~ The Hunger Games ~ fanfiction ~

*Prolog*

Cato tittar med stora ögon på TV skärmen, när ännu en person bli dödad, brutalt mlrdad men det är ingen som stoppar det. Det är en del av spelet som spelas för huvudstadens invånare.

När årets Hungerspel var över var det tänkt att fira den som har vunnit ända tills nästa Hungerspel börjar.

Tänk att fira mördaren som har mördat flera ungdomar som var mellan 12 år till 18 år.

Men vi i två gömmer känslorna bakom madkerna och lever som huvudstaden vill, det är inget vi kan göra för att fp tillbaks dom som har dött.

I en annan del av distrikt 2 sitter det en yngre tjej och tänker samma sak om Hungerspelen och att dom är huvudstadens små nike dockor.

Men plötsligt blir Clove avbryter med sina tänkar om huvudstaden när det knackade på dörren. Hennes mamma öppnade dörren som om hon hade väntat besök nu under Hungerspelen, när det är tänkt att sitta hemma och fira och heja på dom som mördar.

Hennes mamma släpoer in två män och en kvinna. Kvinnan tittar på Clove och sedan på hennes mamma.

"Ni är väldigt lika" säger hon högt innan hon viskar något till Cloves mamma. Och så fort kvinnan hade lutat sig tillbaka tittade mamman på sin dotter.

"Clove skulle du vilja vara snäll och gå och titta på TV:n någon annan stans?" Clove bara nickar och springer upp till sitt rum och sätter på den lilla TV:n hon har.

Men så fort hon hade gjort det smög hon ner för trappan för att höra vad dom två männen och kvinnan ville mamma.

Kvinnan och hennes mamma satt i samma soffa medans männen plus hennes pappa satt i soffan mitt i mot.

"Vi vet att det är tidigt att säga om Clove är redo men vi kommer göra henne reda för arenan" Det Clove hörde kunde hon inte fatta att kvinnan sa.

Kommer dom slänga in mig i en arena precis som Hungerspelen? For det igenom hennes huvud.

"Ni måste göra henne mer än redo för Hungerspelen?" Sa hennes pappa med en neutral ton i rösten. Nu blrjade det rinna tårar ner för Cloves kinder innan hon gick ut i rummet som dom vuxna satt i.

"VARFÖR GÖR NI SÅ HÄR MOT MIG!?! JAG VILL INTE DÖ I EN ARENA MED 23 ANDRA BARN!!!" Innan dom chokade vuxna kunde svara på hennes fråga sprang hon ut från huset vidare genom distriktet tills hon inte orkade mer och då visste hon inte vart hon var någon stans.

När hon satte säg på marken kunde hon höra någon prata med henne.

"Hej, varför gråter du?" Pojken som pratade satte sig mitt i mot henne och försökte få ögon kontakt.

"Du skulle inte förstår om jag berättade för dig" sa hon med en grötig röst. Hon tittar på honom och han var faktiskt rätt så sött med sitt blonda korta hår och sina mörkblå ögon.

"Men vem är du?" Frågar hon honom innan hon tittar ner i marken igen. Han tar hennes hand och kramar den.

"Jag heter Cato, och jag ska vara med i den 74th årliga Hungerspelen"