Är jag annorlunda? (färdigskriven)

Är jag annorlunda? del 10

Holly tittade upp från boken med ett leende på läpparna, detta var ju fantastiskt. Hon kunde starta sina krafter nu. Holly ställde sig vid dörren och försökte kika genom nyckelhålet. Hon såg att det var nåt svart utanför. Vakten var fortfarande kvar. Hon öppnade dörren lite grann, vakten vände sig om direkt, han skulle precis öppna dörren. Men Holly var snabbare, hon sa så terrass. Hon kände hur vinden började vina, men den kom inefrån huset och inte utifrån. Men det var konstig, den här vinden kunde Holly känna, inom sig hon kunde känna var den var, utan att hon kunde se den. Holly koncentrerade all sin kraft mot vakten. Knappt innan hon hade hunnit blinka så var killen inte kvar på fötterna. Vinden var så stark att den hade blåst bort vakten.

Holly kikade ut genom dörren, och såg vakten ligga medvetslös intill vägen. Hon sprang mot källaren, och hittade Cedrik på golvet. Holly ryckte tag i Cedriks arm och skrek åt honom "Cedrik vi måste fly nu kom, skynda dig!!" Holly drog upp honom mot dörren och när dom kom upp så möttes dom av chefen. Holly tänkte snabbt och uttalade sedan "sokrates!" chefen såg rädd ut och började backa. Innan han hade hunnit reagera så började en eld ta fart vid hans fötter. Elden spred sig men inte som en normal eld. Denna eld kunde Holly kontrollera. Hon fokuserade på att elden skulle spridas i en ring, och det gjorde den. Chefen var fast i en ring av eld, och kunde inte röra sig utan att bränna sig. Hans ögon såg mordiska ut och Holly blev rädd för ett ögonblick. Men hon gick förbi och började leta efter en utgång. Teleportera kunde hon inte, eftersom att då skulle hon bli skadad. När Holly kände på dörren så var den såklart låst. Hon gick bort mot vakten som fortfarande var medvetslös. Holly kände på hans fickor, och där låg nycklarna till dörren. Men också en mobil. Hon tog nycklarna och mobilen innan hon gick mot dörren med cedrik efter sig. Dom stoppade nycklarna i låset och vred om. Tillsammans öppnade de dörren och kände frisk luft slå mot dom. Holly och Cedrik gick ut till friheten. Solen började gå ner det var väldigt vackert.

Holly tog upp mobilen och visade den för Cedrik gav henne ett svagt leende. Han satte sig ner och såg inte ut att må bra. Holly startade mobilen och kollade vart dom var. Hon slog in 112 och satte mobile mot örat, en vänlig röst svarade på andra sidan och sa

Operatör: Detta är 112 vad kan jag hjälpa till med?

Holly: Hej jag heter Holly och jag har varit kidnappad i snart 3 veckor jag har lyckats fly nu men min kompis är skadad...

Operatör: Okej vart är ni?

Holly: vi är i en skogen utanför grevstad.

Operatör: Okej polis och ambulans är på väg kan ni stanna kvar i telefonen tills dom anländer.

Holly: Okej men skynda er för jag vet inte hur länge det kommer dröja innan dom kommer vakna.

Holly kunde höra sirenerna i fjärran, så dom skulle nog vara där när som helst. Frågan var bara om hon skulle klara av att släcka elden, innan dom kom. Dom fick inte se elden. Holly gick in i huset och såg att chefen fortfarande stod i lågorna. Hon gick ut igen och kunde nu se bilar som kom upp på grusplan, två ambulanser och två polisbilar. Holly kände sig lugn nu, hon försökte släcka elden inom sig och lyckades. Holly gick mot poliserna och ambulansmännen. Men innan hon hann fram hörde hon ett skott. Holly vände sig om och såg chefen i dörröppningen. Han höll en pistol i händerna. Hon kollade ner och såg hur hennes vita tröja började färgas röd. Hon ramlade ihop och började få svårt att andas. Poliser började skjuta mot chefen. Men han sprang in i huset igen, ambulansmännen sprang fram till Holly. Dom började klippa upp hennes kläder hon blev uppburen på en bår. Holly blev införd i ambulansen. Vem som helst borde vara rädd i Hollys situation. Men Holly var inte det. För nu var chefen fast, Holly kände inte så mycket smärta nu.

Hon visste inte varför, skulle hon dö nu? Holly började se vita prickar dansa framför hennes ögon. Ambulanspersonalen frågade Holly massor frågor, hon såg mellan prickarna hur deras munnar rörde på sig. Men hon kunde inte uppfatta vad dom sa. Allt vart svart.