Shadow

Chapter 2

*Sagas perspektiv
När jag hade ätit klart av maten var påväg upp på mitt rum men då sa mamma.
"Snälla Saga, kan du inte göra något annat än att sitta där i fönstret hela dagarna?"
"Nej" sa jag för att jag orkade inte göra nåt.
"Men du kan väl vara med Oscar?"
"Men jag har inte träffat han på några månader ju"
"Då är det väll dags nu?" sa hon och flinade.
Jag suckade och tog upp min mobil(iPhone 5) och tryckte på meddelanden och in på min och Oscars konversation, fast vi hade inte skrivit med varann på 3 månader och därför kändes det stelt och pinsamt att sms:a han nu men aja.
-Hej Oscar, jag undrar om du hade lust att träffas?.
*Skicka*
Jag kastade mig ner i sängen och tittade upp i taket och just då kände jag hur mobilen vibrerade och jag tittade på skärmen.
-Hej Saga, längesen?😂 visst starbucks om 10
-Okej ses där.
Jag och Oscar hade varit nära kompisar sen Harry hade rest iväg men sen när Oscar skaffade tjej så hade vi tappat kontakten, men Oscar var typ min närmaste vän. Fast Harry var som en bror, fast en bror som är ute på turné och är världskänd. Eftersom jag och Oscar bodde väldigt nära starbucks så gick jag dit och när jag var framme gick jag in och beställe en cappuccino och satte mig vid ett bord och väntade på Oscar skulle komma. 2 minuter senare kom Oscar till bordet med en fralla och en kaffe.
"ehm. hej" sa jag.
"hej" sa han.
"så hur mår du?"
"jag mår ganska bra, durå?" sa han och log.
"sådär"
"Harry?" sa han irriterat.
jag nickade lite skamset.
"men snälla Saga, han lämnade dig för typ 1 år sedan. när hade du tänkt att släppa honom?"
"ja vet inte, jag försöker nog inte ens" sa jag lågt.
"men gör det, du kommer må mycket bättre och jag finns här för dig"
"men du lämnade mig också" sa jag lite argt.
"va? de var ju du som.."
"du lämnade mig för din flickvän Josefin eller vad hon nu heter." sa jag och e var skönt att få ut det som jag ville få sagt.
"blanda inte in henne i det här, snälla" han reste sig upp och gick ut ur starbucks. något som jag verkligen inte jag trodde jag skulle göra, jag sprang efter honom.
"Oscar vänta!" skrek jag och han stannade.
"vad?" sa han med gråt i halsen.
"förlåt mig, jag skulle inte nämnt henne"
"du de är mitt fel, lyssna. Josefin utnyttjade mig i 2 veckor och jag var verkligen förälskad i henne. jag blev så ledsen så jag blev galen och de är därför jag släppte kontakten med dig, förlåt."
jag stod där med munnen format som ett O.
"förlåt att jag blev arg på dig" sa jag lite skamset.
"du, kom hit" sa han lungt och kramade om mig, jag kramade han tillbaka.
"du visste ju inget, så de e inte ditt fel."

så hur var kapitel 2 kanske en sak ni tycker är svårt o haja men Harry är inte död än haha bara så ni vet kommentera och rösta gärna x :)