid träningshallarna. 

"Sätt dig Cato" säger Karmen och sätter sig på en stol. "Jag vet att om ett par månader är det dax för Hungerspelen, och jag undrar hur du mår?" Frågan chockar Cato, han vet inte varför men det gör den.

"Jag tänker bara på att vinna för att kunna se min familj igen" säger han precis som han har övat med Clove. Karmen nickar långsamt innan han ställer sig upp från stolen han sätte sig på.

"Har någon sagt vem som kommer av tjejerna?" Frågar han medans han öppnar dörren ut mot träningshallen. Cato skackar på huvudet och går ut genom dörren.

När han kommer ut från "Gymmet" som dom kallar det för att inte Peacekeepers ska gemna byggnaden med marken. Ser han Clove stå och prata med en ganska lång kille, men när hon ser honom säger hon något och går mot Cato.

"Vi måste prata" säger Clove och tar hans hand och drar honom eftet sig. Sättet hon sa det på fick honom att bli orolig.

"Vad är det som har hänt?" Frågar han när hon släppte hans hand och tittade på honom. Hennes blick flackar mellan hans ögon och marken innan hon öppnar munnen.

"Inget" Hon tittar bort och han vrider sitt huvud för att se vad hon tittar på. Och 30 meter bort kommer ett par Peacekeeper och hon tar ett hårt tag om hans hand och drar Cato från träningsanlegningen.

Det är en av reglerna: Gå direkt hem från träningen och se upp för Peacekeepers. Dom får inte veta något om träningen.

När dom var nästan hemma his Cato släppte hon hans hand och lutade sig mot ett av husen. "Jag vet att du åker och är med i Hungerspelen" hon säger det med ett sådant lugn att hon måste ha övat på det länge. "Och jag vill att du vet att vad som än händer i arenan kommer du alltid vara min bästa vän och det kan inget ändra på" Med sina händer puttade hon sig från väggen och går fram till honom. Hon tar hans hand och en pirig känsla steg från hans händer och vidare genom kroppen och lämnade gåshud på hans bleka hud.

Dom hade ståt så en stund innan han kom på vad han hade lovat sin mamma och var tvungen att gå, men innan han gick gav han henne en puss på kinden och sprang vidare mellan dom små husen tills han kom fram till sitt hus.