- Det spelar ingen roll kom med här, han tar ett stadigt grepp om min handled och drar i väg med mig.
Han kuffar mig in genom dörren så jag hamnar framför mig far.
-Hej far, säger jag och riktar blicken mot mina smutsiga skor.
-Har du varit i skogen själv! Skrek han mig rakt i annisktet. Jag hör hur min mamma sitter i en stol vid elden och snuftar för sig själv.
-Ja med dig, kommer du ihåg, förskökte jag med.
Han drar upp ett papper ur fickan och riktar den mot mitt annsiktet så jag ger attt det är foto på honom och mig.
-Så ska jag fråga igen, har du varit i skogen?
Jag ville inte ljuga honom rakt upp i annisktet men om jag berättar att jag har träffa den svarta ängeln kommer han ge mig husarest resten av mitt liv.
-ja, mumlar jag tyst och försöker går förbi honom men det går inte.
-Titta hör jag bakom mig och Frank går fram till mig och drar upp en svar fjäder ur min jacka som sticker upp vid nacken. Det kittlar lätt när han drar ut denoch ger den sedan till min far.
-Vart har du fott den här, säger han högt.
-Jag vet inte! skriker jag tillbaka.
-Du ljuger hör jag min bror säga.
-Hur vet du det? Säger Frank förvånat.
-Jo han rynkar på näsa och n är han gör det så ljuger han oftast.
Jag blänger en blick på honom som får honom att gå tillbaka till sitt rum som är även mitt.
-Jasså du ljuger för din egen far! Berätta vad du vet om henne!
-Det ända jag vet att hon är inget monster och att ni borde låta henne vara!
Hanns hand högs och slår till mig i annsiktet så det svider till.
-Om du fortätter att ljuga så kommer det sluta illa men tills svidare stannar du här, han öppnar dörren ner till källaren och knuffare ner mig för trappan. Med en smäll går dörrren igen oxh en lås vrids om. Jag vet att det inte är någon idée att försöka slå upp dörren istället börjar jag tita mig om kring beroende på att jag har aldrig fått sätta en fot här. Det är mörkt förutom det ljus som det halft trasiga lamporna utger och en fuktig samt jordig toft utsöndras från gilv samt väggar. Mina ögon fastnar på ett glas skåp men det är täckt av ett vitt tyg, jag drar ner det på golvet men glaset är trots det smutsigt så maan inte kan se igenom. Jag gnuggar försiktigt på glaset och får syn på några vita fjädrar. Jag drar upp dörren och med en chock av synen faller jag bakåt på det smutsiga golvet.
-Det är ju... ju...vingar....änglavingar.
Med dunkande steg hör jag hur min far går fram och tillbaka på golvet över mig. jag springer upp för trappan ooch sätter örat på dörren.
-Men hur ska vi fånga henne? Fråga Lennart
-Jag har en plan skrattar min far lätt, vi gör en fälla och lägger ut lockbete.
-Okej men vad ska lockbetet va?
-Det ska du få se imorgon, imorgon.
