I Can't See You Mate

13

{Isaacs perspektiv}

Jag vaknade och kände hur varmt det var. Jag försökte ta mig upp men jag var fast under något. Då mindes jag hur vi hade sett att huset stod i lågor. Jag kände hur lågorna svedde mitt ansikte och röken som hindrade mig att andas. Jag försökte resa mig upp men bjälken hindrade mig. Då kom jag på en ide. Jag skiftade och kände att bjälken inte låg på mig. Jag kröp ur och hörde hur huset började rasa samman. Jag sprang upp för trappan och hittade sjukhusrummet. Jag hörde hur dom bankade på dörren. Dom lever fortfarande! Det låg en bjälke framför dörren så dom kom inte ut. jag tog satts och sparkade på dörren så den ramlade inåt. Jag hoppade över bjälken och in i rummet. Där satt hon, i sängen hoppkrypen och rädd. Jag tassade försiktigt fram till henne och hon la sin arm på mitt huvud. Jag gnydde lite och hon log. Hon fick tårar i ögonen och kollade på mig sorgset.
"Jag är ledsen" sa hon.
Sen ramlade hon ihop på golvet.

{Beas perspektiv}

"Jag är ledsen" sa jag och sen blev allt svart.

När jag vaknade sen var jag i en säng någonstans. Det verkade vara bekant. Då märkte jag att Isaac satt jämte mig. Han satt och sov på en stol med min hand i hans. Jag petade på honom och han vaknade och kollade chockat runt. Han såg på mig och fick tårar i ögonen. Han var mager och såg ut att han förlorat mycket vikt, hur länge har jag sovit?

"D-Du är vaken!" utbrast han och kramade om mig.

Jag var väldigt nära på att skrika för han låg nästan på mig. Jag försökte prata men min hals var som en öken så det lät mest som ett hest pip. Han förstod vad jag menade och släppte mig.

"Fö-Förlåt!" stammade han.

"Jag ska hämta något att dricka åt dig"

Han nästan sprang ut ur rummet och jag fnittrade för mig själv. Gud vad han är överbeskyddande. Han kom tillbaka med ett glas vatten och jag tog det och drack upp allt.

"Bättre?" frågade han och jag nickade.

"Hur länge har jag varit borta?" frågade jag och han kollade sorgset på mig.

"En hel månad" svarade han.

{Isaacs perspektiv}

"En hel månad" svarade jag och suckade.

Hon stirrade på mig som om jag var galen.

"EN HEL MÅNAD!!?" utbrast hon.

"Ja" svarade jag och kollade ner i marken.

"M-Men, hur?!" frågade hon och la sig ned.

"Jag vet inte" viskade jag och kände tårarna komma.

Hon satte sig upp och kramade mig.

"Du fattar inte hur mycket jag har saknat sig" sa jag.

Hon kollade på mig och log.

"Allt kommer att bli bra" sa hon.

Baam!! Äntligen klar!! Förlåt för förseningarna men jag har haft mycket att göra... Nästan 5000 läsare!!!???? OMG, jag dör!! Tack så mycket för att ni läser min bok!!!

Ha en underbar dag! -B