- Pappa jag går ut en sväng!
- Okej men kom inte hem sent och vad du än gör gå inte in i skogen.
- Jaja visst.
Robin lämnar sin far hemma som håller på att plocka ihop för dagens letande i öst. Även om Robin vet att det kan lura faror i skogen så vill han så gärna träffa Isadora igen.
Det knackar under kängorna av alla kvistar på marken, så samt få strålar från solen tränger sig genom trädens kronor som sträcker sig långt upp mot himmelen. Bakom kullen och runt kröken ligger klippan. Näe jag väl kommer fram flyger massa kråkor iväg och en gestalt träder fram ur skukorna. Till en början ser jag bara två ögon som lyser i det mörka busskaget sen ger jag en flicka inget monster.
-Hej, säger jag försiktigt och tar ett steg närmre.
-Hej undrade när du skulle komma, följde någon efter dig? Sa hon men en förundransvärd blick.
-Nä ingen vad jag vet.
-Hmm bra men så Robin vad vill du göra då?
-Vet inte vad får man göra? Säger jag och tar ett yttligare steg fram mot henne. Hon vikker undan huvudet för att undvika ögonkontakt.
-Vill du flyga?
-Ja hur tänkte du att det skulle gå? Jag är ju en dödlig utan vingar.
-Det är många som har missuppfattat det men vi är fortfarande dödliga inga vampyrer. Hon backar ett steg och skrattar för sig själv. Tillsist går hon förbi mig till kanten av klippan och tittar ut.
-Okej men snälla stå inte så nära kanten det gör mig nervös.
-Jasså är du höjdrädd? frågar hon mig med ett leende på läpparna.
-Nä men snälla, ber jag henne men hon rör sig inte ur fläcvken. Jag tar några steg fram och tar tag i hennes midja innan jag drar henne emot mig och längre bort från kanten, min kinder blev pötsligt lite små röda av hennes vänliga blick jag fick där efter. Utan att tänka på den märker jag hur hon tar tag i min händer och tar bort de från sin mijda och ler.
-Okej du kan släppa mig nu.
-Oj aa förlåt, jag drar till mig mina händer och sänker mitt huvud in mot bröstet.
-Du behöver inte be om ursäkt det var gulligt, jag känner hur hon tar tillbaks mina händer i sina.
-Ville du flyga eller? Äh kom nu tveka inte. Hon drar mig till kanten så jag kan se hur vågorna slår mot klippan.
-Hoppa! Är det ända jag hör innan hon knuffar mig lätt ut över kanten mot det iskalla vattnet.
Nästa del kommer imorgon kommentera gärna vad ni tycker, ni är bäst <3<3<3
