Kom då ketchup, så går vi. - PAUSAD-

Kapitel 19▲

-Vadå inte meningen? säger han irriterat och kollar bort i korridoren.

- Ja men, jag tänkte inte på att... börjar jag, men han avbryter mig.

- D/N, det är över, så jävla över, säger han irriterat och går iväg utan att lyfta upp blicken till mitt ansikte.

Jag kämpar för att hålla tårarna borta, men de tränger sig ut, en efter en, nedför kinderna.

- Åh, är det slut mellan dig och Felix nu? Flinar Anja och klappar mig med hårda slag på min högra axel.

- Anja, lägg av, försöker jag säga, men mina ord kvävs av tårarna och ut kommer bara mummel.

Jag springer snabbt ut ur skolans lokaler och sedan bort från skolgården.

Jag styr mins steg hemmåt men stannar efter några meter och kurar gråtandes ihop mig mellan två hus, ynklig som jag är.

Jag har förlorat Felix, världens finaste.

Jag tänker tillbaks på hotellet, hur bra vi hade det.

>>Du somnar & vaknar upp på samma ställe, dagen efter<<

Jag vaknar hastigt upp av en tutande bil, på samma plats som jag somnade på igår.

Jag ställer mig upp och börjar gå mot skolan, tar snabbt upp mobilen och speglar mig. Jag har mascara i hela ansiktet, men jag har ingen att vara vacker inför längre, så vad gör det?

När jag kommer fram till skolan biter jag mig lika hårt i kinderna som igår, men inte av samma aldening precis.

Jag går snabbt genom skolans smala korridorer och alla fina ord som Felix sagt rinner av mig som sand.

När jag kommer fram till skåpet vrider jag sakta runt nyckeln i det hackiga nyckelhålet.

Inga händer på mina höfter.

Jag står kvar en lång stund och hoppas på att allt som hände igår bara var en dröm.

Inga händer på mina höfter.

Jag tittar snabbt upp och runt i den korridor jag står i, och när jag inser att allas ögon förutom Felix's är riktade mot mig tittar jag ner på den ljusblåa heltäckningsmattan.

Jag tittar snabbt upp mot Felix som står och pratar med Oscar, Ogge och Omar, han är så jävla fin.

Fast, lite konstigt är det ju att han förlåter Oscar, det var ju han som tog initiativet, jag stog ju liksom bara där.

Jag tar ett steg närmare dom för att fråga, men jag ångrar mig. Jag känner på mig att det blir drama.

Fast, jag vill ju verkligen höra en jättebra förklaring från honom.

Jag struntar i konsekvenserna och går snabbt fram till dem;

- Du, Felix, jag måste fråga en sak, säger jag med en stadig röst, konstigt nog.

- Det är över D/N, jag vill inte se dig, okej? mumlar han och suckar högt.

- Men, du förlåter Oscar, men inte mig. Det var han som tog intiativet till kyssen, varför är det då mittt fel? säger jag snabbt.

Felix spärrar upp ögonen, och han står där, helt tom på ord.

- Du kysste hans bästavän, slinker Oscar in med.

- Sure, men du kysste ju faktiskt din bästaväns flickvän, medvetet.

Felix nickar diskret och biter sig i underläppen.

- Oscar? säger han snabbt.

- Jaa, mumlar han osäkert.

Han skakar på huvudet.

- Du har mascara i hela ansiktet, säger han snabbt, varför blandar han in detta?

- Ja, och? svarar jag snabbt.

- Varför?

- Jag har ingen att vara vacker inför längre, och sen har jag ju gråtit

- Varför har du gråtit? säger han och lyfter upp blicken från min mun, till mina ögon.

- För att jag har förlorat det finaste jag hade, svara på frågan nu.

- Jag vet inte, säger han snabbt.

- Du brukar ju alltid ha så jävla bra förklaringar till alla dina handlingar, jag kysste din bästavän, men han kysste faktiskt sin bästaväns flickvän, medvetet, jag stog ju liksom bara där.

- Mm, mumlar Felix.

- Mm, mumlar Oscar, jag hoppas verkligen att han inser att det inte bara är jag som har gjort fel.

- Hallå, svara nu då, säger jag och tar ett steg närmare Felix.

- Alltså, jag vet inte, jag tyckte bara om dig så mycket, mumlar han till svar.

- Jaha? Och därför hatar du mig så himla lätt, därför får jag bara en chans? 

-  Men, det gjorde bara så jävla ont.

- Men, vad i helvete tror du det gjorde för mig? säger jag och höjer ögonbrynen en aning.

- Förlåt, mumlar han.

- Var inte så jävla töntig, igår stod du här och skrek åt mig, jag saknar den där "du har så fina bröst"Felix, säger jag snabbt.

- Playerjäveln? mumlar han och ett flin växer sig fram på hans läppar.

- Typ, och samma flin växer sig även fram på mina läppar.

- Du har så fina bröst, mumlar han igen.

- Du går för fort fram, en normal kille hade fortsatt bråka.

- Men vafan D/N, det gör ont att vara utan dig.

- Oscar? säger jag snabbt.

- Mm, mumlar hon och kollar ner på golvet.

- Vi glömmer allt det där, det betyder ingenting, visst? Säger jag och flinar snett.

- Visst.

Jag går tillbaka till mitt skåp med ett leende på läpparna.

- Är du och Felix tillsammans nu igen? suckar Emelie.

- Nej, inte vad jag vet, säger jag snabbt utan att lyfta blicken från mitt skåp.

- Aha, mumlar hon och går iväg ill Erik & Anja igen.

-

Alltså, förlåt för jättejätterörigt kapitel! 

OCH TACKTACKTACKTACKTACKTACK TILL 1K LÄSNINGAR!❤️

Ett jättetack till @foooer_forever__ också!

Älskar er!