Kom då ketchup, så går vi. - PAUSAD-

Kapitel 8▲

- Fan vet jag vad hon har sagt, säger jag och flinar.

- Äh, okej, vi släpper det nu, säger Felix.

Jag ler som svar och kramar honom, Felix besvarar kramen och sedan säger jag att ja måste gå ett tag, jag ska till Emelie.

Jag styr mina fotsteg bort mot Emelie, hennes bruna hår är otvättat och rätt tovigt.

- Hej, du Emelie, säger jag och lägger handen på hennes vänstra axel.

Hon vänder sig om.

- Ah, vad vill du? Säger hon och tvingar fram ett leende.

- Vi måste verkligen prata, säger jag och gör detsamma.

- Om vad? Svarar hon och försöker låta chokad.

- Det vet du mycket väl, säger jag och drar in henne i ett rum där dörren står vidöppen.

- Så, vad är det? Säger hon besviket.

- Jo, Felix gillar visst fisk, säger jag och skrattar lätt.

Emelies vita ansikte blir rött, hon kollar ner i det smutsbruna golvet.

- Mm, mumlar hon.

- Asså, Emelie, på riktigt, du var min bästis? Säger jag en aning för argt.

- Men, jag gillar Felix, och han gillar dig och... börjar hon.

- Fy fan Emelie, du borde skämmas, avbryter jag.

- Mm, mumlar hon igen och biter sig i läppen.

Jag tar ett djupt andetag och fortsätter;

- Du förstör mellan din bästa vän och hennes pojkvän, säger jag lika argt som förut.

- Pojkvän? Säger hon och kollar migg snabbt i ögonen, jag möter inte hennes blick.

- Ja, säger jag kort och går ut till Felix.

Sa jag nyss att Felix var min pojkvän? Hur fan tänkte jag?

- Hej Felix, säger jag och ser hur han försöker möta min blick.

- Vad är det? Säger han och höjer på ögonbrynen.

- Inget, ingenting alls, svarar jag och börjar pilla med naglarna.

- Vad har hänt? Säger han strängt.

- Jag sa att du var min, börjar jag och tar ett djupt andetag.

- Min pojkvän, fortsätter jag.

- Jaha, är det dåligt? säger Felix lättat.

- Nej, men hela min plan, säger jag tyst.

- Vadå för plan? Säger han snabbt.

- Jag ville ju att du skulle kämpa för mig, bevisa att du inte bara ville ha mig i säng, bevisa att jag är "The one" liksom.

- Men herregud, D/N, jag lovar dig, du är "The one" för mig! Säger han och kramar mig.

Jag besvarar inte hans kram på en gång, "jag är bara så rädd" viskar jag.

- För vad? Säger han och pussar mig snabbt på kinden.

- Att bli krossad, svarar jag snabbt.

- Men, D/N, du måste slappna av, säger han mjukt och ler.

- Ska försöka, flinar jag.