Half a Heart

NIO

"How are you?" Frågade Harry och vi alla satt i min säng.

"I'm okay right now" svarade jag och log mot båda killarna.

 "Have you talked to him?" Frågade Niall.

"Yeah... or no. Not much, I just feel that I don't want to talk to him right now" svarade jag tyst och suckade.

"I understand. Maya, we can talk about something else" sa Niall igen och log mot mig. Jag log tillbaka och nickade. 

Vi satt och pratade alla tre i ca en timme, det var väldigt, väldigt skönt  att få prata ut. Efter ett tag så hade alltså Niall och Harry gått iväg för att göra någonting annat så jag satt kvar i min säng. Jag var så uttråkad att jag fiskade upp en bok ur en låda vid sängen och började läsa. Jag läste jättelänge... det kändes skumt, jag hatade att läsa, det var inte min grej. Men jag hade verkligen ingenting att göra.

"What are you doing?" Sa plötsligt Harry som stod i dörröppningen och fnissade. Jag la boken på magen och kollade upp.

"Reading... apparently.." svarade jag och lät nog lika förvånad som jag var. Harry skrattade igen. 

"Oh you're reading! Since when?" sa han och gick mot min säng. Han visste att jag egentligen hatade att läsa.

"I hate you" skrattade jag.

"Well is it good?" frågade han och log lurigt.

"You're annoying" svarade jag och skrattade.

"So are you" sa han igen och log, innan han vandrade ut genom dörren.

När han gått kände jag ett stort leende på läpparna. Vad var det med mig?

Nu hade det gått en vecka och jag hade fortfarande inte pratat med Cameron... jag kanske skulle göra det trots allt. Men först ringde jag Nash för att kolla hur det var.

"Hello" svarade han glatt.

"Hi Nash" sa jag.

"Mayaaaaa!" utbrast han och skrattade.

"How are you?" frågade jag.

"Fine thanks, but Cam is not." sa han och suckade. Jag fick dåligt samvete.

"Uhm... sorry" fick jag fram.

"Just talk to him, please" sa Nash och suckade igen.

"Okay, I will." svarade jag och så la vi på.

Jag funderade länge på ifall jag skulle ringa eller smsa... men tillslut bestämde jag mig för att ringa. Jag tog några djupa andetag innan jag knappade in numret. Shit.

"Hi." svarade han tyst och lät irriterad.

"Cam?" Frågade jag tyst.

"That's me" Mumlade han igen.

"Are you mad at me?" frågade jag och kände en klump i halsen.

"Maya. I'm not mad, I cant be mad at you. But I've told you for about one week now that I love you and everything... and you won't respond. Im just tired of waiting." sa han lite högre.

"Oh my god I'm so sorry I'm such an asshole" pep jag och tårar gled ner för mina kinder. 

"Maya, you know we can be friends. I get it if you like Harry a lot... I've noticed, It's alright" sa han igen, lugnt.

Jag kände fler tårar pressas fram och hur jag blev helt stel. Var jag kär i Harry på riktigt? Jag förstod inte, för jag kände fortfarande någonting när jag tänkte på Cameron. Jag kunde ju inte vara kär i båda två? Eller? När Cameron sa dem där orden, att han märkt att jag gillar Harry så blev jag typ stum. Jag visste inte vad jag skulle säga.

"I dont know what to say..." började jag tyst. "I still love you..." mumlade jag.

"I know.. maybe you do. But you obviously like him too..." sa Cameron ledsamt. "I'll always be here waiting for you though..." la han till tyst.

"Thank you so much..." svarade jag tyst och grät. Han la på.

När jag legat i min säng halvdöd i några minuter och tårarna var slut så knackade Harry på dörren. Jag ropade att han skulle komma in och det gjorde han.

"I want you to be happy. Let's go out tonight. Party" sa han glatt och log med tänderna.

Jag tvekade... men svarade ja och nickade på huvudet. När vi båda var klara så tog vi hans bil och åkte. Niall skulle göra annat så han följde inte med oss. Vi kom fram till en klubb och hade så otroligt kul tillsammans, verkligen. 

Efter någon timme så var jag trött på att dansa och hoppa runt så jag smög iväg till toaletterna ett tag. Jag fixade till lite smink och sen satte jag mig på en toalett med locket nere. Jag var så glad fast ändå inte... en jobbig känsla. Efter kanske 15 min så låste jag upp toadörren och gick ut tillbaka till baren, där jag satte mig på en stol. Jag bad om en drink och medans jag väntade så vände jag mig om. Det där var någon jag kände igen. Vad kände jag igen henne ifrån? Jag granskade henne noga och tillslut kom jag på det. Det var den där tjejen Harry pratade med på Louis födelsedagsfest... bartendern räckte mig drinken och jag började hastigt klunka i mig den, utan att släppa blicken från henne. Då ser jag ännu en person jag känner igen. Såklart Harry. Han går fram till henne, det ser ut som att han vill dansa med henne. Mycket riktigt, dem går hand i hand ut på dansgolvet och börjar hoppa runt. Jag blir arg, irriterad, sur. Fast varför?

Jag sitter på stolen i flera minuter innan jag reagerar. Då reser jag mig irriterat och går till toaletterna igen. Jag tänker efter länge. Dem kanske bara dansade som kompisar! Det behöver inte vara någonting mellan dem! Jag lägger ansiktet i händerna och suckar tungt. Jag bestämmer mig för att gå ut igen och faktiskt gå fram till honom, men när jag kommer runt hörnet kan jag se den blonda tjejen sitta i hans knä och dem skrattar. Jättemycket. Hon kramar om honom och tar honom i håret. Vad fan höll hon på med? Och varför satt han bara där? Utan att tänka mig för springer jag till ytterdörren, tränger mig förbi allt folk och sliter upp dörren. Sedan springer jag en bit, innan jag saktar ner och börjar gå istället. Hur kunde han göra så?

Jag drog upp mobilen ur fickan och knappade in Nialls nummer. 

"Hello!" svarar han glatt.

"Hi..." börjar jag och snyftar till. "are you home..?" 

"I am. What's up babe?" frågar han allvarligt.

"Nothing... or... i'll explain when i'm home." säger jag tyst och torkar en tår från kinden.

"Hurry" hör jag honom svara innan jag lägger på och trycker tillbaka mobilen i fickan. 

Jag går snabbt nu. Jättesnabbt. Jag nästan springer. Hela den vägen som jag och Harry åkte med hans bil, gick jag nu. Det var kallt faktiskt. Jag frös massor. Tillslut kom jag in på vår gata och öppnade ytterdörren. Äntligen hemma.

Harry's P.O.V

I was talking to my friend Emma, we met a few weeks ago at this club. Maya had been gone for like an hour and I was a bit worried. But then I saw her running out from the club, she looked sad, but I dont know. Why did she leave without telling me? I just could not understand.