The rich bad boy and the good poor girl

Cat scratches

Kates perspektiv:

"Baby what the fuck?". Fuck, fuck, fuck, vad ska jag göra nu? Jag kollade upp på honom och han såg riktigt orolig ut, aww. Okej jag är faktiskt inte van med att människor som inte är Bella bryr sig om mig på det sättet, eller Courtney då men hon är bara 4 hon fattar inte så mycket om sådant.

Han satte sig upp och drog automatiskt med mig upp samtidigt, jag kollade på honom innan jag vände ner blicken. "Kate honey, what is that?" frågade han och jag tittade upp, hade han inte fattat det? Eller ville han bara höra mitt svar? Antagligen det sista... suck. "Cat scratches" svarade jag och han höjde på ögonbrynen "ca... cat scratches? Do you really think that I'm gonna believe that?" frågade han, jag hade hoppats det.

"Kyle did" svarade jag och ryckte på axlarna "yeah but Kyle is... wait wait wait, does Kyle knows?" frågade han förbluffat. "He saw them and seemed worried and asked like you what it was and I said cat scratches and either he believed that or he just doesn't care" svarade jag och han bara tittade på mig ett tag.

"He cares, he either believed it or tried to believe it because he got scared. He is also either dumb or stupid if he believed that" svarade han och jag tittade upp "was it that bad?" frågade jag och han nickade sammanbitet.

"Do you have those on your right arm too?" frågade han och jag skakade på huvudet samt drog upp tröjärmen och han såg lättat på mig.

"So now, why the fuck do you have those?" frågade han nu lite högre "because, I made them..." svarade jag tyst och han suckade frustrerat. "Why?!" nästan skrek han och jag ryckte på axlarna, den här kvällen gick inte som jag trodde när jag frågade om han ville hitta på något.

"Babe..." började han men stängde sedan munnen "when did you do them?" frågade han. Jag ryckte på axlarna, ja när var det? "I don't know, just a few weeks ago" svarade jag "why?!" frågade han igen, väldigt högt. Jag ryckte på axlarna och kollade ner på sängen, jag ryckte på axlarna igen och hörde honom sucka frustrerat.

"Why!?" frågade han nu lite högre och jag vände upp blicken "because" svarade jag och han suckade frustrerat, igen. "Because? Because?! Normally when you answer 'because' I just move on because I think that you don't want to talk about it, but this time I won't just move on. Why the fuck did you hurt yourself?!" utbrast han högt och ställde sig upp vid ena långsidan.

Jag förstår att han är arg, men jag önskar att han inte var det. "Babe chill" sa jag som satt kvar på sängen samt kollade upp mot Austin. Chill är nog inte det smartaste att säga till någon som är arg... "Chill? CHILL?! How the fuck can I be chill now, my girlfriend is hurting herself!? Why the fuck are you hurting yourself?!" frågade han, hans röst blev högre och hans tonfall argare och mer oroande, typ.

Jag ryckte på axlarna och flackade ner med blicken innan jag kollade upp mot honom samt ryckte på axlarna igen "I just felt for it" svarade jag försiktigt och hörde hur han suckade, det var inte en lögn men det var inte direkt sanningen, eller alltså jag vet inte om man kan säga att jag 'kände för det'. Jag ställde mig bredvid honom vid huvudkudden, medan han stod någon decimeter ifrån mig närmare fotänden.

"What do you mean felt for it?!" frågade han "I just felt for it" svarade jag och tittade ner, men inte så länge då han försiktigt la sin hand under min haka samt drog upp mitt huvud så att vi fick ögonkontakt. "Why did you do that?" frågade han nu lite tystare men man hörde att han snart skulle börja halv skrika igen. "I don't really know" svarade jag, och det var sant. Jag menar jag vet att jag mådde extra dåligt just då men jag minns inte vad som hänt, antagligen någonting med George eller att jag saknade någon eller några som var, är, döda.

"How the fuck can't you know why you are hurting yourself?!" frågade han halv skrikandes, jepp jag hade rätt. "Babe, I just, don't remember" svarade jag samt tittade ner igen "why aren't you talking to me? You can tell me everything and I mean it" svarade han och jag log lite svagt med blicken kvar i golvet. "I can't" svarade jag och kollade upp igen "I can't tell you everything" fyllde jag i. "Why?" frågade han men när jag inte svarade så frågade han igen "why? "Why can't you tell me?! I'm your boyfriend, I care about you!" frågade han lite högre och jag kände hur mina ögon var påväg att bli blanka. Nej gråt inte igen Kate!