Kom då ketchup, så går vi. - PAUSAD-

Kapitel 21▲

Jag drar ut stolen som står framför det mörkt träfärgade skrivbordet som hon sitter på andra sidan om och knappar med hårda slag på en dator.

Jag sätter mig på stolen och hör henne mumla någonting, hon drar ner glasögonen en aning till nästippen och kollar snett på mig.

- Hur har du det hemma? säger hon med ett tomt ansiktsuttryck och vänder sedan tillbaka blicken på datorn.

- Bra, varför frågar du det? säger jag med ögonbrynen höjda en aning, varför är jag ens här?

- Här är det jag som ställer frågorna.

- Kom till saken, mumlar jag irriterat och kliar mig på mitt högra lår.

- En anonym elev såg dig sova mellan två hus, säger hon tomt.

- Jaha?

- Har du något hem? frågar hon sedan.

- Men ja, jag kanske bara inte ville gå dit? mumlar jag surt tillbaka.

- Varför inte? frågar hon och knappar in vartenda ljud jag säger på datorn.

- Hade det varit din business hade du vetat det för länge sen, suckar jag och drar in fötterna under stolen när jag känner hennes röda klackar mot mina fötter.

- Var inte så uppkäftig, jag är din rektor, hotar hon.

- Bara för att du är min rektor behöver du väll för fan inte veta allt som pågår i mitt och andra elevers liv?

- Du kan gå, mumlar hon utan att ens ge mig en blick.

Jag ställer mig snabbt upp och går med snabba steg mot dörren som jag sedan låser upp och går ut igenom.

Jag går mot klassrummet, vi har inte börjat ännu.

Jag tittar mig omkring efter Felix, och konstigt nog står han och pratar med Anja.

Jag går fram till dem.

- Haha D/N, nej, inte hon, fyfan, mumlar Felix och skrattar ljudlöst.

Ett flin växer sig fram på Anjas läppar.

- Nä, nä, okej, säger jag irriterat och skakar kraftfullt på huvudet.

- D/N? säger han snabbt och vänder sig om.

- Ja, playerfan,mumlar jag.

- Asså, det var inte meningen att du skulle höra det där... suckar han och biter ihop läpparna.

- Det fattar jag väll? säger jag och en rynka bildar sig mellan mina ögonbryn.

- Han har gått vidare, Flinar Emelie.

- Nej, inte alls, men du har ju och... börjar Felix men blir tyst.

- Asså, jag är så jävla nära på att bara säga "fuck it" och ge upp, fräser jag ut mellan tänderna. Det låter argare och bestämdare än jag hade tänkt mig, men det blir säkert bra konsekvenser.

- Men, D/N, jag älskar dig, mumlar han ihopbitet.

- Hah, säger jag och går in genom klassrumsdörren.