Kom då ketchup, så går vi. - PAUSAD-

Kapitel 11▲

>>Nästa dag.<<

Jag hoppar självmant ur den träfärgade stora sängen, jag saknar Felix's trånga säng, den är mycket  mysigare.

Jag springer fram till de vita skåpen i andra ändan av rummet och drar fram något att ha på mig, men hejdar mig då jag inser att det är alla hjärtans dag, vi är lediga.

Jag springer tillbaka till min stora säng då mobilens gälla ringsignal skär i den tunga luften, det är Felix. Jag skrattar tyst åt hans profilbild och för mobilen mot mitt högra öra.

- Hej Felix, säger jag svagt.

- Hej, du, D/N, vad ska du göra idag?, säger han, lätt närvös på rösten.

- Inget speciellt, svarar jag och döljer mina förväntningar om en dejt.

- Skulle du, D/N, vilja träffa mig utanför skolgården om 20 minuter, säger han lurigt efter en stunds tystnad.

- Jaa, något speciellt? Säger jag och börjar rota igenom mina finaste kläder.

- Äh, ha kläder du känner dig fina i så är allt ok, mumlar han och lägger på.

Jag letar hetsigt i den stora lådan som ligger under min säng, jag hittar tillslut en helt oanvänd klänning. Den är ganska kort, lagomt söt, och lagomt sexig, så som Felix vill ha det. lagom.

Jag drar den snabbt över mitt något för toviga hår för att gå ut, och drar sedan igen dragkedjan på sidan. Den sitter perfekt.

Jag springer fram till sminkbordet som står bredvid garderoben och börjar sminka mitt bleka ansikte. Jag kollar snabbt klockan på mobilen, det är ungefär en kvart kvar.

>>Det är dags att träffa Felix<<

Jag kollar igenom väskan en extra gång och sedan mobilen, därefter drar jag på mig mina vita converse, jag vill inte ha högklackat, jag tycker om att vara kortare än Felix.

Jag mumlar ett hejdå till mamma och sedan styr jag mina steg mot skolan.

Väl framme sitter en gudomligt snygg Felix på en grön cross. Han har på rig kostym och håret är uppsatt i en pytteliten svans, han är rent utsakt wow.

- Heyy, flinar han och kisar mot den starka solen.

(Googla på "Felix sandman cross" första bilden)

Jag ler stort och ger honom en kram, han ger mig en snabb puss på kinden och sedan sträcker han fram en hjälm.

- Här, säger han och lägger den i mitt knä.

- Tack, mumlar jag och tar på mig den.

- Du, du är så jäkla vacker, du är... säger han och tar ett djupt andetag. Det finaste jag har sett, fortsätter har och ler nöjt.

Han kör i kanske en kvart och sedan stannar han utanför ett hotell.

- Blunda, mumlar han och sedan ställer han sig bakom mig och håller för mina ögon, hans händer är starka och något kalla efter den vindiga crossturen.

Han släpper händerna runt mitt ansikte efter några minuter, vi befinner oss på ett jättelyxigt hotellrum. Sängen är fyllt av rosenblad och belysningen är mysigt låg.