Half a Heart

TIO

Maya's P.O.V

Jag och Niall satt i soffan inbäddade i filtar och jag var faktiskt ledsen. Jag tyckte verkligen om Harry, fast jag vet inte på vilket sätt... och den där tjejen störde mig på något sätt. Harry smsade plötsligt.

Did you leave?

Jag suckade tungt och visade smset för Niall. Han ryckte på axlarna och jag svarade Harry.

I did.

Fick svar direkt.

Maya... why?

Vadå varför? Vad trodde han själv? 

Call me instead. 

Skrev jag snabbt tillbaka och inväntade hans samtal som kom direkt, på några få sekunder bara.

"Should I be worried?" sa han. Han hade nog gått till toaletterna eller något för man hörde inte den höga musiken och han skrek inte, utan pratade i normalt tonläge. 

"No. I'm safe. I'm home." svarade jag tyst.

"Why did you leave?" frågade han lugnt.

 "What? Honestly Harry?! That girl was all over you. She was sitting on your lap, kissing you on the cheek and hugging you. That's not something only friends do. And god knows what you did when I left." svarade jag otåligt och mina ögon blev fuktade av tårar.

"so you still like me?" sa han lugnt. Det var det enda han sa.

"Maybe I do. But apparently you dont feel the same. Maybe it was good for me to go to that club with you so I could see that you're completely over me!" sa jag igen och grät verkligen nu. Niall kramade om mig där jag låg i hans famn omlindad i alla filtarna. 

"Maya..." suckade Harry tungt. "No. Listen to me. I want you so bad... I really want this to work out and I wish you told me earlier about your feelings. I want to be with you all the time." 

Han suckade igen men jag sa inget utan snyftade som ett litet barn.

"You make me so happy. You always make me laugh. Youre so beautiful, so smart and kind. I love you... okay? I didn't know you still liked me." sa han igen lika lugnt som innan.

Jag suckade och torkade bort tårarna. Jag vände mig mot Niall, han log bara ett försiktigt och kort leende och drog sin hand genom mitt hår.

"who was that girl?" frågade jag bara.

"She's Emma. I met her a few weeks ago at the same place. But I don't know her. I know nothing about her." Svarade han.

"I really want to believe you..." mumlade jag.

"You should cause I'm telling you the truth. I promise Maya." Han var fortfarande lika lugn och på något sätt trodde jag på honom. 

Jag mumlade "sure" till svar och sedan klickade jag på lägg på. Jag rullade upp mig i Nialls famn igen och slöt ögonen. Jag kände mig så förstörd.

Senare på natten hade Harry kommit hem men jag ville inte prata med honom så han insisterade inte utna gick och la sig. På morgonen när jag vaknade sa Niall att Harry var ute på några ärenden och när jag satt och åt frukost så ringde han. Jag tvekade lite först men sedan svarade jag.

"Yes" sa jag kort.

"Hi... hey im really sorry for yesterday, you know I love you more than any girl..." han lät ledsen.

"Hey... its okay. I was a little upset and maybe I still am but its okay." svarade jag tyst.

En vecka senare bestämde jag mig för att åka hem en sväng, för att rensa lite tankar och vila ut från allt och alla. Niall skjutsade mig till flygplatsen och där kramade jag honom ett ordentligt hejdå och så lovade jag att vara tillbaka alldeles snart igen. 

"Goodbye." viskade han när vi kramade varandra. "fly safe" la han till.

"bye babe." svarade jag med tårar i ögonen. Jag släppte honom och torkade bort tårarna. "oh god. Why is it always so hard to say bye to you?" frågade jag och skrattade tyst.

"I dont know babe" sa han tillbaka och log. Han gav mig en puss i pannan och så vinkade vi hejdå.

"keep an eye on Haz" ropade jag och blinkade med ena ögat.

"I will!" svarade han innan jag försvann bland folkmassorna.

När jag kommit hem till mitt hus så slängde jag den väskan jag tagit med mig på golvet i mitt rum och så slänge jag mig själv på sängen. Jag började gråta. Varför? Vad hände med mig?! Den kvällen var hemsk. Det slutade med att jag somnade med tårar i ögonen och vaknade med ett par helt svullna ögon istället. Hela dagen satt jag i soffan och sappade mellan tv kanaler. Jag visste inte vad jag skulle göra. Förns på kvällen. Jag brast ut i tårar än en gång och Niall ringde... vilken timing.

"how are you?" frågade han med normal röst.

"Im not okay. Not at all. But i'll keep pretending like I am." svarade jag, gråtandes som en bebis.

"Maya... calm down" viskade han och jag hörde hur ledsen han blev.

"I'll go to the bathroom now" min röst var skakig.

"NO" sa Niall högt och allvarligt. "No you won't. Do not touch the blades Maya. You're too good for that. You've been there, done that. Dont do it again. It'll be okay" han var ledsen.

Jag hade haft en depression förut. En allvarlig en. Jag skärde mig själv väldigt mycket. Så pass mycket att jag fick åka och sy ihop en gång. Det ärret är fortfarande på min arm. Det var så sjukt hur två killar kunde få mig att må såhär dåligt, fast samtidigt bra.

"It's not gonna be okay. That's what everyone keeps telling me. It's been a fucking year and nothing has changed. I'm still depressed. I have no family, I have nothing. I'm tired of feeling worhless all the time. I cant take it!" Jag stammade och avbröt alla meingar eftersom att jag var tvungen att ta djupa andetag.

"So what it's been a year? Look how far you've come... dont cut again. You're so beautiful, okay?" Det lät som att han grät och det fick mig att gråta mer.

"Thank you for helping me through my hell that's supposed to be my life" sa jag tyst.

"I hate seeing you like this... i'm coming to you" sa han plötsligt.

"No... dont. I'll come back tomorrow... i changed my mind I cant be here home alone." jag snyftade och lutade huvudet mot väggen.

"Good. I'll call you tomorrow" sa han och vi la på.

Hela kvällen var väldigt jobbig, jag vet att jag lovade Niall att inte göra ialla mig själv men jag kunde inte låta bli. Jag satt på toalettgolvet och drog det vassa mot min hud, huden öppnades och blod började komma ut. Jag suckade tungt och lutade huvudet mot väggen. Det var skönt, faktiskt. Nu kändes det lite bättre.

Nästa dag packade jag ihop lite kläder igen och tog en taxi till flygplatsen. Jag kände mig taskig som slösade så mycket pengar, och Niall fick betala.. men, men. Jag kom tillslut fram och ännu en gång sprang jag in i hans famn och han kramade mig hårt tillbaka.

"It's okay Maya." viskade han.