beroende av dig

11

Du har satt ner dig i bilen igen, du har mina byxor och min hoodie' på dig, ditt hår har torkat snabbt men det är ännu lite blött. Du lutar ditt huvud emot min axel medans jag kör hem till mig.

Du ler emot mig hela tiden, så fort vi är inne lägger du dig på min säng. Jag flinar och går in till duschen och tar av mina kläder och sätter på det varma vattnet. Du ligger tyst i mitt rum, men efter en stund hör jag att en iphone öppnas och sedan är det tyst igen, det är tyst ett tag obehagligt tyst. Man hör inte ens din kropp röra sig emot sängöverdraget eller golvet knarra.

Efter en stund hör jag dig stiga upp och gå ut ur mitt rum och sedan ut, du smäller dörren.

Jag stänger snabbt av vattnet och tar en handduk och virar den runt kroppen. Springer snabbt efter dig men så fort jag öppnar ytterdörren, ser dig springa och du är långt ifrån huset redan.

- Vad händer? ALICE?!

Min röst är små skakig, är i chock vad är det.

Går till mitt sovrum och ser på mobilen, den är på galleriet och inne på albummet om dig. Bilder på dig, din familj, schema, googlemaps, screenshots allt.

Du har sett. Fuck.

Torkar mig snabbt och drar på mig de första kläderna jag hittar, hoppar in i bilen och kör. Snabbt.

Parkerar utanför ditt hus och springer fram till huset, sliter upp dörren. Din pappa tittar frågande på mig och frågar "Vad gör du här?". Det ända jag får fram är ett mummlande "Måste tala med Alice nu". Går upp för dina trappor och in i ditt rum. Du sitter i sängen, dina ögon är röda.

- Jävla stalker, vafan är ditt problem ut! Du skriker, jag närmar mig raskt dig och ställer mig emot dig.

- Du är bara perfekt, måste ha dig. Det är kanske de dummaste jag sagt men det är de ända jag får ut min mun.

- Du är helt sjuk..Du hinner inte säga mer förens jag har handen runt din hals, jag vet inte varför det bara hände. Jag ser skräcken i dina ögon och hur du i panik föröker dra dig ur mitt grepp.

- Du är min fattar du? Fattar ej varför jag gör och säger såhär, älskar ju henne.

Tillslut släpper jag henne, jag vänder mig snabbt om och går ut och ut ur huset och hoppar in i bilen. Vad fan har jag gjort.

Det har gått någon vecka sen hela det här, du har inte hört av dig en ända gång. Varför skulle du? Jag har bevakat dig varje dag ändå, varje dag när du går till och lämnar skolan, när du ska ut med vänner, när du är med din familj eller bara själv ute på länk. Jag måste, måste hålla koll på min prinsessa. 

Det är lördag, 24.9.2020 och du är påväg på en storfest, har sett hur du och dina vänner gjort er klara på en instagram live, kollat via ett annat konto såklart. Jag har även planerat gå dit, om inte vår relation skulle slutat såhär skulle jag bjudit med dig dit, eller vår relation är förhoppningsvis inte slut ännu.

Jag har satt mig ner en bit ifrån alla andra med några av mina vänner, vi talar med varsin öl i handen. Min blick är fäst på dörren, när kommer du.