I Can't See You Mate

12

{Bea's perspektiv}

jag vaknade och skrek. Var är jag? Jag hörde massor av pipande ljud och kände sladdar i armen. Jag drog bort dom och maskinen började pipa. Jag slog på några knappar och tillslut slutade den pipa. Jag reste mig upp på ostadiga ben och var nära att ramla omkull om inte en stol stod där. Jag trevade mig fram till dörren och öppnade den. Då hörde jag röster som kom hitåt. Jag försökte stänga dörren men då sa någon:

"Bea!"

Jag suckade och öppnade dörren och blev omfamnad.

"Gud vad jag har saknat dig!!" sa personen.

"Va?" sa jag bara.

"Vem är du?"

Han stelnade till och slutade krama mig.

"M-minns du inte mig?" frågade personen.

"Va!?" svarade jag bara.

"M-men, jag är din mate!" utbrast personen.

"Va!" skrek jag åt honom.

Jag hörde hur han backade och hur han snyftade.

"Bea, minns du någonting?" frågade en tjej.

"Ummm... jag heter Beatrice, jag är en varg, ummm, typ det" svarade jag.

Då hörde jag steg i en trappa och en dörr som smällde igen.

"Vi borde nog gå in här så kan vi prata" sa kvinnan och styrde in mig i rummet jag precis var i.

{Isaacs perspektiv}

Jag och Elin gick till sjukhusrummet för att kolla till Bea. Giftet hade förlamat och gett henne en svamp-infektion i kroppen, eller något sånt. Men som tur var så fick Elin bort den. Vi gick upp för trappan när jag såg henne. Hon var nära att stänga dörren men jag ropade till henne:

"Bea!"

Hon suckade och öppnade dörren och jag omfamnade henne.

"Gud vad jag har saknat dig!" sa jag.

"Va?" svarade hon.

"Vem är du?"

Jag stelnade till och slutade krama henne.

"M-minns du inte mig?" frågade jag.

"Va!?" svarade hon.

"M-men, jag är din mate!" utbrast jag.

"Va!" skrek hon.

Jag backade chockat och kände hur tårarna började komma.

"Bea, minns du någonting?" frågade Elin.

"Ummmm... jag heter Beatrice, jag är en varg, ummm, typ det" sa Bea och jag kände smärta.

Jag sprang ned för trappan och sprang ut.

-

Jag satte mig ner andfått i sanden och började gråta. Hon minns mig inte. Jag kände hur Filip ylade efter Bea och jag fick ont i mitt bröst. Jag hörde fotsteg mot mig men kollade ändå inte upp.

"Isaac?" frågade personen,

det var Lucas.

"Du vet att Bea kommer minnas dig, det var bara medicinen som gör att hon inte minns något" berättade han.

Vi pratade ett tag tills vi hörde skrik från flockhuset. Vi såg rök och hörde lågor. Jag skiftade så fort jag kunde och sprang mot huset. Lucas kom snabbt ikapp och vi kom fram till huset.

Hela huset satt i lågor och vi såg hur personer sprang ut men det ända jag hade i huvudet var Bea.

Jag sprang in i huset och försökte hitta till sjukhusrummet. Jag var för upptagen att hitta Bea att jag inte såg bjälken som ramlade ned på mig.

Jag ramlade ihop och allt blev svart.