I Can't See You Mate

9

{Bea's perspektiv}

Jag vaknade på ett hårt golv. Jag försökte sträcka på mig men mina händer var fast i kedjor. Vänta va? kedjor? Jag satte mig upp men alldeles för snabbt. Gud mitt huvud! det känns som om det ska sprängas! Då mindes jag, picknicken, sen striden. Då hörde jag lampor som tändes och en dörr som öppnades. Jag hörde steg komma mot min cell eller var jag nu var. Sen "cell'' dörren som öppnades.

''Så, du är vaken'' sa en röst.

Jag försökte prata men min hals var torr som en öken. Mannen gav mig ett glas vatten och jag drack tacksamt upp det.

''Vem är du?!'' fräste jag när jag druckit upp.

Han bara skrattade.

''Jag min unga dam är Marvin, alpha över dem ensamma!'' sa han.

''Var trevligt för dig då'' sa jag nonchalant för att reta honom.

''Jag tror inte jag ska stanna här så kan du snälla ta av mina små kedjor, innan jag förstör dom'' sa jag ännu mera nonchalant.

''Jag tror inte det lilla vän, för det är vargkedjor'' sa han och började skratta.

F*N, vargkedjor var kedjor för riktigt vilda vargar och nästan omöjliga att ta sönder.

''Elias! kan du komma lite!'' sa han retsamt

''Elias, detta är Bea, ha så kul!'' sa han och gick.

''H-Hej Elias'' sa jag.

''Det här kommer bli kul'' sa han och slog till mig över kinden.

Snälla Isaac, rädda mig.

{Isaac's perspektiv

Vi tappade bort spåret i skogen, sa Mike i länken.

Nu hade det gott en vecka sen Bea försvann. Jag står inte ut! jag gick till hennes rum och drog ett djupt andetag. Allt luktar som henne. Jordgubb och björk, gud vad jag saknar henne. Det var så jag kände en hemsk smärta i hela kroppen. Jag kollade om jag blödde någonstans, men nej. Smärtan förvärrades och jag satte mig ner och skrek. Jag hörde massor av frågor men lyssna inte. När det var över så satt jag med händerna på marken helt svettig. Då kände jag en hand på min axel och kollade upp. Det var Lucas.

''D-Dom skadar Bea'' stammade jag fram.

Då började flera morra. När jag reste mig upp sa jag:

''Det var den värsta smärtan som jag har känt''

''Vi ska hitta henne'' sa Lucas.

Alla gick tillbaka till vad dom gjorde och vi gick in på Lucas kontor. Efter en stund kom Anton in. (han var en av dom som frivilligt försökte hitta Bea)

''Vi hittade ett spår'' sa han trött.

Jag reste mig snabbt och sprang fram till honom.

''Vart!'' nästan skrek jag av glädje.

''Norr'' svarade han.

Jag bara sprang ut och skiftade. Jag brydde mig inte om ropen efter mig. Jag ska hitta dig Bea. Då hörde jag att någon sprang efter mig. Jag vände mig om och såg: Lucas, Sara, Diana, Anton och några vakter. Lucas kom lätt ikapp mig för han var alphan men alla andra hamnade efter. Vi sprang efter hennes doft och tillslut var vi vid ett stort hus. Dem ensammas.

Det är för många, sa Lucas i länken och jag morrade lågt.

Jag tänker hitta henne, svarade jag bestämt.

-

Vi hade hämtat några mer och vi var på väg mot dem ensammas hus. Vi samlades på en kulle utanför. Filip försökte hela tiden ta över men jag tryckte ned honom. Vi smög sakta fram och då såg några vakter oss och dom skiftade. Vi gick till attack och då tog Filip över. Jag såg inget men jag kände allt han gjorde. Han sprang in i huset tror jag och sen ned för en trappa. Sen lät han mig ta över. Då såg jag henne.

{Bea's perspektiv}

Jag låg på marken nästan medvetslös. Elias hade skadat mig varje dag nu och jag var helt, skadad. Då hörde jag. Massor av vargar och jag hörde någon komma ned hit. Åh nej! inte mer. Jag hörde personen ta sönder dörren och jag kände världens godaste doft. Isaac! Jag försökte sätta mig upp men klarade inte. Då kände jag en tass på min hand och jag kunde se. Jag såg ett stort varghuvud som log. Så gått det går i vargform.

''Du kom'' viskade jag.

Han nickade och sedan märkte han kedjorna. Jag log och klappade lite på hans huvud. Jag märkte hur han försökte prata med mig i länken men dom gav mig någon drog så jag kunde inte kontakta någon.

''Jag kan inte prata med dig'' sa jag och såg smärtan i hans ögon.

''Dom ger mig någon drog'' sa jag och han morrade.

Jag såg att hans ögon var becksvarta och han drog i kedjorna. Han drog och drog och. Dom gick av! Jag såg hur förvånad han blev och han drog loss den andra. Då fick han tillbaka kontrollen och hans ögon blev bruna. Jag log och kände mig så trött. Men med hjälp av Isaac så ställde jag mig upp och vi började gå.

-

Vi stod utanför och det var världens blodbad! Vargar och människor var överallt! Då såg jag Elias stod med en pistol. Då hände allt i slow-motion. Jag hörde skottet och jag såg min mage. Jag ramlade men innan jag träffade marken så hade Isaac tagit mig. Jag hade inte märkt att han hade skiftat. Jag låg där i hans armar och han kollade mot såret. Men jag kände inget.

''Nej, Nej, NEJ! skrek han och började gråta.

''Det är okej'' sa jag och la min hand på hans axel.

''Nej, nej, nej'' viskade han och tog av sig sin tröja.

Han linda runt den runt såret.

''Du får inte dö'' viskade han.

''Det gör inte ont'' svarade jag honom.

''Jag älskar dig Bea, jag älskar dig'' sa han, men det lät så långt bort.

''Jag älskar sig med'' svarade jag.

Jag blundade och såg ett ljus. Det var inte som när man svimmade. Utan det var så vackert.

''Nej! öppna ögonen, snälla lämna mig inte!'' viskade han. Jag kollade in i hans ögon en sista gång och sa:

''Jag älskar dig''

Sen så lät jag ljuset ta mig.

Wohoo! Ännu ett kapitel klart! 802 läsare!? TACK <3 Så vad tror ni ska hända? kommer hon att klara sig eller kommer hon att dö? Få reda på det i nästa kapitel! Förlåt om jag härmar någon men jag försöker inte! Ha en bra dag!! <3

Kram - B