I Can't See You Mate

4

{Mia's perspektiv}

Jag sprang till min bästis Moa och knacka på hennes familjs dörr. Jag vänta tills hennes mamma Sofie öppna dörren.

''Hej Sofie, är Moa hemma?'' frågade jag henne.

Hon ropa på Moa och jag hörde trappsteg och en duns. Sen så kom Moa fram.

''Hej!'' sa hon och gick ut. Vi gick armkrok till en liten sjö dom var väldigt nära. När vi satt på stranden sa jag:

''Moa, jag har skiftat!''

''Va?'' svarade hon.

''Jag kan visa dig!'' sa jag glatt.

Jippi! sa Linn.

Jag gick bakom ett träd och tog av mig kläderna. Annars går dom sönder och det vill jag inte. Sen så koncentrera jag mig och skifta. Jag gick fram till Moa och gläfste glatt.

''Åhh! vad söt du är!'' sa hon och började klappa mig.

Efter en stund kände jag en doft. Den doften kommer jag aldrig att glömma. Den ensamma. jag ställde mig upp och peka med min nos först på Moa och sen på min rygg. Hon kolla förvirrat på mig.

''Hoppa på min rygg, dem ensamma är på väg!'' sa jag i tankelänken. (eftersom jag är i vargform så är jag så stark att jag klarar att bära Moa) Hon satte sig på min rygg och jag börja springa/galoppera hemåt. när vi kom hem så hoppade Moa av mig och sprang in i sitt hus. Det var då jag hörde dem. Dem ensamma är här.

{Bea's perspektiv}

Jag satt hos Minnie igen. Jag skulle göra det varje dag för att vi skulle lista ut varför jag har fått lila ögon. Jag hade fått reda på att vargen hade haft Varg-Styrn på sinna klor. Det var ett gift mot vargar. Det var bara några få personer som kunde motstå giftet. När jag äntligen fick gå så hade Mia kommit farande mot mig. Hon var i vargform och såg rädd ut.

''Vad har hänt?'' frågade jag henne.

Dem ensamma, sa hon i länken.

Jag blev så arg. Om dom skulle våga skada Mia så skulle dom få med mig att göra. Jag skiftade och sprang ut. Det var kaos! Jag såg vargar och människor överallt! När jag hade dödat flera vargar så såg jag vargen som hade rivit mig. Jag kände hur Lii försökte ta över men jag tryckte ner henne.

HAN SKA DÖ! skrek Lii.

Jag började smyga fram till den och märkte att Mia hade sprungit ut. Hennes ögon var nästan svarta vilket betydde att hennes inre försökte ta över. Då märkte jag det. Vargen som dödade våra föräldrar. Nu var det ännu svårare att lugna ner Lii. Jag såg att Mias ögon var helt svarta. Hennes varg hade tagit över. Jag såg henne springa mot vargen i riktigt hög fart och hoppa på den. Vargen föll men reste sig upp snabbt. Då hände allt i slow-motion. Vargen tog tag i Mia och kasta henne in i ett träd. Jag sprang så snabbt som mina ben kunde och Lii kämpade hårt. Jag hoppa på vargen och då tog Lii över. Jag kände allt och hon dödade vargen. När den var död så fick jag tillbaka kontrollen. Jag gick fram till Mia och puffa på hennes huvud. Hon rörde sig inte. Jag såg att hennes bröstkorg hade stannat. Jag satte mig ner och började yla. Jag ylade för sorgen av en medlem som dött. Jag kände gråten smyga sig fram. Jag får inte gråta sa jag till mig själv.

Du får gråta för Mii, sa Lii.

Du har rätt, svarade jag.

Jag fortsatte att yla och flera andra började. Då kände jag en arm runt mig. Det var lite konstigt för jag var en i vargform. Jag kollade upp och där stod Lucas. Han kollade på mig med sorgsen blick och jag började gråta.

~

Nu var det en dag sedan striden och en dag sedan Mia dog. Idag så skulle vi begrava Henne. Vi skulle begrava henne på hennes favoritplats. På en äng fullt med blommor. Hon och pappa brukade plocka buketter där. Jag hade på mig en vit klänning och vita klackskor. Precis när jag skulle sminka mig tänkte jag på Mia. Hon gillade aldrig när jag hade smink så jag bar neutral. Jag fixa till håret och gick ner. Mina bästisar var där också. (dom hade varit på semester så det är varför jag inte har nämt dom) Dom heter Sara och Diana. Vi gick till ängen och där var alla killar och hålet hade dom grävt upp. Jag såg kistan komma och vi la ned den. Innan dom skulle gräva igen hålet så stoppade jag dom. Jag öppnade locket och la hennes mjukis-apa i handen.

''Hej då Mii, jag älskar dig'' viskade jag.

Dom började täppa igen hålet och la på stenen. Det stod med guld-bokstäver:

Här vilar Mia Wilma Holm, mycket saknad.

Efter 3 timmar så åkte vi hem. När vi kom hem så gick jag upp till mitt rum och bytte om. Det fick bli ett blått linne och gråa mjukisbyxor. Då såg jag en lapp på skrivbordet. När jag gick fram och försökte ta den så var det som om den inte var där. Den var redan öppen så jag läste dom 4 orden.

Jag älskar dig med

Jag läste orden om och om igen och det ända jag tänkte var: Vem har skrivit det här? Då såg jag den. Det var en varg ''staty'' vid lappen. Det var som min varg och hade lila lysande ögon. Jag tog försiktigt upp den men släppte den direkt när allt blev svart. Jag började skrika. Då hörde jag steg i trappan och min dörr öppnades.

''Vad har hänt?'' Frågade Lucas.

Jag skakade på huvudet och började gråta. Han la försiktigt sin arm omkring mig och satte sig på sängen med mig i knät. Jag kände tårarna komma och började gråta. Han viskade tröstande ord i mitt hår. Efter en stund så sa han:

''Dina ögon är normala nu''

Heeeej!! förlåt för ett sent slut på kapitlet men allt jag skrev raderades! Jag vet inte var det var men det är bra nu såååå här är det! Hoppas ni gillar den

Kram- B