>>FRAMME VID SKOLAN<<
Väl framme vid skolan går jag fram till mitt skåp, tar av mig skorna, slänger in väskan och hänger upp jackan. Jag väntar på att känna Felix's händer på min midja, men det händer aldrig.
- Något är fel, mumlar jag och går in genom klassrummets vidöppna dörr.
Jag springer fort fram till min stol när jag ser Felix.
- Hej! Säger jag med andan i halsen.
Felix mumlar inte ens något till svar, han lppnar inte ens munnen.
Hela lektionen är det som om Anja, Emelie och Felix undviker mig, jag menar, att Anja och Emelie är idioter, det vet jag, men FELIX?!
Jag är okonsentrerad hela lektionen och räknar inte ett matte tal, mina tankar går åt alla håll.
Efter lektionen går jag fram till Felix och hans gäng.
- Vad fan håller du på med? Skriker jag irriterat.
- Lägg av, D/N, jag vet redan, säger han med en suck.
- VET VAD?! Skriker jag oroligt och försöker krama honom, men han sliter sig loss.
- Att du redan har en kille, säger han tyst.
- Har jag? säger jag tomt.
- Ja, Emelie har redan berättat, säger han och försöker gå iväg, men jag tar tag i hans tröjärm.
- Du, litar du på Emelie vet jag inte vad jag ska tro om dig, säger jag och småskrattar för att lätta upp den tunga stämningen.
- Men, hon och du är ju bästa vänner, försöker Felix.
- var, säger jag tydligt.
Felix skiner upp.
- Så det hon sa var inte sant?
~
Förlåt för ett till jättekort, men det kommer längre, i promise!
YOU ARE READING
Kom då ketchup, så går vi. - PAUSAD-
FanfictionJag? Kär i ketchupen? Aldrig. Jag vill verkligen inte gilla Felix, hellre dör jag. Men mot min vilja, jag är kär i skolans player. Han är en riktig jävla helvetes player, och jag är äckligt kär, precis som på film.
