Kom då ketchup, så går vi. - PAUSAD-

Kapitel 4▲

>>LEKTION, SVENSKA<<

"Jag gör allt för min prinsessa"  orden ekar i mitt huvud, han kallade mig för sin, jag är hans.

- Hallå, D/N! skriker någon, det är Felix.

Jag får fram ett mumlande "Ja, vad är det" och försvinner in i tankarna igen.

- Vill du träffa mig efter skolan, säger han och hostar till lätt.

Han vill träffa mig.

- Absolut, säger jag helspänt.

- Okej, bra, svarar han kvavt.

>>RAST<<

Jag hoppar ut ur klassrummet, jag ska träffa Felix idag, ingen sanning & konka, inga missförstånd.

- Så, är Felix din pojkvän? Säger en bekantröst, Anja, den jäveln.

- Han är en player, svarar jag utan att tänka mig för, Anjas ansikte skiner upp.

- Jag vet, flinar hon och skuttar iväg, fyfan säger jag bara.

- Varför sa du så? säger Emelie snabbt.

- Jag är inte kär i honom, jag hatar honom, säger jag med en tom blick.

- Du är kär i honom, och du älskar honom, rättar hon.

- Nej, svarar jag snabbt.

- Ni är gjorda för varandra, det är som meningen att ni ska bli kära, säger hon efter ett tag.

- Sluta, säger jag och sväljer ner alla tårar, jag är så jävla kär alltså, helt sinnessjukt kär är jag.

- Ni måste sluta vara så komplicerade, och bara vara kära liksom, fortsätter hon med ett nöjt flin.

- Äh, han är player, säger jag irriterat och sjunker ner mot väggen.

Emelie suckar djupt.

- Men du måste erkänna att du är kär i honom, säger hon sådär jobbigt glad.

- Alltså, grejen är att, jag vill så jävla gärna hata honom, börjar jag.

- Men, du kan inte, avbryter hon.

- Typ, jag gillar inte players, fortsätter jag.

- Du kommer bli tillsammans med han, just sayin', säger hon sådär jobbigt igen och flinar.

>>EFTER SKOLAN<<

Jag står vid mitt skåp när jag känner dom där jävla händerna på mina höfter igen.

- Lägg av, säger jag irriterat, kan han bara sluta vara så... wow. Jag vänder mig om och där står Felix och flinar som en idiot.

- Du är så fin, säger han och tar ett djupt andetag.

- Tack, vart ska vi? skrattar jag.

- Vet inte, hem till mig kanske? Säger han och tar min väska över axeln medans han börjar gå.

- Okej. säger jag ointresserad och går efter honom.

>>HEMMA HOS HONOM, SJÄLV<<

Vi sitter i soffan och kollar på tv, vi har inget bra att kolla på så vi kör maraton mellan de olika kanalerna.

- Du, D/N, säger Felix och flyttar lite närmare.

- Ah, svarar jag och drar en hand genom håret.

- Jag vill förlora oskulden med dig.

Jag hoppar till. va?! Vad sa han sa han?

- Jag vet inte vad jag ska säga, säger jag snabbt.

- Du behöver inte... börjar Felix.

- Nej alltså, seriöst, vad svarar man på något sådant? säger jag förvirrat.

Felix skrattar bara.

- Det får du inte, inte nu iallafall, playerjävel, säger jag allvarligt.

- Playerjävel, upprepar han.

- Alltså, jag menar inte så, säger jag tyst.

- Varför är du så rädd? säger han efter ett tag.

- För vad? säger jag osäkert.

- Kärlek, svarar han.

-  Men du förstår inte, jag vill verkligen inte vara kär i dig, och ingen fattar hur ont det gör, säger jag så snabbt att jag själv inte hinner med ens.

- Vad gör ont? säger Felix och tittar mig rakt in i ögonen, i stjälen.

- Att vara kär i dig, din dumma jävel, jag älskar dig så mycket att det gör ont, säger jag lättat.

- Men du vill ju inte ha mig, suckar han.

- Jo, men, jag önskar att jag inte ville, jag vet att du kommer svika mig, och en dag, sitter vi där, och du kommer berätta att du har träffat någon annan, att allt är ett spel Felix, suckar jag.

- Men nej, jag kommer inte svika dig, D/N, säger han säkert.

- Men grejen är, börjar jag.

- Sluta tänk så mycket bara, säger Felix och kysser mig, på munnen.