Kapitel ~5~
• Fanny •
Kyssen. Den är varm. Alltid pannan. Så kort är jag inte. Inte ens när vi sitter ner. Andre reser sig och sprider ut sina armar. Med flaskan i ena handen. Hans gröna hår fångas upp av vinden. Han skriker. Ett mörkt tonläges skrik. Högt öronbedövande rop av smärta flödar ut över stan. Sen tystnar han kort.
"IM 20 STORIES UP YEAH IM UP AT THE TOP" sång texten. Flödar ut med säker rytm. Låter mina ben fortsätta hänga över kanten då mina luftvägar också öppnas.
"ILL POLISH OFF THIS BOTTLE, NOW ITS PUSHING ME OFF"
"ASPHALT TO ME HAS NEVER LOOKED SO SOFT" vi skriker ut sång texter från låten bullet -Hollywood undead skiter i vem som hör. Då var det. Senare är sen. Nu är vi. Flaskar slås sönder mot marken när Andre sparkat den hårt ut över takets kant. Skolgården är nästan tom. Bara några barn som leker på fotbollsplanen.
"FUUCK YOOOOUU" starkt. Varje ord trycks ut med ansträngning som att det byggts upp över lång tid. Han brister ut i gråt. Han kan inte sluta. Han harklar och försöker lugna sig. Men andningen ser ut att vara ansträngande. Som om en en sten tryckte hårt mot hans bröstkorg. Han backar bak i ett försök att inte visa mig hans ansikte. Skorstenen blir hans stöd för att inte falla. Gråten. Den klagande sorgen. Besvikelsen och hatet som strömmar ut. Han faller på knä och försöker andas djupt. Men det går inge vidare. Hackigt.
"F-förl-låt" får han fram. Mållös. Har aldrig sätt honom så sönder innan. Varför har han inte viljat visa den här sidan av honom innan? Tror han att jag inte är stark nog att kunna hantera honom? Den ricktigt honom. Tror han att jag är en lätt påverkad person som bor på en regnbåge? Ilskan vill välla ur mig. Men att låta det ske skulle inte göra någon nytta. Förlåt för vadå?
ESTÁS LEYENDO
Bleka dagar
Novela JuvenilTänker hålla detta kort eftersom jag inte har något att säga till er. Mina vänner kan ta vad de vill ha av mina grejer och pengarna jag har på banken kan ni investera på det sista ni betalar för mig. Annie ta hand om min syster, ni passar ba ihop...
