I Can't See You Mate

5

{Lucas perspektiv}

Bea satt i mitt knä och grät. Men jag fattar inte varför. Hennes ögon är normala, borde hon inte vara glad? Jag frågade försiktigt:

'' Vad har hänt Bea?'' och hon svarade:

''J- Jag har blivit blind igen'' sa hon.

Jag bara satt och gapa. Va? Jag strök försiktigt hennes hår och hon fortsatte att gråta. Då hörde jag fotsteg i trappen och två tjejer sprang in i rummet. Det var Sara och Diana. Dom bokstavligt talat knuffa undan mig. Så jag gick ut.

''Varför går du iväg ifrån våran mate?'' Frågade Milo.

''Jag har sagt det, hon är inte våran MATE!'' skrek jag tillbaka och blocka honom. Jag gick in på mitt kontor och satte mig vid skrivbordet.

{Beas perspektiv}

Sara och Diana satt hos mig och försökte trösta mig. Men det gick inte bra. Jag bara fortsatte att gråta. Jag fattar inte. Hur kunde jag blivit blind. hur?

-

När jag lugnat ner mig så hade dom lagt mig i sängen.

''Nu måste du sova'' sa Sara bestämt och dom gick ut.

Jag trodde att jag inte skulle sova alls men somna efter typ två sekunder. När jag vaknade så försökte jag gå ut ur rummet. Det gick inte så bra. Men efter ett tag så lyckades jag komma ut. Nu var det bara trappan... Efter en liten stund hittade jag räcket och steg för steg gick jag ner. När jag kom ner så kände jag en arm på min axel och jag skrek till. Personen släppte mig inte utan tog tag i min hand och drog mig någonstans. Jag var lite förvirrad och frågade:

'' Vem är du?''

och hen svarade:

''Mike''

Mike var andra kommandot i flocken. Varför drar han mig iväg?

''Vart drar du mig?'' frågade jag efter en stund.

''Till Minnie'' svarade han torrt.

Han drog mig till en dörr och öppnade den. sen tog han tag i mina axlar och gick försiktigt ner i källaren.

-

Nu låg jag här på Minnie's säng igen. Hon stod lite längre bort och gjorde någonting.

''Detta kommer sticka lite'' sa hon.

Nej! Inte en spruta! Jag kände bara en nål sticka in i armen på mig och jag väste av smärta. F*n vad ont det gör! Men efter en stund så känner jag ingenting och somnar.

-

Jag vaknar med ett ryck och känner mig trött och snurrig. Var är jag? Då mindes jag. Jag satte mig upp och då hörde jag ett svagt surrande. Då åkte dörren upp och jag hamnade i en grupp kram. Varför är dom så glada? Har det hänt något? Efter en stund så släppte dom mig.

''Vi trodde du var död!'' sa Sara.

''Ja, när du hade legat här i en vecka så.. mer han hon inte för jag skrek:

''EN HEL VECKA!!?''

Dom svarade ja och jag var helt förvirrad. Vad var det i den där sprutan? Då hörde jag fotsteg och dörren som stängdes.

''Äntligen är du vaken!''

Det var Minnie's röst. Jag satte mig up och luta mig mot väggen.

''Vad var det i den där sprutan?'' nästan skrek jag till henne.

''Det var lugnande, men det brukar bara värka i några timmar'' sa hon.

Jag fattar ingenting! Efter en lååååång tystnad så frågade jag:

''Kommer jag någonsin kunna se igen?''

Hon svarade:

''Vet inte''

Jag la mig ner i sängen och började gråta. Hur har det kunnat bli såhär? Jag kände hur ögonlocken började falla ihop och jag somnade.

{okänd perspektiv}

''F*N'' skrek jag.

Den där idioten ska få! Han skulle bara använda giftet på alphan. Inte någon lite tjej! Hon är inte död än, det är det som är konstigt.

''Ta in Simon till mig!'' skrek jag i länken.

Jag hörde steg till min dörr och in kom Simon.

''Så Simon, hur går det med alpha Lucas'' frågade jag honom.

''H-han fick inte giftet'' stammade han fram.

''VARFÖR INTE!?'' skrek jag i ansiktet på honom.

Innan han svarade kom mina två bästa krigare in.

''Ta med honom till fängelsehålorna, och tortera honom till döds'' sa jag med min alpha röst.

''Nej! snälla! jag ber dig! min varg tog över, snälla!'' skrek han medan dom drog iväg honom.

Jag suckade och tog upp en kniv.

''Om man vill få något gjort, så får man göra det själv'' sa jag och kastade kniven i väggen.

Heeej! nu är detta kapitlet avklarat! 348 läsare!? jag är överlycklig!! tack för att ni läser och ha en bra dag!

Kram -B