Santa's Homecoming ~ 5-Part Julkalender 2k20

3 Advent

När tredje ljuset brinner,
vi juleklappar syr
och vi bakar kakor
och har ett fasligt styr

⋆∘:~.✶*Aaron*.✶~:∘⋆

Dramatiskt slängde jag mig på sängen med ett högt och uppgivet stön.
"Nu är du bara melodramatiskt, Sugarplum."
"Jag vet inte vad jag ska ta med miiig," jämrade jag mig.
"Aaron, det är lugnt. Vi kan bara ta det i omgångar. Om du vill kan du ta hela huset," skrattade Nick och böjde sig över mig för att pussa mig i pannan.
"Huset?!?"
"Ja."
Han la huvudet på sned och såg väldigt mycket ut som Las.
"Nick! Vi kan inte ta med oss ett hus!"
"Varför inte? Då skulle vi slippa detta problem."
"För att- Oh my God. Jag tänker inte ens-"
Jag knep om min näsrygg med tumme och pekfinger samtidigt som jag tog ett djupt, sansat andetag.
"Vad?" skrattade han. "Det går lätt att fixa med en fingerknäppning. Jag lovar!"
"Åh, jag tror dig allt. Men att ta ett hus..."
Jag skakade på huvudet där jag låg.
"Folk skulle märka. Dessutom är det ingen idé att ta det. Någon annan får flytta in. Jag har redan börjat skriva en annons."
"Ska du sälja huset?"
"Jag vet inte... Det kan inte bara stå tomt."
"Tänk om du ångrar dig? Du har trots allt massa minnen här. Det kan även vara en bra boplats om du bestämmer dig för att hälsa på din familj eller vänner," påpekade Nick.
"Hmm, det är sant. Det är trots allt Nanja och Odins första hus. Det skulle vara omoraliskt av mig att inte prata med dem först," sa jag fundersamt. "Och då behöver jag inte heller oroa mig något extremt om mina saker. Är det något jag behöver är det bara att komma tillbaka och hämta det."
"Precis."
"Waw, ditt snille."
"Alltid."
Nick blinkade med ena ögat mot mig och jag himlade med mina egna.
"Ta bara det nödvändiga. Jag bad pappa att plocka upp oss under sin testrunda ikväll. Vi hämtar upp resten successivt efter jul", sa min pojkvän och pussade mig snabbt. Jag suckade och tog tag i hans huvud och nacke för att dra ner honom mot mina läppar igen. Det var en konstig ställning och att kyssas upp och ner var verkligen inte det optimala. Hur Isak och Even lyckades med detta hade jag ingen aning om. Gör det bästa av det I guess.
"Det där var den konstigaste kyssen jag varit med om," mumlade Nick mot mina läppar. "Påminn mig att aldrig göra det igen."
Jag brast ut i skratt.
"Okej, så dåligt var det inte. Lite stelt och en extremt konstig ställning, men så länge det är dig jag kysser bryr jag mig inte," svarade jag.
Nick hummade till och tryckte sin panna mot min. "Dessutom. Den konstigaste kyssen du varit med om. Du har bara kysst mig om jag få påpeka. Om inte..."
Mina mungipor drogs automatiskt upp i väntan på att se hur han skulle reagera. Ett, två, tre... Nick flög upp och såg ner på mig med stora, vida ögon.
"Aaron! Jag skulle aldrig någonsin vara med någon annan på det sättet! Att du ens-"
Jag kunde nu inte hålla mig för skratt längre. Det bubblade ur mig som en erupterande vulkan och snart kippade jag efter andan med krampande magmuskler.
"Aaron, din lilla..."
"Förlåt! Hahahah... Jag var tvungen, HAHA."
Nick suckade och himlade med ögonen. Han drog upp mig i sittande ställning, fortfarande skrattandes, och kysste mig djupt. Först var det lite konstigt, för jag skrattade fortfarande, men det tog inte allt för lång tid för hans mästerliga läppar och tunga att distrahera mig. För ingen uppvärmning var det. Nej, det var pang på rödbetan och så plötsligt var hans tunga i min mun. Jag klagade inte, men jag tappade verkligen alla tankar från den stunden. Alldeles för snabbt drog han ifrån med ett nöjt leende på läpparna som nu var röda, blanka och lite puffiga, förmodligen mycket lika mina egna.
"Du borde göra dig iordning. Du ska möta upp dina vänner om en kvart."
"HUH?! En kvart?! Oh my God, Nick! Varför sa du inget?"
Jag for upp som en orkan och började springa omkring för att fixa till mig. Nick började skratta smått och tog tag i min form som flängde omkring i rummet.
"Aaron, ta det lugnt. Det gör inget om du är lite sen. Fint folk kommer aldrig i tid," sa han lugnande och pussade min näsa. "Jag gör iordning här till lunch."
"Ingen julmat," sa jag och höll varnande upp fingret mot honom.
"Ingen julmat, got it."
"Bränn inte upp huset," sa jag samtidigt som jag styrde mina steg mot hallen.
"Jag kommer inte bränna ner ditt hus."
"Mhm."
"Jag menar det. Om det blir någon form av låga har jag alltid min magi."
Jag himlade med ögonen, drog på mig jacka och kängor för att sen böja mig fram för att föra samman våra läppar i en hejdåkyss.
"Jag är tillbaka om ungefär en timme eller så."
Sist satte jag mig på huk så att Las kunde springa fram till mig. Jag gosade in mitt ansikte i hans silkeslena päls och mumlade ett hejdå till honom. Sen bar det av.
"Var försiktig!" ropade Nick efter mig. Jag kunde inte låta bli att le åt hans beskyddande natur och svarade bara honom med att höja handen.