Santa's Homecoming ~ 5-Part Julkalender 2k20

2 Advent

När andra ljuset brinner är snart Lucia här,
Hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär

⋆∘:~.✶*Nicholas*.✶~:∘⋆

Mina ögon vandrade över Aarons anletsdrag. Trots att han var densamme som förra året kunde jag se små förändringar. Inte bara i hans utseende utan även i hans sätt att tala och röra sig på. Han hade vuxit. Blivit mognare. Om nu någon så vis som Aaron kunde mogna till ännu mer, det vill säga. Ja, förutom håret som var en ganska uppenbar förändring, som nu var klippt och stylat med ljusbruna undertoner, så hade han en ny sorts grace hos sig. Hans blick var vass och tungan snabb. Han hade visst gått och skaffat sig lite mer självförtroende, min kära lilla pojkvän. Jag älskade honom oavsett. För ingen annan kunde få mig att drunkna eller tappa andan med en blick. Ingen annan kunde få mig att sväva eller begravas med ett skratt. Ingen annan kunde få mig att falla huvudstupa eller vändas upp och ner, ut och in såsom han kunde. Min älskade lilla Aaron som nu stod och pratade med någon som troligtvis var Irene i telefon. Min alldeles egna lilla skyddsängel. Min hand sökte sig till det guldiga hjärtat med änglavingar jag fått i julklapp av honom förra året och ett litet leende drog i mina läppar. Jag hade burit det runt halsen ända sedan jag fått det i gåva.
"Mm, okej. Jaja oh my God, kan du sluta?! Ja jag tar med honom. Herregud, tjata inte så mycket. Jag hörde dig första gången."
"Låter som ett intressant samtal. Något du vill dela med dig av?" undrade jag med höjt ögonbryn och knäppte med fingrarna så att andra ljuset i staken tändes. Aaron suckade bara och knep sig om näsryggen.
"Mina vänner bjöd med oss på vinterkarnevalen som är i stan just nu."
"Vinterkarneval?" ekade jag och höjde på ögonbrynet.
"Ja, en karneval. På vintern. Mer som ett ambulerande tivoli skulle jag säga. Med några åkattraktioner, spel och fair food som sockervadd, kanderade äpplen, corn dogs..." förklarade min pojkvän med en frånvarande blick.
"Du verkar inte så taggad," sa jag och drog ner honom i mitt knä. Han greppade tag om mig för att inte trilla och såg på mig med en fundersam min.
"Jag vet inte... Jag vill inte förlora tid med dig..."
Jag fnös till och började överösa honom med kyssar. Han tjöt till och brast ut i skratt.
"Nick hahaha Nick sluta hahaha!"
"Aaron, bara för att vi umgås med dina vänner betyder det inte att du förlorar tid med mig. Jag vill inte hindra dig från att träffa kompisar."
Aaron såg ut att överväga det en stund och nickade sen.
"Okej. Du har rätt. Då får jag även chans att introducera dig till två av mina nya vänner," sa han och log mot mig. Förändras hade han allt gjort, men det spelade ingen roll. Han var fortfarande den person jag älskade.
Aaron böjde sig ner och gav mig en kyss som tog andan ur mig. När han drog ifrån var allting lite luddigt. Han fnittrade till, klappade mig på brösten och trasslade sig ur mitt grepp. "Kom igen. Du kan inte ha på dig det där till nöjesfältet. Åh juste. Grattis på namnsdagen."
Jag- Vad hände just...?

"Du är det sötaste någonsin, det vet du va?"
Jag drog in min bedårande pojkvän i en kram och borrade i mitt ansikte i hans rosendoftande hår. Rosor och... Körsbärsblommor?
"Har du bytt schampo?"
"Va?"
"Ja."
"Nej? Jag har en ny hårolja dock," sa han och drog sina fingrar igenom sina lockar. Jag hummade till och böjde mig ner för att kyssa honom djupt. En suck lämnade honom och snart nog virades hans armar kring min nacke för att dra mig närmare. Min tunga letade sig in i hans mun för att smeka insidan av den. Aarons egen tunga tryckte tillbaka lekfullt i ett försökt till att ta över kyssen. Roat lät jag honom utforska insidan av min egen mun. Jag skulle just trycka upp honom mot väggen när hans mobil började ringa på högsta volym. Vi båda spratt till vid ljudet och Aaron grimaserade irriterat till.
"Vad."
"Jaja okej. Vi kommer."
Med en suck stoppade han ner mobilen i fickan.
"De är utanför," muttrade han med en bister uppsyn. Jag brast ut i skratt och tog tag i hans midja för att dra honom intill mig.
"Vi kan fortsätta senare," mumlade jag lågt i hans öra innan jag med tungspetsen snuddade vid hans ytteröra. Aaron rös till och bet sig löst i läppen. Jag hummade lågt till och kysste bort den.
"Gör inte så om du inte vill att vi ska bli sena."
"Fortfarande likadan som förr," skrattade han gulligt och flätade samman våra fingrar. Han drog med mig till hallen och började sätta på sig sina kängor. En svart lurvig varelse hoppade upp och placerade sina tassar mot min höft.
"Las! Ner," sa Aaron och hunden landade ledsamt på sina framben. Min pojkvän suckade och satte sig på huk. Valpens svans började gå fram och tillbaka och snart var Aarons kind täckt i hundsaliv.
"Åh, se inte på mig sådär. Vi är inte borta länge," suckade Aaron och pussade Las på huvudet.
'Men jag vill följa med!'
Jag skrattade roat till och böjde mig ner för att klappa honom på huvudet.
"Jag tror inte det är en sån bra idé."
'Varfööööör. Snälla ta med mig! Det är så ensamt utan husse hemma.'
"Awww, men du är en stor pojke nu så du måste klara av att ha föräldrafritt, okej? Vi är snart tillbaka. Och om du är duktig kanske vi tar med oss något gott till dig."
'Verkligen? Verkligen verkligen???'
"Ja," skrattade jag. "Men bara om du uppför dig. Kan jag lita på att du vaktar huset och skrämmer bort alla bovar?"
'Ja ja ja!'
"Duktig kille!"
"Du har ingen aning om hur roligt det låter när man bara hör ena änden av den där konversationen," sa Aaron roat. Jag ryckte bara på axlarna och gav Las några sista strykningar på huvudet innan jag rätade på mig.
"Vi är snart tillbaka, sötis," sa Aaron och pussade Las på nosen. Hunden såg sorgset på, men la sig ner med de långa öronen platt mot golvet. Han såg bedårande ut. Aaron steg ut i den annalkande vinterluften och låste efter oss.
"You know, this would not be a problem if we lived somewhere else."
Jag blinkade förvånat till och såg ner på honom. Han var inte så mycket kortare än mig. In fact, hade han nog växt någon centimeter under årets gång.
"Vad menar du?"
En suck lämnade honom som bolmade av vit rök.
"Du vet mycket väl vad jag menar."
"Aaron, börja inte nu igen."
"Nick, prata inte bort det. Vi måste diskutera om det."
"Det finns inget att diskutera om, Aaron."
"Enligt dig kanske, men jag har personligen väldigt mycket att säga."
"Inte nu."
"Du flyr bara."
"Jag tänker inte ta ditt liv ifrån dig. Jag ber om ursäkt ifall det stör dig på något sätt."
Aaron tog ett djupt, sansat andetag.
"Okej. Det var uppenbarligen inte rätt tidpunkt att ta upp detta ämne igen. Kom, de andra väntar på oss."
Mycket riktigt stod det en mörkgrå Audi på vägen. Aaron tog tag i min hand och drog med mig till den. Dörren till baksätena flög snabbt upp.
"Hoppa in!"
"Hur i all världen hade du tänkt att vi skulle få plats alla där bak?" muttrade Aaron med en bekymrad min.
"Träng ihop er," kom Irenes svar.
"Jag tror inte..."
"Jo. Kom igen nu."
Så in i bilen trängde vi ihop oss. Typ.
"Om polisen haffar oss är det du som får ta smällen, Rene," mumlade Aaron lågt med armarna i kors.
"Ey! Det är inte du som sitter i knät på någon!" utbrast den ganska feminina killen som nu satt i den andra killens knä.
"Du är lättast av oss alla!"
"Well, my big ass voluptuous booty weighs more than y'all."
"Okej, lugna ner dig nu, Wildcat."
Aaron skakade bara på huvudet.
"Låt mig presentera Erik och Alexander. Är de inte som små sockertoppar?"
Irene brast ut i gapskratt samtidigt som hon satte plattan i mattan när trafikljuset ändrades till grönt. Slutsats som kan dras: Irene körde som en galen blådåre.
"Slow down!" skrek Micke till med gäll röst.
"Grab the wall. Wiggle like you trying to make yo ass fall off. Hella thick I wanna smash 'em all. Now speed up, gas pedal, gas pedal, gas pedal, gas pedal, gas pedal," började Erik sjunga samtidigt som han gav Alex en sorts lap dance.
"Det är inte kul, Erik!" sa Micke med vida rädda ögon.
"Han har rätt, Rene. Försöker du döda oss eller?" sa Aaron med höjt ögonbryn.
"Det var ni som tog så lång tid på er. Försökte ni er på en snabbis?"
Aarons ögon spärrades upp och hans mun öppnades och stängdes likt en fisk.
"Yes, get it!"
"Calm down, Tiger," suckade Alex och la sin hand för Eriks mun. Till svar verkade det som om han fick sin hand slickad. "Ew what the fuck. Erik, det där var onödigt."
"Mmm, det sa du inte igår kväll när min tunga-"
"Och där låser vi munnen för idag," avbröt Alex sin pojkvän genom att köra in en knäck i hans mun.
Aaron suckade och skakade på huvudet.
"Jag ber om ursäkt. Jag borde ha förvarnat dig att Alex och Erik kan vara en aning... Galna."
"Ursäkta dig. Det är inte jag som är galen utan min fina pojkvän här," försvarade sig Alex.
"Och du älskar mitt galna arsle ändå," fnittrade Erik. Alexs min mjuknade och hans ögon utlös en värme när han såg på sin pojkvän.
"Ja, jag gör ju tyvärr det," skrattade han och pressade sina läppar mot Eriks.
"Get a room!" utropade Irene. Erik drog ifrån och räckte ut tungan åt henne. Bredvid mig såg Aaron på med en road min. Jag log och grabbade tag i hans hand. Han såg upp på mig med en frågande min. Istället log jag bara och förde handryggen mot mina läppar för att lämna en öm kyss. Han himlade med ögonen, men log sen.
"Sams?"
"Nick."
"Snälla, Sugarplum?"
Jag gav honom mina bästa valpögon. Ett irriterat stön lämnade honom och han såg bort innan han sneglade på mig.
"För tillfället."
"Räcker för mig."