Bleka dagar

Hon.

~Kapitel 7~

•Andre•

"Skojar du?" Jag står kvar i dörröppningen. Tittar bort. Slänger av mig skorna. Inte snabbare än nödvändigt. Detta var ändå en rätt underhållande situation som vi inte skulle glömma på ett tag.

"Idag tack!" Ropar hon obekvämt. Annie håller om Elly. Gömmer sig mer under Elly och filten men kan inte sluta skratta. Min syster har bra smak i tjejer måste jag säga. Korthårig brunett med en smile piercing. Skrattet är riktigt. Inte ett sånt där klingande som tjejer använder när dom ska verka söta. Nej. Ett riktig skratt som inte bryr sig om hur det låter. Ren glädje. Ett lika dant skratt som Fannys.

"Såå... Vad har ni gjort idag förutom det där?" Synar deras röd flammiga ansikten.

"GÅ ANDRE" mina steg tar sig upp för trappan. Skrattandes. Jag och min syster Elly vi har en bra relation. Hon köper ut åt mig och jag stör inte henne. En bra deal. Förutom nu. Inget utköp på ett bra tag.

***

Knackningarna. En. Två. Dom ilar genom magen. Hur länge ska hon stanna den här gången? Om ingen öppnar dörren så kan vi förtränga att hon är där. Två veckor. För länge. Nej. Max några dagar. Vill sprängas i tusen bitar och försvinna bort.

Elly öppnar dörren. Nej. Med ett sarkastiskt leende på läpparna släpper hon motvilligt in faster. Hör hur faster kall pratar ointresserat med Elly. Även om faster bara är två år äldre än Elly så är dom helt olika i sina sätt. Aldrig har dom kunnat enas när de var barn. Faster; ensam barn som fått allt hon pekat på. Elly; en äldre syrra som fått bestämma allt när lekarna skulle skapas och hittas på. Detta krockade. Faster vill envist bestämma också som ni kan förstå.

"Vart är Andre?" Hennes röst den är raspig och sträv. Sexig skulle vissa säga. Det knyter sig i magen istället. Min inre kyla blir till stenhård is. Medan utsidan är varm som en svettig sommardag. Snälla säg att jag inte hemma. Säg att jag kampar och kommer inte att träffa henne någonsin.

"Han är i sitt rum, vill du ha kaffe?" Faster ignorerar henne. Elly harklar sig men får ändå inget svar.

Fasters steg hörs tydligt på trappan. Känner mig som ett litet barn. Som leker kurragömma. Men leken är inte rolig. För jag kommer bli hittad. Sätter mig vid dator stolen, låssas slö surfa. Medan mitt hjärta vill hoppa ur bröstkorgen.

"Hej! Där är du ju!" Vänd dig inte om. Hennes armas slås om mig bakifrån. Hon låter sin haka luta på mitt huvud och brösten trycks mot min rygg. Det långa mörkbruna håret lägger sig på sidorna av mitt huvud. Den börjar igen.