Shadow

Chapter 7

Sagas perspektiv

jag vaknade upp i en stor säng med vitt pösigt täcke. en hand höll på i mitt hår och mycket riktigt. där satt han, Simon. och log mot mig.
"god morgon sunshine" sa han och ställde sig upp ur sängen.
"god morgon Simon" sa jag och satte mig upp i sängen.
"frukost?"
"ehm. asså jag äter inte"
"oh" sa han och tittade ner i marken.
"men jag tänker tvinga dig att äta, stanna här" sa han och gick ut ur rummet och sprang ner för trappan.
jag tittade ut genom fönstret. det var molnigt ute och träden var våta av regnet.
jag hörde hur Simon kom upp för trappan och in med en macka och te som han hade på en bricka.
"här, ät" log han och ställde ner den i sängen framför mig.
"tack, men ska inte du äta?" sa jag och tittade skeptiskt mot maten.
"nej, jag är inte hungrig"
jag nickade bara och tog tag försiktigt i mackan och tog ett djupt andetag och tänkte.. spy inte. jag tog ett bet om mackan och kände mig redan äcklad. jag svalde de fort och kände hur maten ville upp igen.
"var är toan nu igen?" sa jag och höll handen för munnen för att inte spy i hans säng.
han tog tag i min hand och sprang mittemot sovrummet med mig in i ett badrum och öppnade toalocket och höll om mitt hår så att det inte hängde ner i toan. och sedan orkade jag inte hålla maten inom mig.
efter den äckliga vätskan kommit ut så stängde jag locket och och spolade.
"förlåt för det där" sa jag skamset.
"de är mitt fel, jag borde inte tvingat dig att äta maten eftersom du inte är van" sa han och jag gick mot handfatet och skällde munnen för att få bort den äckliga smaken.
"du somnade med kläderna på igår så om du vill kan du låna kläder av mig" sa han och jag nickade.
han gick mot sin enorma garderob och öppnade den, han tog ut ett par mjukisbyxor och en hoodie.
"här" sa han och gav de till mig.
jag ställde mig upp och skulle precis byta om när jag såg hur Simon tittade på mig intensivt.
"kan du gå ut?" sa jag.
"måste jag?"
"ehm.. ja" sa jag självsäkert och han höll upp sina händer som visade att han var oskyldig.
"okej okej, som du vill" han gick ut ur rummet och stängde dörren.
jag bytte om till hans väldigt förstora kläder. jag tittade mig i spegeln. min extremt bleka hy och lila fingertoppar gjorde att jag såg fysiskt sjuk. vilket jag var också men jag önskade bara att Harry inte hade dött. det var då tårarna kom igen.
jag ramlade ner på golvet och grät i floder, dörren öppnades snabbt och Simon sprang mot mig och höll om mig.
"saga, lugn. andas"
"jag saknar honom Simon" sa jag.
"vill du prata om det?" sa han och jag nickade.
han tog min hand igen och vi gick ner till vardagsrummet och satte oss i soffan. brasan var på igen och jag bet mig i läppen för nervositet.
"så vad handlar det om?" sa han lugnt.
"jo, när jag var liten flyttade jag hit till London för att min mamma inte trivdes där vi bodde innan. jag blev granne med en kvinna som heter Anne, hon hade en son och en dotter. alla trodde att jag och Gemma som hon nu heter skulle bli jättebra kompisar. men så blev det inte. utan det blev jag och Harry."
Simon stelnade till, sa jag något fel?
"ehm. Simon vad är det?"
"ingenting, fortsätt"
"okej, jag och Harry blev de bästa vännerna någonsin. vi va med varandra nästan varje dag under hela vår uppväxt. tills 2010. när Harry blev sexton så sökte han till
X-factor och gick inte vidare, men programledaren Simon Cowell satte ihop Harry i en grupp med fyra stycken andra killar. det blev pojkbandet One Direction.
sen det sattes ihop gick det bättre o bättre för dom tills dom kom trea i tävlingen. men Simon skapade ändå ett kontrakt med dom och genast blev dom kända och blev det största pojkbandet någonsin. Harry slutade att ha kontakt med mig. han svarade aldrig på mina telefonsamtal och vi separerades ifrån varandra och då brast det i mig. min bästa vän. min bror hade övergivit mig. det var då jag slutade äta, jag blev utfryst i skolan och jag satt bara still i mitt rum. hela dagarna. tillslut skaffade mamma en psykolog till mig och jag fick åka dit en gång i veckan men inget hjälpte och när jag mådde som värst hämtade jag posten och det var då jag så det för ungefär en månad sen i tidningen, att Harry.." jag blev stum jag vet inte om jag orkade säga det men jag var tvungen.
"var död" och då kom tårarna igen.
Simon kramade om mig hårt och jag nästan skrek.
"han bara försvann Simon! det bästa som någonsin hänt mig är borta och jag saknar honom så grovt!! Simon han var underbar, jag älskade honom!! och nu han död och ligger begravd i marken!!" jag grät och grät och Simon höll om mig hårt.
"han tänker säkert på dig, varje dag"
"varför skulle han göra det, han bara lämnade mig och kom aldrig tillbaka"
"han kanske inte hade något val, han kanske var tvungen att lämna dig"
"varför? han kunde åtminstone sagt nåt" sa jag och snyftade.
"seså, vi tänker på nåt annat, va vill du hitta på?" sa Simon och tittade in i mina röda säkert blodsprängda ögon.
"jag kanske borde åka hem.." sa jag och såg hur han blev besviken.
"kan du inte stanna ett tag till, snälla" sa han och tittade sorgset på mig. den minen påminde mig om så mycke on Harry.
"om du berättar vad du heter egentligen" sa jag.
"men det går inte, jag vill säga men jag kan inte"
"sluta, snälla sluta. jag har äntligen skaffat en ny vän och så får jag inte ens veta vad han heter. vad är det för vänskap?"
"du känner knappt mig längre" sa han dovt.
"vadå längre? har jag känt dig förut eller? förklara för mig nu" sa jag irriterat.
"okej, jag berättar på ett villkor?"
"vadsomhelst" sa jag.
"om du inte blir arg eller springer härifrån."
jag nickade.
"okej, det är så att. ehm jag heter, ehm.. Harry"
what tha fuck?

så det var ett tag sen jag la ut något här, men jag hoppas boken blir mer intressant nu. fast ni misstänkte säkert redan att det var han. men aja. tack till dom som röstar på min bok det betyder jättemycket för mig. asså det är jättesoligt hemma hos mig, om det hade vart sommar hade jag gått ut och solat nu, hehe. jag blir alltid så jävla blek på vinter så mina lärare tror jag e typ sjuk o så haha. men aja bara en fråga, bara jag som typ gillar att lära känna nya människor? de e typ intressant. så om ni vill något så kan ni gärna skicka en kommentar eller nåt. iallafall kommentera och rösta gärna så blir min dag bättre. 💗 - Darcey